Kråkorna slår följer med mopsmatte

Får det vara ett vingslag av sommar

 Med en tillfällig lösning sitter jag här nu igen och skriver, förhoppningsvis kommer det som gick sönder i adapter och vad det nu var vilket år som helst från Com Hem.Dagarna går och det kan hända saker fast jag inte ens går utanför dörren.

En dag har jag precis dragit upp rullgardinen, ser då en av mig känd mopsägare gå på vägen då det inte gick att gå på avsedd trottoar. Hon och hunden går där i uselt snöoväder … ovanför hennes huvud svävar stora kråkor och jag undrar varför de hovrar runt henne hela tiden? Då ser jag hur hon tar upp något från fickan som hon kastar på vägen, vips så flyger flera tuffa kråkor ner och en äter upp … de andra går, vankar i lugn takt gemse mopsmatten och jag skrattar verkligen när de följer henne till porten. Där ser man, en vanlig dag utanför mitt fönster endast iklädd nattlinne. 

Dagen efter upprepar jag samma dragning i rullgardinen och denna morgon ser jag en kille som leker bakom en enorm snöhög. Han slänger med armarna så högt han kan och jag börjar undra vad han håller på med … så där länge brukar inte ungar hålla på med samma rörelse. Det är då jag hämtar glasögonen och ser att det är en tant som sitter fast … dumma kärring tänker jag för hon har försökt gena fast det omöjligt går över den enorma snöhögen. Hon är dessutom en av de få jag inte gillar i området … jag hälsar som jag brukar på folk .. men när jag för många år sedan hälsade på henne så där som man gör med grannar man ser ofta så sa hon med elak röst ”känner jag dig eftersom du hälsar” Av alla lea kärringar så slutade jag bums att hälsa på henne och har fått klart för mig att det inte står riktigt till i skallen på henne. 

Nu sitter hon alltså där i jättedrivan Albin och kastar med sin stav hysteriskt för att komma upp … jag står där i nattlinnet och ser att det är folk på väg mot henne så jag slipper slita av mig nattlinnet och kliva i vinterskruden för att göra en hjälte insats. Stor och tung är hon så det behövdes en karl och två fruntimmer för att få upp kärringa. Undrar om hon var lika le mot dem som mot mig? 

Igår hämtade jag marsipangrisen på dagis och tog med honom till Sören … frisören, han oroade sig för den där mahinen som de snaggar av nacken med och ville helst slippa gå dit. Men vi ingick en pakt om att vi tillsammans skulle avstyra alla försök att köra maskinen på hans nacke och då gick allt bra. Han såg så liten, rädd och spröd ut när han satt där uppflygen på den höga stolen. Efter några minuters klippning konstaterade han att det inte gjorde ont och då var allt som vanligt och munnen började gå på honom. Lättad och glad efter klippningen gick vi till ett kafé och hade sån tur att Tims bästa kompis satt där med sin mamma. Tårta hade jag lovat och tårta blev det … 

Imorgon är det till att få gå på Lucia firande, jag vill verkligen se pepparkaksgubben och njuta av alla goa ungar som sjunger. Han ringde i förrgår och kollade om farfar också kunde komma … haaha han blev vek som rena bomullen och skulle kolla och så klart han kommer. Nu börjar det rotera lite julmat i skallen .. i år ska vi vara hemma hos oss och en del donande lär det bli, fast maken är en fantastisk livspartner som har axlat ibland det mesta här hemma sedan jag blev sjuk. Den där julen … vill jag inte vara utan.

Kraxar bäst som kraxar först

Hrmf … inte igår jag sydde precis.

 Där i tystnaden, möjligt ljud regnet på taket som mest öste ner, jag njöt av att vara där mitt i nuet. Inte gjorde jag så mycket mer än var, satte mig för först gången på många år och började sy på en överdel till mig själv. Började sa jag … om den blir färdigt återstår att se. Lyssnade på sommarprogrammet som inte alls roade mig, varken den meriterade kvinnan ena dagen eller den yngste av alla, fotbollskillen nästa dag. Att det ska vara så svårt att hitta folk som har lite att dela med sig av, sånt som berör alla på djupet. Fattar inte varför de inte söker i befolkningens hav, för det är oftast där man kan hitta människor som berör med upplevda händelser som har lett till utveckling av personens mognad. Djupet som berör oss alla, det uppdämda behovet av att ta del av andras liv, inte bara lyssna på de där sk lyckade med höga positioner eller för den delen alla kändisar som om och om igen ska ta plats i mediet. Jag tror att vi alla känner någon som vi med glädje hade lyssnat på i vårt eget sommarprogram. För mig är det ”SysterInger” som skriver lekande lätt om allt i tillvaron, sin egen kamp mot cancern och alla tankar som följer med i livet och här vilar inga ledsamheter det kan jag lova.Har ni tänk på att den där personen som ”folket” själva får rösta fram oftast är en av de där som får en att sitta som klistrad vid radion … när sommarprogrammets musik dör ut sitter i alla fall jag där och bara vill höra mer, nu på en gång av den folkvalda. Där får ni snobbar på SR och SVT, vi är inte så korkade som ni alltid utgår ifrån, de där intellektuella snoberiet som jag är så trött på, där man sänder minoritetsprogram på bästa sändningstid. Eller varför inte barnprogram på finska mitt i barnens tv-tid. Men jisses alla små grupper kan inte bli tillfredställda av samhällets pengapåse. Alla med egna intressen får väl köpa kurser eller välja ut finsktalande barnprogram från sin egen ComHem tjänst eller vad de nu har. Hur svårt kan det vara? Där i spenaten på landet roade mig kråkungar dagligen … den lekte liksom Följa John i den största granen. Jag skrattade väldigt gott åt dem och njöt verkligen av deras inte alla gånger så smidiga framfart. De har för övrigt samtalskurser som de bedriver tvärs över tomten … en flyger före och kraxar bäst han kan och så följer resten efter med olika lyckat resultat. Det gäller att öva ordentligt om man ska komma upp till Ronjas kråkors redigt kraxande kråktoner. Landet är fyllt av mygg vilket jag verkligen avskyr, sitter gärna inne bara jag slipper mygg. Inne far jag fram som psykotiskt när jag ser en mygga som har slunkit in. Jag rusar runt med myggpiskan i högsta hugg och gör verkligen allt jag kan för allas trevnad. Sen att maken och sonen bara stönar och tycker att jag är larvig och intet alls fyller den viktiga funktion som jag själv inbillar mig, det tar eller suger som man säger nu för tiden. Det som för dagen suger är att Watson har blivit magsjuk, maken började tidigt imorse springa ut och in för att sen låta mig ta över det hela. Att bli väckt av pipande hund vid dörren och sen bara kliva ur sängen och dra på något för att komma ut är verkligen inte min melodi att starta dagen med. Denna gång är allt mitt fel … när vi grillar på landet blir det alltid kött/fisk över och de bitarna klipper jag i mindre bitar och ger till Watson. Oturligt nog låg det en liten jäkla påse med kött kvar sedan förra helgens grillning, jag kan inte tänka mig annat än att det var det misstaget som Watson får betala ett högt pris för. 

