Ibland vill man bara skratta

 Efter en helg fylld av massor av göranden så väckte maken mig imorse … du måste upp!

Min värld går i snigeltakt

 Ännu en av de där grå dagarna, lite kallare och framförallt torrt på marken, lite isigt här och där men det gör inget lyckan är att komma hem med en hund som är torr.

På nyår så såg jag att folk skickade iväg de vackra och tysta Thailändska lyktorna, ahh de ska bli min nyårs grej tänkte jag till jag läste lite mer om dem. Aldrig får man vara glad helt och hållet.

Så vackert

De seglar iväg och hamnar kanske på en åker där bonden senare kör med slåttermaskinen. De metallbitar som är kvar av lyktan blir då små bitar som hamnar i rundbalarna, sånt sker redan med läsk och ölburkar folk slänger i kanten av åkrar. När sen djuren fodras så får de vassa metallbitar i sig vilket blir en dödsfälla för dem.

Ruskiga tanke jag som älskar kor …

Rester av en lykta

Här hemma är det tyst, jag kan sitta här och lyssna på klockan som tickar sig fram, ibland tänker jag att det är min tid som går, men jag mår bra av lugnet och tystnaden. Det är så dubbelt det där med ensamhet kontra sällskap. Förr var det mest sällskap som gällde men nu dras jag åt ensamheten, den självvalda. 

Jag har kokat grönsakssoppa men se det ville lille grisen inte ha, han var mest på tvärsen så vi sa att det är lika bra han får sova en stund, vilket han gör nu efter en kort saga.

Maken han bara Kick offar mest hela tiden tycker jag och tänker att denna helg blir det inte ett smack gjort här hemma, fast jag tvättar, det gör jag.

Jag tänker mest saker just nu .. alltså ingen direkt fart på kärringen vilket kan reta gallfeber på mig vissa dagar. Ligger där i soffan, dit tvingad av biverkningar med en kropp som fan i mig bara vill sova. Angeli säger att det är kroppens sätt att få mig att ta det lugnt vilket jag har lite svårt för, stäng av kärringen säger kroppen och så blir jag liggande där i soffan.

Idag har lilla grisen varit lite upp och ner med en del raserianfall .. haha jag blir mest full i skratt, jobbigt är det kanske mest för honom och för våra öron. Klart man ska 2-års/3-års/4års trotsa, gäller att träna på gränserna kolla var de går.

Sen blir vi alltid sams och han är lika go som vanligt …

Nu väntar jag på maken som banne mig får komma hem någon gång … alla företag som alltid lägger kick off dagar i helger tycker jag är botten. Det är som om de äger folk, de tillbringar större del av sina liv på företaget och så ska de även stjäla av helgerna …

Kom just in från en halkig tur med Watson, ibland är det inget kul alls med hund … det ska luftas i det oändliga och tikar som löper och pinkar dofter gör mig trött och Watson han blir som galen. Bara gräver ner sig i dofterna, slickar och blir så virrig att han inte kan gå när man drar honom ifrån pinket. När vi gick hem muttrade jag högt nog för honom att höra att jag minsann inte ska ha någon mer hund efter honom.

Måndag morgon gick jag mot busstationen strax före åtta tiden … in rullar en buss som det står ”ej i trafik” på. Men jag tänker att den tidigare bussen säkert uteblivit och nu kommer en extra, jag gör som alla andra kliver på. Vid ratten sitter en granne, invandrad från Jugoslavien under den tid det var ett helvete där nere. Vi har båda mössor och halsduk och ser så där plötsligt att det är ”vi”, skrattar och hälsar … jag lämnar fram min bussremsa men han bara skrattar och vinkar mig vidare. Han och hans familj är en sån där lyckligt inlemmad familj i vårt samhälle, det gör mig glad, duktiga och trevliga människor som jag har känt i många år nu.

Efter en stund inser jag att bussen är en direkt buss till tunnelbanan … åh, det var bara att kliva av och börja gå, inte alls vad jag hade tänkt mig vid den tiden. Efter en stund ser jag att det kommer en buss som jag kan åka en hållplats med och kastar mig på den. Upp med min bussremsa och säger ”en hållplats” varpå killen som kör svarar mig med ”en hållplats äh gå på”, en liten gratistur till. Men sen fick jag promenera sista biten, passade på att handla nybakat matbröd och en god macka på fiket att ta med hem. Sen togs mitt blodprov och tänk att det var nästan tomt i väntrummet en måndag morgon där det brukar vara smockfullt.

Blodprovet var bättre denne gång men min läkare ringde nyss och ville sätta in ett halvt mg till av den medicin de mäter i blodet, den ena som gör att njuren ska stanna kvar hos mig. Min läkare ämnar sänka kortisonet när jag kommer till henne på torsdag och hon vill inte att jag just då ska ligga i någon som helst faroson med immundämpande medicinerna. Så nu får man se hur det blir med biverkningar … Jag ringde till vårt apotek och bad dem beställa tabletterna … nu för tiden finns det sällan tabletter hemma, det är väldigt konstigt.

Idag var marsipangrisen på BVC han växer så det knakar och är väldigt duktig på att prata … men rita och bygga klossar hade han inte ett dugg lust med, typiskt honom men när hon frågade vilken färg en kloss hade sa han grön på en gång. Jag blir lika mallig som jag blev när mina ungar gjorde det de skulle på års kontrollerna på BVC.

Nu ska jag sätta mig och sticka en stund …

Igår ringde Tim och berättade att han kissade på pottan … Jippi Hurra! sa jag, idag när jag hämtade honom på dagis så upptäcker jag att han inte har blöja och jag har ingen potta.

Haha jag har gått igenom allt i burk/skål/kastrullväg för att hitta rätt form som han kan tänka sig att kissa i idag. Jag visade honom en skål och sa att den får bli farmors potta för jag har ingen riktig, nu återstår att se om han sätter sig på den när det är dags. Först sa jag att vi kan sätta på honom en blöja … men se det ville han inte och jag förstår honom, nu är han stor och har slutat kissa i blöja på dagtid.

Nu tittar han på barn tv …. han älskar tv och jag var visst likadan som liten, de sa att jag skulle bli fyrkantig i ansiktet så mycket som jag glodde. Igår när han ringde och talade om att han kissade på pottan så ville han hem till farmor och farfar, när han inte fick det så blev han ledsen, så jag lovade att hämta honom idag på dagis och bjuda honom och pappan på middag. Vad ville han ha för middag frågade jag? Sån där som farfar och pappa gör sa han och det visade sig vara pommes med kött … så jag har köpt pommes och benfri karré till middag.

Imorgon ska jag iväg och ta blodprover på morgonen så det lär väl bli en trött dag, nästa vecka ska jag till njurmottagningen och träffa min doktor. Det är över tre månader sedan jag tog prover, det är alltid lite läskigt när man väntar på provsvar.

Ha det gott jag sätter mig nu i soffan hos Tim.

Efter jul och nyår är jag välmående, men trött. Vi avslutade året med att ha Tim här över natten, en sån fin dag/natt och ny dag det blev. I år gjorde maken smörgåstårtan med hjälp av Tim, han dekorerade tårtan med gurka runt om väldigt fint.

En tur till Ica var lovad så att Tim kunde välja lite lösgodis inför kvällen … på vägen ner kom det 6 brandbilar, polisbilar och ambulans till Tims stora lycka … jag insåg då att det var ett trauma för mig när vår grannens kök stod i ljusan lågar. Mitt hjärta slog volter när jag såg en balkong stå i flera meterhöga lågor. Jag har insett att mitt förhållande till eld förändrades när det brann hos grannen, blev lite snopen att jag reagerade så fysiskt av att se eld igen på fel ställe. När vi körde förbi igen var elden släkt, undrar om det inte var en raket som hade startat elden?

Så vi har lekt över nyår … kramats och pratat, allt går som smort när vi har Tim hos oss. Nyårsdagen åkte vi till Bromma flygplats för att han skulle få se flygplan, tur var det att ett startade för där var helt dött, alla låg väl i soffan och såg på filmer mumsandes på pizza.