Ser fram emot midsommarsången

Tror min blogg har gått in för semester … jag mår skapligt, dras med lite skräp kvar i luftrören efter förkylningen men ska inte klaga.

Nu är det planering inför midsommar, första riktiga midsommaren för marsipangrisen. Han ser verkligen fram emot att få dansa runt midsommarsången.

Vi har släpat ut ena vitrinskåpet till landet och den passade perfekt i stugan. Jag kommer nog att vara på landet rätt mycket redan före makens semester, det är bara så vilsamt att bo där mitt i spenaten.

Denna sommar gifter sig vår dotter och det ser jag fram emot på en massa olika vis dock ej det här med att klä upp sig. Det ska vara ett avslappnat bröllop så det är inte alls högtravande klädmässigt, men jag hittar inte något vettigt trivsamt att visa upp mig i. Har till augusti på mig att leta … blir väl närmaste tältavdelning som får besök.

Idag åkte jag ett helt onödigt ärende .. fick tillbaka pengar från Ellos som de satte in på Swedbank vilket inte är min bank och ska jag dit får jag ta bussen. Inte var det ett kontor som hade kontanter … bara en sån sak, vem sjutton vill ha en sån bank? Väl där med min utbetalning med Swedbank skrivet på både härsan och tvärsan visade det sig att jag kunde hämta ut pengarna på mitt egen bankkontor gratis. Men hör på f*n … nu har Swedbank knipit på mina 500 kronor väldigt länge eftersom jag så sällan åker buss och sen ska de ha betalt om de nu hade haft en kassa där.

Slank in på Wayne´s Coffee riktigt förväntansfull, har aldrig varit in på det stället tidigare. Men så långnäst jag kände mig när jag väl satt där, beställde en smörgås med surdegsbröd/salami och ost, kaffe och en tårtbit som plåster på misslyckade bankaffärer. Jag betalar 137 kronor och tänker en massa om det, frågar om de kommer med allt eller om jag ska ta med mig det hela? ”Nä, vi kommer sa hon”.

Efter en bra stund kommer en tjej med tårtbiten utan sked … sen kommer en kaffekopp …. och efter ännu väntan kommer smörgåsen utan bestick eller servett. Mackan är varm och en sallad följde med … Ibland kan jag känna mig så dum … jag frågar om mackan verkligen kostar 75 kronor??? Men då visar det sig att den kostar 68 kronor så jag får några ören tillbaka, ska jag skratta eller gråta? Sen får jag hämta bestick och servett och jag måste säga att jag inte fattade ett dugg. De mackor jag tittade på kostade mellan 30-40 kr och det kan jag tycka är ok, men det stod inte att det var sallad till eller att den var varm. Antingen får folk ta med sig det de beställer eller så kommer det personal och serverar och då tycker jag att allt ska vara med, bestick och sånt. Nej, jag kommer inte att gå dit igen … Kommer hålla mig till mitt vanliga fik där man får vad man beställer och till pris som jag kan gå med på.

Förkylningen jag gnölade om sist har verkligen varit en seg historia inne på sin tredje vecka, hur kul är det? Här hemma har högarna växt runt mig, jag har fått ett ryck och klippt ut mönster. Men rycket har inte räckt till att fortsätta med att klippa ut tyget, jag vet inte men jag får liksom inget gjort nu för tiden. Jo, jag har flängt nu i två dagar och sen blir det liksom inget mer för orken tar slut.

Tror att jag kommer ligga lågt med skrivandet under sommaren bara så ni vet och inte oroar er.

Glad Midsommar till er Alla

Spotta upp sig …

… verkar många behöva nu för tiden. Var på väg hem efter tandläkarbesöket när en man ljudligt harklar upp sig och spottar mellan sina egna fötter sittandes vid busshållplatsen. Jag bara känner hur hela mitt jag skakar på sig, vem ska gå i hans loska om en stund? Äckelhögar det har blivit allt för många av nu för tiden. En stund senare går en ung flicka förbi med sin spottande kompis. Men … skärp er! Varför i hela friden spottar så många nu för tiden? Har salivblandningen ändrats sedan jag växte upp eller?

Landet i helgen var rena Sibirien för maken och sonen, gud så de sågade, yxade och släpade. När de var klara fick vi som en ny tomt, så fint och öppet det blev. Nu har vi en enorm hög med sly och rester från träd och buskar som ska köras till tippen. Antar att de får åka många vändor för att bli av med allt skräp.

Förra veckan var jag till Danderyds sjukhus på en informationsträff för personer som är i njursvikt stadiet, själv var jag där för att sätta lite ord på det som hände med mig och min resa genom njursvikten, dialysen och transplantationen för att avslutas med hur jag mår idag, svara på frågor. Det blev en trevlig eftermiddag, med många värdefulla tankar som dök upp att prata om. När det hela var slut blev jag sittande en stund och prata med J som satt bredvid mig, jag sa att jag hade skrivit blogg under hela tiden för att sätta ord på det jag upplevde. Då frågade han vad min blogg hette … jag sa det och då visade det sig att han hade läst min blogg. Världen är inte så stor alla gånger, jag blev så häpen och tror nog att även han blev det. Han skulle höra av sig och jag hoppas verkligen att han gör det, alltid roligt om jag kan hjälpa till på något vis. Efter träffen frågade min syster I om de fick ringa mig igen till nästa träff och det är klart att de får.

Idag ska jag ner på fotvård vilket ska bli skönt, men nu ska jag göra mig iordning så att Watson kan få sin tur.

Jagade efter …

… tupp, höna eller ägg men fann bara flamingo. Så med dem önskar jag Glad Påsk.

Så kan det se ut i min konstiga tillvaro, vaknar och glider runt i maklig takt och tänker att den här dagen ska jag väl klara skapligt. Efter ett telefonsamtal är rytmen rubbad, tiden rann så fort iväg och Watson hade brått ut. Jag stressar runt, skriver ännu en lapp till postnisse om att jag har gått ut med Watson … förra lappen sa ”Ring på dörren”. Ett påskägg väntade på honom som tack för vänligheten han bjuder på. Jag la ägget utanför vår dörr och gick …

Ute inser jag att just idag fick jag ingen post och förmodligen inte grannen heller. Så han har ju redan varit här och inte sett min lapp …. stress, kutar iväg med Wason mot slutet av våra hus, ser hans brors postbil på andra sidan gatan. Tursamt hittade jag postis bil och väntade tills han kom … på vägen hem skulle han svänga in och hämta ägget. Puh!

Ute såg tillvaron lite konstig ut och varför förstod jag när jag insåg att jag hade dataglasögonen på mig, av med dem och ut i dimman. Nu inser jag att denna dag kan vad sjutton som helst hända. Jag har tvättat några maskiner och hängt tvätten utan problem, men jag har ännu inte bakat kaffebrödet som ska med till landet imorgon.  Kanske kommer vår dotter med till landet imorgon vilket skulle vara kul. Jag har planerat att göra tonfiskröra/majonäs/kapris och lite annat att ha på smörgåsarna till kaffet. Äta bör man annars dör man och det ska gudarna veta att det är ett bök varje gång vi ska till landet, planera ätandet utan att vi har haft spis eller vatten för den delen. Men nu ser det ut som om det börjar räta till sig.

Påskmiddag blir det här hemma på lördag, efter att mina planer på helstekt fläskstek med svålen kvar gick upp i rök (gick inte att få tag i enligt handlaren till påsk) så har vi hittat en kalkon i frysen. Kalle Kalkon ska in i ugnen och serveras med potatisklyftor, avokadoröra, gräddsås och gele så klart. Pannacotta med smak av kokos och en tårta senare till kaffet.

Nu ringer maken och är på väg hem … jag bad honom handla något till middag, min fantasi är i botten och karrén jag tinade vill jag inte ha ikväll.

Alla mina vänner … jag önskar Er Alla en Glad Påsk!

 

Ber ödmjukast om ursäkt, plussar för stroketeamet på Danderyds sjukhus

 Klart man undrar hur det går när folk inte har vett att skriva … det är väl så att det har varit rätt rörigt runt mig den sista veckan och ron att sätta sig här för att skriva har inte infunnit sig.

Har precis varit ute med Watson i snömodden, fy  så skitig han blev. Igår var det ljuvligt väder och alla fick nog vårkänning tror jag idag kom solen sent …

Mamma ligger kvar på geriatriken och har det jättebra, de problem som har blivit verkar lätta lite och vi ser nu fram emot att hon får komma hem. Stroketeamet som jag i förra inlägget tvivlade på får jag nu krypa till korset och be om ursäkt till. Bättre samarbete får man leta efter. En anhörigträff har vi kallats till där läkaren och alla andra informerade oss om hur det låg till. Jag har blivit kallat till möte imorgon för planering inför mammas hemgång.

En hel del får man ändra framöver, vi har tänkt åka och handla till henne en gång i veckan, mycket praktiskt ska ordnas som fullmakt för mig så att jag kan sköta räkningar och annat. Ska även ordna Icas kort så att hon kan ha matpengar där att handla för, så lockas inte hemvårdspersonal som kanske senare får hjälpa till. Hennes smycken tar vi hem till oss för det har hänt rätt mycket i hennes hemtjänst område som har polisanmälts av hemtjänsten, jag som har jobbat så mycket med gamla kan aldrig fatta att man går hem till dem som är mest sårbara och stjäl. Dessa as skulle verkligen sättas dit.

Så en hel del resor mellan sjukhus och även mammas hem har det varit och jag känner mig rätt lugn men kroppen får spunk, migränkänning varje dag och annat skit den kan fjanta sig med. Ikväll skulle jag varit barnvakt till marsipangrisen men han fick feber idag och hostar så sonen fick hämta honom på dagis. Ledsen blev Tim när han inte fick komma till mig, men det går fler tåg. 

På tal om den lille så visade hans första tandläkarbesök att en tand var sprucken … åhh hur mycket ska den lilla godingen behöva gå igenom, inga hål hade han och alla tänder var på plats. För ett år sedan föll han på hakan, slog sig ordentligt, spricka har jag också haft i en tand och den gjorde inte ont hela tiden utan jag drog väl runt med det i säkert två år. Kanske är det den där smällen han fick som gjorde sprickan, mjölktänder är ju sköra saker jämfört med de andra som kommer. Nu ska han inte sövas men medicineras så att han inte kommer att minnas utdragningen och det som måste sättas in för att tandraden inte ska dra ihop sig.

Gick en tur till Ica nyss, hämtade ett bokpaket och bestämde mig för att köpa med mig en bakelse hem. När jag stod där vid fikets disk så berättade jag om en Karlsbadersemla jag köpte för någon vecka sedan, torrare bakverk har jag inte ätit på länge … var den verkligen bakad samma dag undrade jag? Köpte jag den sent på dagen undrade killen? Ja, sa jag. De får leverans på morgonen så då är det inte så konstigt. Men jag sa sänk priset och tala om att de inte är så goda vid den tiden, så kan man göra ett eget val.