Men en idiot låg inte i soffan, en lapp”lisa” gubbe som nitiskt faktiskt stod straxt bakom oss och bara väntade på att vi skulle kliva ur bilen och klättra upp på ett berg med Tim för att se bättre. Naturligtvis ställde vi oss tokigt så vi fick en bot på 550 kronor … vilket jävla samhälle man lever i, bara för att man ville visa barnbarnet flygplan. Jag är övertygad om att de har en extra slant för varje bot de skriver ut … om det var jag skulle jag gått ur min bil och sagt att det inte var gratis att stå där, hur jävla svårt kan det vara när de ser att man har en liten flygfantast med sig? Vi var på berget 10-15 minuter … Det är nitiska Sverige i ett nötskal, kan man sätta fast någon så gör man det hellre än att fria.

Nyår är ingen höjdare för mig … ska möjligen vara smörgåstårtan vi alltid gör som är toppen. Folk blir som tokiga, för liv och ställer till det både för sig själv och andra. Jag vägrar gå utanför dörrarna och blir mest deppig, det år som gått har folk också gått för evigt och inte blev vi ett dugg klokare i världen av det år som rann iväg. Det är samma eviga kretsgång på krig och mord och tarvligheter av alla de slag.

Mitt eget privata år har hasat sig fram med ett otyg till kropp, den är jag trött på. Men annat som har hänt är ju köpet av sommarstugan som jag först oroade mig över, det här åkandet och allt som ska planeras, handlas och donas med. Bara att åka dit varje helg för att maken och sonen ska måla, lägga golv, sätta in nytt kök fick mig att bli sjukligt trött att bara tänka på. Det ska ätas när vi är där och vi har hunden med som är tokig på sitt vis och Tim som delvis ska tas om hand när männen arbetar. I början var jag helt slut, men nu känns det bättre och jag är inte orolig på samma vis längre. Maken sa en dag när jag var trött att ”visst är jag trött, men jag orkar otroligt mycket mer än tidigare”.

En trevlig julafton med mycket god mat och många paket med en lite snöplig avslutning då marsipangrisen krokna och dottern hade tunnelbana att passa vilket inte passade marsipangrisens behov av att komma hem direkt. Vi formligen slet med oss alla paket och svarta plastsäcken med allt julklappspapper, den säcken satt jag med i knät fram i bilen, såg inte ett jota. Maken körde och tursamt hann vi få dottern till tunnelbanan i tid och sen bar det av hem med den trötta lilla gogrisen.

Det går inte så många tåg och bussar på storhelgerna … varför skulle det behövas när alla är lediga och åker hit och dit? SL:s tänkande kan aldrig sluta att förundra mig … oj, är det sommarlov då tar vi bort de flesta turerna. Jaså jobbar föräldrarna och åker buss och tunnelbanan till jobbet fast det är sommarlov, det struntar SL i.

Juldagen blev en lång avspänd dag utan göranden, räcker väl med att man ska äta eller? Njöt av alla nya böcker som jag travade upp för att titta på och fundera vilken jag skulle börja med. Nya hemtelefonen, ska bytas jag vill ha lurar som kan ha headset …

Annandag jul bjöd vi närmaste familjen på julbort, en trevlig kväll som avslutades på bästa vis med mig som vinnar i Bezzerwizzer spelet … efter en första match där jag var fullständigt tom i bollen och självklart kom sist.

Igår drog vi iväg till IKEA för att få hjälp med att sätta ihop köket vi vill ha till landet, det var ett ”fint” system de hade med en uppskriven turordningskö och så fick man hjälp av en som verkligen kunde få fart på modulerna. Ännu bättre hade det väl varit om inte en annan familj samtidigt med oss skulle ha samma kille och han satt fast i deras kök allt för länge för att jag skulle känna mig nöjd. När jag tittade på andra som var där i samma ärende så hade de nöjet av att ha samma person som hjälp tills de var klara. Tursamt för marsipangrisen var att de hade en liten lekhörna som upptog det mesta av hans väntetid. Ja, sonen och lille grisen var med för de gör ju allt med huset tillsammans med oss, känns så självklart.