Han bjöd mig på en ny Karlspadersemla och det tycker jag var väldigt ok, så nu har jag ätit och den var jättegod. Bakelsen spar jag till ikväll, kan dela med maken.

Promenaden till Ica var lite för mycket för min mage idag så det blev en jobbig stund att ta sig hem fast det ligger så nära. Magen hatar jag, att inte ha kontroll över sånt är verkligen skitjobbigt.

Så imorgon till sjukhuset, på torsdag kommer soffan som ska till landet, fredag ska jag få fotvård och på lördag åker vi ut till landet med soffan och de andra nya möblerna, ska bli så kul att se det nya golvet. Om två veckor levereras köket dit, maken tar ledig så vi kan ta emot köket.

Mamma och jag skrattar med varandra för vi är nog lika vimsiga just nu, jag blir vimsig av stress och hon likaså plus att stroken inte har gjort det lättare för henne. Gud så glad jag är att hon lever och att det blev så ”lindrig” skada, det kommer att bli tufft ändå för henne.

Nu ska jag vila en stund, ikväll blir det pölsa inte hemlagad men god ändå.

Mamma lilla mamma

Veckan började med att marsipangrisen blev dålig med en kind som blev väldigt svullen. Som om inte det var nog så lyckades sonen slå foten i en tröskel hemma när han under lek jagade den lilla grisen. Den foten kunde han nästan inte gå på först.

 Läkarbesök för lilla grisen visade att han troligen hade spottkörtelinflammation och fick penicillin och åter besök efter tre dagar för att läkaren skulle kolla att det verkligen var det han hade fått, att penicillinet tog. Under återbesöket fick sonen en remiss till röntgen för sin fot som var svullen och omöjlig att gå normalt på.

Jag blev barnvakt när de kom från läkaren så att sonen kunde åka och röntga foten, vilken sen visade sig vara ”helt ok”, alltså inga sprickor eller ben av.

Igår passade Watson på att vara magsjuk, hela dagen kräktes han och pep på det ynkligaste vis och jag blir alltid så orolig. Husse tvångsmatade honom med en spruta utan nål fylld med vatten för uttorkad blir han av att inte dricka och bara kräkas. Sjutton sa jag nu är det snart helg igen, blir han sjuk är det banne mig nästan alltid helg. Men efter den där tvångsvattningen så drack han flera gånger på kvällen, idag är han frisk igen.

Idag ringde en bekant till min mamma och berättar att hon har följt henne till vårdcentralen. Sedan igår har mamma varit yr gått i cirkel och kunde inte ta sig in på toa genom att gå raka vägen dit. Snurrig hade hon varit och såg dåligt på höger öga gjorde hon … herregud jag blev så rädd att tiden stannade för en stund. Hon blev körd till Danderyds sjukhus och dit for maken och jag så fort han kom hem.

Jag har ofta funderat över hur det skulle kännas att få ett liknande samtal om att min mamma är sjuk, tänker ofta på att det bara är hon och jag kvar av min ursprungsfamilj. Tanken på att det till slut bara blir jag kvar har gjort mig mör många gånger, livets rullande våg som tar oss alla till slut, alla står vi där ensamma på stranden när vår resa är slut.

Samtidigt som jag har sagt till min mamma att jag ska överleva henne, det var otröstligt att min syster dog … sånt ska mammor inte behöva uppleva. Jag har varit rädd för att dö sedan dess, för mammas skull. Varit rädd att jag lovade för mycket, kanske låter det här konstigt, men min egen sjukdomsresa har gjort mig osäker på det där självklara livet som de friska lever.

Nå, vi åker till medicin akuten, hon är sig lik på ett vis men något har hänt och vi tippar på stroke. Hon ska hjärnröntgas och bli inlagd på medicinavd. ”Åk hem ni” säger hon och det kändes inte fel att göra det, hon var i goda händer. Under kvällen ringde jag för att höra vilken avdelning hon låg på och hur röntgen hade gått. Hon hade inte fått tid för röntgen ännu och jag ifrågasätter hur de kan vänta med det, om hon har stroke så behöver hon ju medicin snabbt som ögat. Blodproven de har tagit visar att hon inte har stroke … inte visste jag att man kan se sånt med blodprov och i samma veva som det lättade att hon sa så, blev det en stor knut i min mage av oro.

Jesus vad får en att tappa lite av synen, bli förvirrad, inte veta vilket sjukhus man ligger på, ostadig på benen, och upprepande i det man säger och döv på höger öra? Tumör som trycker på i skallen .. vi har för bara ett ½ år sedan begravt min farbror för tumör i hjärnan. När det slår mig är det farbrors efterlämnade fru jag tänker först på … ska hon behöva uppleva detta jävulstyg så snabbt igen?

Nu ska jag inte förhasta mig … säg att det finns galna virus som tillfälligt ställer till saker eller urinvägsinfektion som gjorde min kusins svärfar helt skrämmande virrig, säg att det är något sånt, min mamma kan väl få dö i sömnen utan att behöva lida och gå igenom allt skit de stackars cancersjuka tvingas till för att oftast ändå dö i slutändan.

Nu ska jag lägga mig, somna med hjälp av en sömntablett och kanske en halv till om kroppen inte vill komma till ro. Imorgon vill vi alla åka dit men jag tror att jag, maken, sonen och grisen åker dit och så får dottern med fästman åka på söndag. Vi ska beställa vårt kök till sommarstugan på söndag … och mamma mår nog bättre av att vi kommer några i taget blir så rörigt annars.

Tja, ännu en sån där dag

Ibland hittar man bilder som säger så mycket.

Fick nyss ett mail från maken som skrev att han kommer hem med en skaldjursplatå till middag för oss. Vi fick ett presentkort i julklapp från sonen och fd sambon som tack för att vi har hjälpt till så mycket och nu äntligen snart ett år senare ska vi äta upp det hela.