Nu börjar min kropp att helt dega igen vilket jag förstår efter ett flängade utan like för min del. Denna dag var bokad av en person som ständigt kräver mer än hon har rätt till och oturligt nog fick hon möjlighet att bre ut sig utan att sen vilja vara med. Så den personen avpoliterar vi för gott, annat går inte att önska, det vore orealistiskt. Vissa är så att man nog bara ska be dem att stoppa upp vad det nu än är de vill locka med i baken. Där är det säkert fullt .. men det är inte andras problem.

Ohhh så fint det kommer bli i vårt kök på landet … inbyggd varmluftsugn och induktionshäll. Nu längtar jag efter att få komma vidare med renoveringen i huset, vi ska snarast ut och köpa golv.

Nu ska maken och jag iväg ner till banken och avsluta ett bankfack vi har haft i allt för många år … så fåniga saker vi trodde behövde vara i bankfack … gamla betyg, vem bryr sig och en massa negativ ifall det skulle brinna upp.

 Inte många dagar kvar nu till julafton … jag hasar mest runt här hemma och försöker ta hand om förkylningen jag har fått, hostar lite men är som tur var ännu inte snorig på det där vanliga förkylningsviset.

Watson har blivit av med sitt stora bandage och haltar allt mindre, om han kunde låta bli att hoppa upp i soffan så skulle nog hans tass må ännu bättre … det är inte bra att hoppa ner från soffan med tassen. Såret såg så fint ut när vi tog av bandaget, så där liten har hans tass inte varit på flera år, hemskt eller hur.

Han har en redig strut runt skallen och hur det ska gå när den ska tas av funderar jag på, gissar att han gärna vill slicka på sin ”nya” tass, vilket han inte får.

Igår stack vi iväg och handlade julmaten, inte så stora inköp som förr men skönt att ha fått hem det hela, maken gravade laxen igår och ikväll blir det nog till att koka rulle och griljera skinkan, hacka sillsallad gör jag imorgon kväll. Ännu inga lussebullar i sikte … men jag har saffran så det räcker och blir över.

Imorgon kommer marsipangrisen till mig på eftermiddagen, pappan ska handla julklappar och jag får då gosa med den lilla grisen. Sist han var här tände jag fjärde adventsljuset och då flämtade han till och sa ”nu kommer tomten” … tänk att han kom ihåg det, lite svårt att sen förklara att han måste vänta en vecka till. Igår morse såg jag honom kuta omkring i området med sina dagiskompisar … det är en lycka att dra upp rullgardinen och se honom lycklig med spring i benen.

Idag gick vår hundvakt en tur med Watson, de ville träffa honom före jul, vet att vi är hemma och sköter det själva. Det var bra så att jag fick lämna vår julpresent till dem ett presentkort på 3-rätters från Delicard, de blir så glada varje gång de får dessa middagar.

Sen försöker jag pricka postkillen … har en Alladin inslagen till honom som tack för all hjälp han har gett oss under året, så otroligt fint att han släpar med sig rätt stora paket till oss.

Kan hända att jag inte skriver något mer före julafton så jag passar på att önska er alla en God Jul.

Hem kom han med ett stort grönt bandage på foten, allt har gått bra.

Veterinären sa att det såg ut som ett hudveck som på något vis hade trängt upp mellan tårna, tror inte hon har sett något liknande och glad blev jag för då var det inte något farligt, fast de tog ett prov och skickade iväg på test för säkerhets skull.

Igår var han pipig och vem skulle inte vara det nyopererad, maken köpte en överdagssko som man kan sätta på när han ska rastas. Usch ett elände att dra den på och av vid rastning, han vaktar sin fot.

Idag haltar han och vill inte gärna gå på foten, när vi var ute vände han om och gick hem innan jag hade fattat att vi kommit ut, så ”pigg” är han.

Jag har fått en släng av en förkylning, den första på åratal så jag ska väl inte klaga … bara lite som vanligt. Kunde nog sova mest hela dagen men har inte gjort det, konstigt ibland att jag är trött men kan inte somna. Maken är på julmiddag ikväll så jag får gå ut med Watson tre gånger denna dag och det är inte vad min kropp vill.

Ännu har ingen julmat tillverkats i mitt kök … vad är det med mig? Har fått julkort i vanlig ordning men inte skrivit ett enda, första gången i mitt liv som vuxen utan att skicka julkort, märklig jag har blivit.

Tänker på att det snart är jul, maken pratar om mat vi ska ha och jag känner mig mest avslagen och oinspirerad. Förr kunde det hända vad som helst med mat och bak före en stor helg hos oss, det var då de. Inte ens lussebullarna har jag fått ihop, fick ett bullbaksryck men då blev det bullar med kokossmak, inte alls dumt men borde väl få till de där gulingarna vilken dag som helt.

Egentligen skulle jag gå ner till vårt nya kondis och inviga det efter fotvården, en kaffe och en smörgås kanske sitter fint så dags?

Sa jag att Watsons tass började blöda rejält i fredags? Han skrek när vi försökte sätta på bandage … vi hamnade på Albano djursjukhus och fick en operationstid till nu på måndag, nu ska ”svullnaden” bort vad den nu är för något. Veterinären var upprörd över att vår veterinär inte har brytt sig ett dugg på två år … vi har ju smord med salvan han skriver ut när det svullna har spruckit tills det har läkt ihop. Visade sig vara antibiotikasalva, jag som varit rädd för hudförtunning då jag har trott att det var kortisonsalva. Verkligen inte bra varken för oss eller hunden om det hade blivit resistenta baciller. Vore väl fint för mig att bli smittad av något sånt, jag som har sänkt immunförsvar.

Själva fan när man inte kan lite på en veterinär … undrar varför han inte har gjort något åt det hela. Känner mig svikt både å Watsons vägnar och mot oss som hundägare. Men när det här är klart så ska han nog få veta vad jag tycker. Den nya veterinären vet inte alls vad svullnaden är … kan vara en tumör … röntgen visade att själva benen inte var påverkade, så jag  hoppas att det är något ofarligt som går att ta bort. Det känns som om vår rara Watson har fått klippkort till operation, jag kommer inte ihåg alla födelsemärken som de har tagit bort som tursamt visat sig inte vara något. Det är ju svårt när veterinären säger att man ju självklart får välja själv om hunden ska opereras. Man är ju så rädd att han ska bli sjuk om man struntar i något de säger, då skulle jag aldrig sluta klandra mig själv. Ungar och djur de kostar i tid och pengar och det får det lova att göra, annat finns inte.

I tisdags var jag till dagis och såg fina Luciatåget … marsipangrisen var pepparkaksgubbe, så söta var de alla. Kaffe med dopp blev vi bjudna på och hade en trevlig stund. Ibland när jag kommer iväg på något trevlig så mår jag himla bra och tänker att det här att sitta hemma och ha ont inte är en höjdare för något människa.

Torbjörns kommentar:

Du ser ju av vissa kommentarer att man ska passa sig att bry sig om sitt eget folk. Om man är svensk vill säga. Då är det fult. Mycket fult. De skrattar åt oss svenskar. JA. Inser svenskarna det? Nja, tydligen inte mer än 6-8 procent i alla fall. Alltför många svenskar fortsätter istället sin evighetsresa att utröna person för person, vilka av hela världens befolkning som kan platsa i vår svenska gemenskap.

Det är fult att generalisera. Speciellt om man gör det om invandrare. Men bara om man gör det i negativa termer. Att generalisera om invandrare går mycket bra om det görs i positiva ordalag. ”..de är duktigare än svenskar på att starta företag…” ”…de tar hand om familjen och släkten bättre än svenskarna…” ”…de tar jobb som svenskarna inte vill ha…”

Omvänt så går det utmärkt att generalisera om svenskar om det sker i negativa ordalag. ”…svenskar är så tråkiga…” ”…vi har ingen kultur…” ”…vi åker till andra länder och beter oss som svin…”
Enligt den senaste statistiken från Brå ang. invandraresbrottslighet från 2005 så begicks 7 % av alla brott i Sverige 1997-2001 av personer EJ folkbokförda i landet. Dvs. 7 % av all brottslighet begås av personer mer eller mindre hitresta enbart för att begå brott. Lägg till invandrare och invandrares barn och du kommer upp i ca. 50 % av all brottslighet som begås av ”utlänningar”.