Normalt har inte den fina restaurangen take away men maken fick dem att göra ett undantag. Jag orkar inte gå ut och äta helt enkelt, så de var vänliga att ordna vår middag ändå.

Har precis fått luftat här hemma … nej, det är inte min mage som låter utan fastighetsskötaren var här och luftade elementen så att vi får lite värme i dem igen. En trevlig man med stor rondör och mycket tankar … pratade om sin syster som varit med i ett tv program om sjukskrivning, hon som sen tog sitt liv för att hon inte hade rätten att vara sjuk och få sjukpenning. Hans mamma dog för fem år sedan och det var ännu svårt sa han, nu till jul var det värre. Jag fick lust att bjuda in mannen, sätta på lite kaffe prata en stund, bara vara där och lyssna på honom. Men mobilen hans ringde så det var bara att rusa vidare.

Igår var jag till tandhygienisten, gick därifrån med tommare plånbok (750 kr) men med frisk käft och det är viktigt för mig. Passade på att handla lite småsaker till marsipangrisen, tofflor, tjocka vantar och två långkalsonger så han inte fryser. Hittade ett par tajts till mig själv i modell stort förtält, men det räcker säkert inte över min feta mage, ser gravid ut.

Idag har jag skickat fina blommor till svärsonens pappa som fyller pensionär … vi är bjudna på fest imorgon, men jag orkar inte. Det är så surt … men den lilla ork jag har när jag mår risigt får allt gå till mina närmaste.

Imorgon ska vi vara hemma och bara vara … plocka lite hemma så klart men mest vila. På söndag åker vi ut till sommarstugan igen och ”grabbarna” som Tim säger om pappa och farfar när de jobbar ska måla klart.

Tillägg …. det ringer på dörren och där står ett bud med en bukett … jag fattar inte ett dugg och tänker först att ”gud har jag skickat blommorna till mig själv”? Ni vet de som svärsonens far skulle få idag. Sliter av vackert rött papper och finner en fantastisk Amaryllis med lite grönt, en ask med finaste chokladpraliner fastbunden vid stammen och ett paket med en vas. Allt det fina från min kära dotter som vill muntra upp mig. Klart jag blev glad så där tårglad man blir ibland, rörd rent av.

Så tack min älskade vän ….

Kroppen, kroppen … botten, botten

Igår bakade jag kanelbullar, tänkte att det kunde vara gott att ta med till landet på lördag. Sen kom reklamen i brevlådan som berättade att det nya konditoriet öppnar idag, 6-bitars chokladmoussetårta för 80 kronor och nybakat bröd för 10 kronor. Så vem handlade redan i morse strax efter 07 …. nej inte jag inte, utan maken som ställde upp för att jag verkligen inte ska gå ner i vikt denna helg.

Så nu ska jag fika men jag nöjer mig med bullarna, marsipangrisen och sonen kommer ikväll då kan vi bjuda på tårta till kaffet.

Usch jag säger bara  … kroppen, kroppen … Döden, döden sa Astrid Lindgren och hennes syster i sitt dagliga telefonsamtal, så var allt elände avklarat. Så nu fattar ni … kroppen, kroppen.

Idag är det så surt väder ute att till och med jag drog mig för en längre promenad, blev deppig och trött på vädret. Men utanför porten ser jag hur en av örnarna seglar högt i det grå. Det lyfter alltid mig och en man som gick förbi mig kunde jag inte låta bli att dela med mig av upplevelsen till. Han blev också glad och häpen hade aldrig sett det här tidigare.

Dagen är vikt för att laga ett stycke köttfärspaj och så en kycklinggryta den ska vi ha till middag, tror att Tim kommer äta här. Men pajen den blir lunch till imorgon på landet. Men vi får se hur det blir med det …. kroppen, kroppen som sagt var.

Jag tror att jag har stickat 20 par barnstrumpor men har svårt att komma iväg och försöka kränga dem någonstans, kanske ska jag fota dem och sätta in dem här? Äh, vi får se …

Nu är dottern i Budapest och äter säkert på kondis så ofta hon kan, efter jobbet är det bad och andra mysiga saker inbokade, hennes fästman är på väg dit. Jag vill inte åka dit men kondiset kunde hon få ta med sig hem …

Nu tar jag min kopp kaffe och somnar tungt i soffan ….

Senila tanten tränger sig på

Granntanten

 Det ringer på dörren ofta nu för tiden … granntanten har blivit senil. Jag får beställa färdtjänst för sånt fattar hon inte hur man gör … ringer på tisdag och beställer till på torsdag, några timmar senare ringer hon på dörren igen, färdigklädd och undrar varför taxin inte kommer….

Sen ringer hon på igen och undrar om även jag får posten öppnad?

 

Imorse väckte dörrsignalen mig … jag vägrar att öppna, men kärringen ger sig inte. Jag ryckte yrvaken och argt upp dörren och säger ”JAG SOVER”! Sen stänger jag dörren. Men inte ger hon sig inte … ring ring ring ring … öppnar igen och då står hon där med kallelsen till sjukhuset och jag säger med allt för hög röst ”Det är imorgon”.

 

 

Jag har jobbat i nästan hela mitt liv med gamla, förvirrade och senila människor, men nu vill jag inte, jag orkar inte med henne eller andra senila. Jag har nog med min egen senilitet och min egen oro när jag ska göra något.

 

Hon har alla symptom för att behöva bli omhändertagen … jag ringer kommun och pratar med en dam som noterar att jag har ringt. De är redan på gång med granntanten, så förhoppningsvis får hon snart flytta till ett boende där de kan hjälpa henne att leva i frid den tid hon har kvar. Men alla vet vi hur svårt det är att få kommun att göra det de ska så jag tvivlar på att de kommer att ta hand om henne.

 

Det räcker nog inte med att hon har eldat upp sitt kök, inte vet vilken dag det är och inte klarar av sånt som vi andra ännu gör. Kanske måste hon elda upp hela huset innan de reagerar? Eller gå ut utan kläder när Kung Bore har kommit, så att polisen får lite att göra med att söka efter henne och köra henne hem ett antal gånger. Jag skulle ringa igen om det blev värre sa hon … Det är redan värre för mig, min hjärna går igång på sånt här, jag kan inte sluta oroa mig och fundera över tanten. Jag bara är sån … inte vill jag bli arg på henne, men varför är det jag som ska bli ansvarig för min granne? Jag som har fullt sjå med mig själv. Jag som bara vill vara ifred … har tagit av locket på dörrklockan, så nu hör jag varken henne ringa på eller någon annan.

 

 

 Tillägg  … det ringer på telefonen och lilla tanten som säkert har ringt på min dörr länge … säger att ”Snälla kan du öppna jag har något till dig”. Heerrreeeguud vad säger man? Lommar till dörren och där står hon med en påse choklad och ber om ursäkt att hon väckte mig, hon är själv kvällsmänniska och vill sova på morgonen men blev så orolig och hade ingen att fråga. Jag går med in och skriver en lapp om morgondagen, när Taxin ska komma så att hon förhoppningsvis låter mig vara ifred imorgon. När jag kommer in till mig igen så ser jag att chokladen är från 2009 så den är bara att kasta.

Sugen och kåt på

………nappar är Watson

Nog för att jag kan vara sugen på både det ena och andra men nappar kan jag vara utan, synd bara att Watson inte är av samma åsikt. Vi går i novembers gråaste dag och där ligger plötsligt en knall rosa napp precis intill Watsons nos. På en sekund försvann nappen in i käften på honom, åhh, fy farao nu får jag kämpa som en idiot när vi kommer hem. Ni ska inte tro att han någonsin släpper en sån gobit.

I sitt sele satt jag här med honom, hur rar jag än är så skulle han aldrig ge mig nappen, han drägglade, stod buttert vaktande över sitt käftbyte. Jag prövar allt, men att stoppa in fingrarna i käften på honom kommer bara att sluta med att han biter mig när han försöker ta nytt tag i nappen. Jag funderar på hur jag ska gå till väga, kommer att tänka på att hundar som slåss drar man isär med rediga tag i bakbenen.

Så jag lyfte honom i bakbenen, men inte brydde sig han om det inte. Saliven rann bara mer ur käften på honom … nästa trick var att hålla två fingrar för näsborrarna, jag har hört att de då släpper taget om man häller vatten i näsan på en hund som har bitit sig fast. Men inte fasen hjälpte det, han frustade och lät som jag vet inte vad och saliven rann ännu mer ur käften på honom och nej, jag hällde absolut inget vatten i hans näsborrar. Höll bara för näsborrarna med fingrarna utan resultat …

Nu började jag bli sur … tar fram en kraftig plastslev och försöker stoppa in den bakom nappen och nu jävlar tar det hus i helvete för nu känner han att jag är på rätt väg. Det morras något förskräckligt och vore det mina fingrar som satt där i käften, då skulle jag bli rädd. Men nappen den satt kvar … plastsleven som ett tag fastnade i upphängnings hålet i en stor hörntand vilket gjorde att den hängde ut ur käften utan att jag höll i den, såg hur sjukt ut som helst. 

Sen skulle han ta nytt tag om nappen och då passade sleven och jag på att rota lite, vips flög nappen ut. Den hamnade bakom hans rumpa, så han såg aldrig vart den tog vägen, nosen gick som värsta galningen runt i köket, men jag visade honom aldrig nappen utan kastade den direkt. Puh, det var den dagens energi, tack du skithund sa jag åt honom … ja, faktiskt.

Efter helgen med målande och donande i lördags i sommarstugan och födelsedagskaffe hos min mamma på söndag kan man nog utan problem påstå att jag är rätt trött. Av allt jag tänkt göra idag blev det intet … men varför oroa sig det ligger så fint kvar och väntar på att jag ska komma igen och ta hand om det en annan dag.

 Idag skulle nog Watson önskat att jag hade tagit ett empati piller …. snälla matte, nappar är så goda att tugga på.

Tror tummen ska frysa av och hamna i diskhon

Hemkokt apelsinmarmelad med kanelstång och färsk ingefära

 Inte trodde jag att det skulle bli någon marmelad men för den delen verkar dagarna sällan bli som jag har tänkt och inte behöver det betyda att det är till det sämre.

Vaknade när klockan ringde och upptäckte att halsen inte alls mådde bra, jag velade fram och tillbaka innan jag ringde tandhygenisten och bokade av tiden samtidigt som jag kände att jag bokade av hela min dag. Allt var ordnat med hundvakt inför besöket hos hygenisten för att sen fortsätta med en del saker jag skulle handla till marsipangrisen och till min mamma som fyller år på söndag.

La mig tillrätta och sov många timmar … vankade in i duschen och stod där rätt vinglig och tänkte att det var väl själva f*n.

Eftermiddagen gick och jag tittade varje gång jag kom in i köket på apelsinerna och syltsockret … men äh, det får allt bli en annan dag. Det ringer på dörren, jag tror att det är granntanten ni vet hon som är en sjutusan till ”kärring” på att elda hemma, men inte var det hon, där stod sonen och marsipangrisen. Sonen sa att marsipangrisen absolut skulle till farmor, han  blev arg  som bara den när han inte fick gå hit, sonen tänkte att de kunde titta upp på en fika då han var lite tidigare än vanligt från jobbet. Gud så bra fostrad han är som tänkte så …

Men klart att de skulle äta med oss, spelar väl ingen roll med det halsonda, har förmodligen fått det från lilla grisen. Det var till att kasta sig ut i köket och röja runt, en pyttipanna med stekta ägg och rödbetor fick jag ihop. Hemlagade och tinade lasagnen fick sonen och maken ta i matlåda imorgon istället för middag till maken och mig.