Borde inte detta i sig vara anledning att kritsikt fundera över invandringen och vilken koll vi har på personer som tillåts komma in i landet? Nehej, då dyker nästa argument upp. ALLA invandrare begår inte brott! Så att reagera mot att Sverige har dränkts i brottslighet pga invandringen är inte legitimt enligt diverse utbildade och outbildade idioter och diverse PK-folk, därför att alla invandrare inte begår brott. Det måste vara 100 % som begår brott för att man ska få reagera. Om ens då…

Apropå kollektiv skuld: Invandrare har ingen sådan. Bara vita västerlänningar. Tänk vad mycket ont vi vita har gjort i världen. Invandrare? Nej, dra inte alla över en kam är du snäll. Fördomsfulla rasist! Att en del svenskar som kallar sig utbildade men inte ens förstår detta hyckleri kan man inte tycka synd om.

Morgonen efter sa Tim att han inte ville gå till dagis utan till farmor … det känns bra att han trivs så fint här.

Idag har jag varit iväg med urinprov, tror att jag har urinvägsinfektion igen, jag frös en kväll för några veckor sedan och tog ett bad vilket jag alltid undviker numera. Tror det var då jag började få känningar igen från urinvägarna och det har inte blivit bättre. Så det var till att flänga över till labbet med ett prov, svar får jag på fredag.

När jag kom hem låg ett stort paket i korgen utanför dörren … post från Janne som kom hem så snabbt och till och med blev hemburet av min egen gulliga postnisse. Tack för brallorna de passade fint, lite långa i benen, men jag tvättar dem nu och ser om de krymper lite annars blir det till att klippa och sy. Så tack goa kompis jag kommer trivas i dina brallor, ha ha som om du på något vis går i mina spår eller är det jag som går i dina?

Idag är det något fel här inne … går inte att skriva på hela sidan, blir inte klok på vad de håller på med på wp.

Igår dök sonen och Tim upp för att tvätta en maskin, sonen passade på att åka till ica och handla och Tim blev lite lessen …  jag satte honom i soffan och klappade på hans arm. Då drog han armen till sig och jag frågade ”får jag inte klappa armen”? Jo, sa han och sträckte fram armen mot mig, han är så gullig.

Jag gör inte så mycket nu för tiden tycker jag … har mycket ont i kroppen och tröttheten tar ut sitt. Jag har nog insett att det är så här det kommer att vara resten av livet och det blir jag inte så pigga av att tänka på. Men tänk vilket tur att jag har familj och vänner … tänker på de som är ensamma, usch så träligt.

Nu ska jag sticka lite en stund ….

Fick nyss ett mail från maken som skrev att han kommer hem med en skaldjursplatå till middag för oss. Vi fick ett presentkort i julklapp från sonen och fd sambon som tack för att vi har hjälpt till så mycket och nu äntligen snart ett år senare ska vi äta upp det hela.

Normalt har inte den fina restaurangen take away men maken fick dem att göra ett undantag. Jag orkar inte gå ut och äta helt enkelt, så de var vänliga att ordna vår middag ändå.

Har precis fått luftat här hemma … nej, det är inte min mage som låter utan fastighetsskötaren var här och luftade elementen så att vi får lite värme i dem igen. En trevlig man med stor rondör och mycket tankar … pratade om sin syster som varit med i ett tv program om sjukskrivning, hon som sen tog sitt liv för att hon inte hade rätten att vara sjuk och få sjukpenning. Hans mamma dog för fem år sedan och det var ännu svårt sa han, nu till jul var det värre. Jag fick lust att bjuda in mannen, sätta på lite kaffe prata en stund, bara vara där och lyssna på honom. Men mobilen hans ringde så det var bara att rusa vidare.

Igår var jag till tandhygienisten, gick därifrån med tommare plånbok (750 kr) men med frisk käft och det är viktigt för mig. Passade på att handla lite småsaker till marsipangrisen, tofflor, tjocka vantar och två långkalsonger så han inte fryser. Hittade ett par tajts till mig själv i modell stort förtält, men det räcker säkert inte över min feta mage, ser gravid ut.

Idag har jag skickat fina blommor till svärsonens pappa som fyller pensionär … vi är bjudna på fest imorgon, men jag orkar inte. Det är så surt … men den lilla ork jag har när jag mår risigt får allt gå till mina närmaste.

Imorgon ska vi vara hemma och bara vara … plocka lite hemma så klart men mest vila. På söndag åker vi ut till sommarstugan igen och ”grabbarna” som Tim säger om pappa och farfar när de jobbar ska måla klart.

Tillägg …. det ringer på dörren och där står ett bud med en bukett … jag fattar inte ett dugg och tänker först att ”gud har jag skickat blommorna till mig själv”? Ni vet de som svärsonens far skulle få idag. Sliter av vackert rött papper och finner en fantastisk Amaryllis med lite grönt, en ask med finaste chokladpraliner fastbunden vid stammen och ett paket med en vas. Allt det fina från min kära dotter som vill muntra upp mig. Klart jag blev glad så där tårglad man blir ibland, rörd rent av.

Så tack min älskade vän ….

En sån här klapp blev det ……………………………..

Ha ha skojar bara, bilden fanns inte där jag skulle ha den så jag måste kopiera en gång till … återkommer snart. En sån här supermaskin med allt i ett … den gamla kan man också blåsa upp mjölk med, men det får man  göra i ett steg för sig.                                                                                                                      

Idag ringde min tandhygienist och undrade om jag kunde komma imorgon istället för den 22/12 så nu vet ni vad jag gör imorgon.

Dag ut och in är det bara kroppen, kroppen, kroppen mår verkligen inte bra, men försöker böka mig fram i tillvaron så gott det går. Maken kommer senare ikväll och jag känner att det inte är bra för mig att mest sitta/ligga här och häcka för mig själv. Men det hjälper att dottern ringer och vi pratar om många viktiga saker.

Mitt i eftermiddagslugnet visade det sig att sonen och marsipangrisen kommer över inte bara för att tvätta en maskin. Det blev falukorv i ugn och stekta prinskorvar … man tar vad man haver. Så nu mår jag så mycket bättre … tänk vad kärleken från Tim kan ge mig kraft rent psykiskt. Älskar min familj ….

Så nu ska jag fika men jag nöjer mig med bullarna, marsipangrisen och sonen kommer ikväll då kan vi bjuda på tårta till kaffet.

Usch jag säger bara  … kroppen, kroppen … Döden, döden sa Astrid Lindgren och hennes syster i sitt dagliga telefonsamtal, så var allt elände avklarat. Så nu fattar ni … kroppen, kroppen.

Idag är det så surt väder ute att till och med jag drog mig för en längre promenad, blev deppig och trött på vädret. Men utanför porten ser jag hur en av örnarna seglar högt i det grå. Det lyfter alltid mig och en man som gick förbi mig kunde jag inte låta bli att dela med mig av upplevelsen till. Han blev också glad och häpen hade aldrig sett det här tidigare.

Dagen är vikt för att laga ett stycke köttfärspaj och så en kycklinggryta den ska vi ha till middag, tror att Tim kommer äta här. Men pajen den blir lunch till imorgon på landet. Men vi får se hur det blir med det …. kroppen, kroppen som sagt var.

Jag tror att jag har stickat 20 par barnstrumpor men har svårt att komma iväg och försöka kränga dem någonstans, kanske ska jag fota dem och sätta in dem här? Äh, vi får se …

Nu är dottern i Budapest och äter säkert på kondis så ofta hon kan, efter jobbet är det bad och andra mysiga saker inbokade, hennes fästman är på väg dit. Jag vill inte åka dit men kondiset kunde hon få ta med sig hem …

Nu tar jag min kopp kaffe och somnar tungt i soffan ….