Maken handlade färg idag och självklart ska marsipangrisen få några gamla urvuxna kläder på sig så att även han kan få måla, lasera på panelen kan väl passa en sån där minimålare. Mycket kel och gullande blev det mest hela kvällen, oooh det är stort med barnbarn, fjöligare farmor får man nog leta efter.

Sen satt maken och jag i soffan och glodde på dumburken, jag stickar på ännu ett par sockar till barn, har en redig hög nu. Plötsligt slår det till och jag inser att det kommer att bli marmelad ikväll, för det vill jag ha till en rostat macka imorgon, tänk en med ost och marmelad. Allt puttrade på och lite jul doftade det från kanelbarken som dottern köpte i Indien sist hon var där, en färsk ingefära puttrade stingande runt i kastrullen. Tänkte så klart att det gäller att akta sig så att man inte får det heta på sig när man häller upp och som ett omen stänkte jag så klart ner min ena tumme. Det gör så in i bäng ont, kallt vatten tills tummen nästan fryser och faller ner i diskhon och det dunkar jisses så det kan värka av en så liten brännskada.

Så raringar nu ska jag krypa till kojs och drömma om den där marmeladmackan till tet imorgon …

Sören och kändisar som går vidare

Mest aj hela tiden både här och där

 Tänk att jag ännu inte riktigt kan inse att kroppen aldrig blir något vettigt av igen … jag inbillar mig att nuuuu … är det nog lite bättre. Men kyss mig så korkad jag är, när det blir för mycket normalt liv då går kroppen i lås. Jag blir deppig av att aldrig komma i mål, många andra med en ny njure verkar ju hur pigga som helst, men de har inte fibromyalgi som mig. Lita avundsjuk kan jag känna mig över er alla som bara har livet i er hand och kan göra vad ni vill när ni vill … utan att ens fatta att ni kan.

I tisdags hämtade jag en väldigt glad och kramig marsipangris på dagis … mot frisören skulle vi. De hade pratat en del om att klippas under dagen för han var rädd för det. Utanför porten räckte jag honom min hand, han tittade på mig och sa ”Nej, jag vill springa”, klart han fick. De små benen pinnande på ner i backen och så ropar han ”TA MIG!” Nej, sa jag som inte orkar springa, det gör för ont. JOO … TA MIG!! ropade han, den lilla token.

Allt gick bra tills han skulle sätta sig i frisörsstolen …. jädrar vad en sån liten kan vråla. Frissan ville vara snäll och försiktig vilket inte är helt rätt i denna situation. Jag drog en stol så nära att jag nästan satt i knä på Tim, sen sa jag åt frissan att bara sätta igång. Klart att han tystnade, det var ju inget som gjorde ett dugg ont … efter en stund började han prata precis som vanligt och allt flöt fint till den dumma frissan bara satte på en sån där liten maskin som rakar bort fjunen i nacken. På med den rakt i hans öra, han som är så rädd för maskiner. Oj, så han skrek igen … den rakningen hoppade vi över. Där satt en helt ny kille, så fin han blev och annorlunda såg han ut, borta var det långa ljusa håret, där satt en liten större kille.

På vägen hem sprang han runt och ville gå till parken, men det ville inte jag … upp för backen sa jag till honom. Vi går hem och tittar på Dora (barn tv program). Ja sa han, men han ville inte gå till Sören ???? Sören vem är det tänkte jag innan jag förstod att det var frisören han menade ha ha!

Sen mös vi i soffan,  jag tror att han växte lite den eftermiddagen, han var lättad och stolt över att ha klarat av ett besök hos Sören.

Sören igång

Nu har jag plockat rent på diskbänken … bara för att tvinga mig att orka skura av den med Vim. Tänk förr då det alltid glänste här hemma, fanns inga ställen jag behövde skämmas över, men nä, jag skäms inte nu mera det är som det är. Imorgon ska jag banne mig skura ur kylskåpet … hoppas jag.

Ikväll ska vi iväg till JULA och handla billiga kängor, varmfodrade och vattentäta, ser ut lite som Graninge gjorde men med ett rakare skaft. Det behöver både vi och sonen när vi ska knata runt på tomten, när hans hus ska byggas i vår då lär det vara blött och lerigt på tomten.

Fast jag vill helst bara sova eller ligga på soffan … är inte så fantastiskt livet just nu.

Mötte Ulla för några månader sedan … vi hade inte möts på väldigt lång tid, förr umgicks vi väldigt mycket och upptäckte att vi hade haft en kärlek tillsammans i yngre år utan vetskap om varandra. Med åren blev vi båda sjukare och sjukare … vi opererades båda fast för olika saker. Att mötas så där av en slump och få prata som bara den om det som är och det som var kändes skönt. Vi skulle höras … sen några veckor senare läser jag hennes dödsannons … jag blev så paff och ledsen, det är svårt när folk runt om dör, alla de där som har funnits i ens närhet, en del som grannar och andra som en bit av ens nära vänner eller i ytterkanten av vänskapen. Släkten minskar och omgivningen går sin väg för evigt och den här utmätta tiden blir så märkbart utmätt.

Som om inte det räcker så blir jag väldigt påverkad av att de kändisar jag har vuxit upp med dör, det må vara Henning Sjöström som inte alls hör till någon slags favorit för mig, men han var en del av allt det där som fanns i hela uppväxten och följde mig in i mitt vuxna liv i form av, rubriker, musik, film, eller annat i rutan. Det är faktiskt svårt att släppa taget om allt det där, någon slags trygghet ligger i att de finns där än så länge, om jag så inte ens tänker på dem till vardags, men när de går då går en bit av mig på något konstigt vis.

Nu är det lika bra att jag tar tag i Vim flaskan …

Stolt mamma

Alla föräldrar tycker väl att sina ungar är det finaste som går i ett par skor … jag är likadan, båda mina barn är bland de vackraste jag vet fast vi självklart som i alla familjer har olika åsikter om både det ena och andra då och då. Men i en familj landar man alltid i kärleken till varandra hur surt det än kan vara emellanåt.

Så jag sätter in en bild på dottern, hon är på ett live … tror det är bland det bästa hon vet att göra på sin fritid.

Denna dag har jag flängt runt, började med sprutan mot influensan och sen vidare ner till apoteket, bokhandeln, och Lindex som hade köp 3 betala för 2 och det var precis vad jag behövde i BH väg. Nu har jag ätit och känner att soffan är nog inte så dum ….

Svårt att freda sig mot idioter

Helgen bara sprang förbi, marsipangrisen sov över här fredag till lördag och det är ju så mysigt på alla vis. Nattetid mindre mysigt … en fot i munnen, en armbåge i örat och så dessa små fötter som trampade runt på min rygg med jämna mellanrum … en vaken röst som säger ”Farmor jag vill titta på tv” … imorgon sa farmor, ”farmor jag vill till pappa” … imorgon sa farmor och fick ”Ok” som svar sen sov han vidare.

Inga som helst problem att ha honom hos oss, bara kärlek.

Lördag drog vi till Barkarby och handlade overall, fodrade allstövlar och ett par fodrade gympaskor till honom … Allt var bra så när som på overallen, den gillade inte sonen. Vi lämnade över den lille till pappan och drog ner till Ica, färsk krabba, King crab och en hummer så överlevde vi även den dagen.

Söndag drog vi till Barkarby igen denna gång var det makens tur att röja runt och handla verktyg och allt sånt vi tror oss behöva när det ska snickras/renovera på huset. Han var salig antar jag som under tiden tittade runt i affärer efter något i klädväg, vilket inte gav ett dugg. Bytte overallen som sonen inte gillade till en helt blå vanlig tråkig overall, snygg men inget ”rolig” …  På vägen hem slank vi in på Ica och köpte en krabba och en arm King crab vilket toppades av hovmästarsås … inte till oss utan till sonen som vi vill överaska med lite extra smask till middag.

Idag denna strålande dag gick Watson och jag vår sväng och njöt var och en på sitt vis … väl hemma åt jag lite lunch när telefonen ringde. Tror ni inte att det är kärringen som bor i sommarhuset som ringer, vilket jag har fasat för och väntat mig … hon vill ju helst smita ifrån att tömma husen på allt skräp som hon har ”gömt” där inne. Vi har sagt personligen till henne att vi inte vill ha kvar något så när som på två arbetsbänkar i källare, vi har sagt det och mäklare har betonat det även han. Nu vill hon inte ta ut en våningssäng som står i det ruckel vi får riva ner, rucklet en slags gammal bod med en metallram runt så man kunde dra den på hjulen när den var i sitt esse. Nu är det bara skit kvar och dörren går inte att få upp säger hon … därför vill hon att vi ska ta våningssängen som står där inne. Mycket svammel om att vi inte vill ta över det som står i de små husen som andra gör när de flyttar in hade hon minsann hört … vi var besvärliga. Jag blev förbanna och sa att jag inte har ett dugg med hennes ekonomi (som hon bara gnäller över) eller hur besvärligt det hela är för hennes del. Jag ser det precis som när någon ska flytta ut ur en lägenhet, man rensar rent och skurar sen ut efter sig punkt slut. Samma sak är det med ett hus …..

Sen kom resten och jag rös och ni skulle fatta om ni hade mött henne och hört henne … hon kan inte flytta in i sin lägenhet förren i början på december, så hon ska bo i grannens hus under tiden och det är ju så besvärligt med tvätten, kan hon få tvätta i tvättmaskinen i vår källaren under tiden? Sen undrar hon om vi ska till huset nu på fredag efter att vi har gjort det sista hos mäklaren … då undrar hon om hon kan få åka med. Nä fy fan rent ut sagt, jag bara visste att vi skulle få besvär med henne. Är husen tömda och städade så kommer jag verkligen att bli glad … men det tvivlar jag på. Sen tror hon att hon ska åka med oss dit … glöm det, vi har väntat sedan i augusti på denna stund och vi vill inte ha med henne så hon ska gå runt och babbla  och allt i vår, just vår egen stund av första husägarlycka. Hon kan inte åka med som tur är för vi kommer att ha bilen proppfull + hund. Kan ju säga att mäklaren höll på att bli galen på kärringen …

Hon snackar om att hon inte har pengar och vad tusan ska jag göra åt det eller ha med det att göra. Ingen vinst på huset för henne, men vi har massor av saker som hon borde ha betalt mer för att vi får göra och så har hon mage att ringa och snacka massa skit. Jag kan lova att hon är en sån där sk rättshaverist, de har ju alltid alla rätt och alla andra är ju dumma.

Nog har vi att göra framöver … tomten har hon inte gjort ett skit åt under de 18 år hon har bott där, massor av stora, redigt stora träd ska ner, så stora att vi måste skaffa hjälp. I den egna brunnen har hon druckit radon vatten alla år och tycker att vi är petiga som ville ha vattenprov det hade hon aldrig gjort. Hon hörde sig för att det inte är bra för barn, men för henne var det inte så farligt. Mellan 20-30 tusen kostar det att åtgärda det hela vilket vi självklart ska göra senare … man kan ta med sig dunkar med vatten det gör andra säger kärringen. Muren ner till källaren håller på att ge vika det måste vi också skaffa hjälp med att ordna … den där gamla boden ska rivas ner och då får vi hyra container för att bli av med skiten. … nu skriver jag inte om den renovering vi ska göra i vårt eget hus, nytt kök och golv, i golvmattan är det ett stort hål som hon gömde med en matta under visningen, måla och slipa och en massa andra saker som ska åtgärdas med tiden. Det finns ännu ett litet hus som vi ska renovera, killen som vi hyrde för att kolla allt har sagt att vårt stora hus och det lilla är helt ok när det gäller fukt.

Så min dag som var så energi glad … tappade lite av farten, sjutton rent ut sagt att någon ska ringa och bara bete sig.

Nu kom maken hem och sa att han har hyrt ett täckt släp till på fredag för vi har så mycket som ska med. Jag ska nu sätta mig i soffan och sticka vidare på mina sockor.