Smörgåstårteriet håller inte bokning

In i dimman idag på promenaden med Watson … som en fuktig ansiktsmask helt gratis.

Ser att det var länge sedan jag skrev, lusten finns liksom inte, jag bara är här hemma, det händer inte mycket men ibland rör det på sig men lusten  att skriva den har falnat, tillfälligt hoppas jag.

Tiden som gått bjöd på en veckas höstsemester på landet vilket var en njutning, bara vara, plocka sista trattkantarellerna, elda i kaminen vilket ännu är en kamp för att få till det som det är tänk. Åt goda middagar och läste så ögonen gick i kors. Våra fåglar roade mig utanför i alla matstationer vi har hängt upp, hela nio olika sorter har jag sett.

En middag ute med mamma (hennes födelsedag) och andra släktingar blev trevlig trots en flopp i början. Bokade en restaurang som heter Smörgåstårteriet, tre veckor tidigare … inte sjutton hade de bokat in oss, så lagom kul att stå där med åtta vuxna och ett barn. Nog kom killen som sa att han bokade mig ihåg vårt samtal och förstärkte det med att vid bokningen i telefonen säga att ”nu är det bokat och klart”. Han erbjöd mig och mina 70+ snart åttio år släktingar att sitta på barstolar och få skumpa som plåster på såret andra platser fanns inte. Min morbror blev så förbannad att tänkte gå in och sätta sig och vägra gå. Dit går vi aldrig igen, så botten att  jag inte har ord för det.

Slutligen hamnade vi på en indisk halvdan restaurang med trevlig personal och god service, inte lätt att hitta plats till åtta vuxna och en fyraåring vid middagstid en lördagkväll.

Jag stickar och läser och knölar med min kropp som jag utan problem skulle kunna auktionera bort vilken dag som helst. Igår var jag ner till fotvården vilket alltid är ett himmelrike … idag ska jag sy ett draperi till ytterdörren på landet. Imorgon ska det slingas i håret och sen blir det lite middag för makens syrra och man på lördag. Därefter vill jag nog helst bara dö en smula … men bara tills på måndag för då ska jag till husläkaren för en remiss som ska ge mig en tid för undersökning av tarmen. Jag är så sjukt trött på min mage, så nu vill jag gå till botten och se om det finns något att göra åt det hela. Kan nog skriva en roman om alla toastolar jag har suttit på ….

Igår var jag ner med ett par söta vantar till barnbarnet … blå med en vit tipp på tummarna där jag hade sytt öga och mun och längst ut på tummen satt en tofs som hår på gubbtummen och en ”kringla” av garnhår på tanttummen. Han blev jätteglad, det är alltid kul att titta in en sväng till hans dagis. Med till fröknarna hade jag två sorters marmelad som jag kokade dagen innan, alltid lika poppis. Fick för den delen en ”order” beställning av stickade lösa tummar i färger. Ungarna är dåliga på färgerna, så jag ska sticka tummar som de kan undervisa med.

Nu måste jag äta lite säger klockan, min mage vill helst inget ha men jag äter för att försöka hålla det hela lite vettigt tidsmässigt.

Framgång är inte alltid det du ser

Ibland är jag övertygad om att just jag sitter i en helt egen bubbla … framgång räknas bara i ekonomisk vinst och jag känner mig som en som bara sitter utanför och tittar på. På vadå kanske du undrar?

Alla de ekonomiska rapporterna vi mest hela tiden översköljs av, man har miljarder i vinst och ändå har det gått dåligt. Men hur är vi funtade när vi hela tiden förväntar oss enorma vinster i allt som kan kallas företag?

När jag tänker på sånt så inser jag att i min värld så kan inte alla ha miljardvinster varje år, det går liksom inte ihop med hur pengarna ska räcka till, eller är det så att man bara trycker lite nytt för att det ska räcka till vinsterna? Det är något väldigt ruttet i hela ekonomiska systemet, så långt fattar jag det hela, de som tjänar på det lär inte upplysa oss andra om saken, de har fullt upp med att styra runt ekonomin så att de själva skor sig så mycket som möjligt.

I min lugna värld sitter jag och stickar i en vilstol på landet när plötsligt en stor gren i hasseln bågnar ner utanför köksfönstret. Min först tanke är att jisses så det blåser …. men nää, så där kan det inte blåsa och då dyker ekorren upp, sträcker sig allt han kan med svansen snurrande för att nå balans och hasselnötterna. Mmm där kan man snacka om ekonomi som är förstårlig.

Idag har jag gått min sväng med Watson och då kan vi snacka om framgång helt osynlig för andra … magen säger jag bara, magen och så svimkänslor som är mer än bara känsla, det snurrar och knäna gungar. Men runt kom vi om än med många pausar som jag tacksamt tar emot när Watson nosar som värsta jordfräsen.

Framgång är att klara sig på Ica utan att behöva rusa på toa eller ta sig hem fast min kropp inte är med. Framgång var att gå på bröllop i sju timmar, fast det fattar inte andra, att det var en framgång, men det är inte så konstigt säger maken som påstår att jag inte visar hur jag mår för andra.

Det där med att visa hur man mår …. en del gör inget annat och jag mår så dåligt av sånt. Tycker att jag pratar om hur jag mår mer än jag vill faktiskt, hur kul är man om man ständigt pratar om hur kroppen mår? Andra frågar hur jag mår och jag svarar lite svävande oftast, men har börjat säga att det inte är så bra. Men inte gör det någon skillnad, folk fattar ändå inte att jag kan vara så risig utan att visa det tydligt. Maken han ser hur jag mår men så har han tränat i många år …

Egentligen avskyr jag hur jag mår och får kortare psykbryt rätt ofta för att inget är som det var förr … det där att inte vara sig själv, klarar jag så dåligt. En del vänner har jag haft genom åren som inte har haft ett enda intresse … nu tänker jag på att läsa, sticka, sy, laga mat allt sånt där som man lätt kan roa sig med hemma. Sån skulle man va, när man nu blev som jag har blivit, då lider man inte av att ha en massa kreativ lust som nästan alltid bara blir pannkaka. Men klart att det blir en hel del gjort, om än i liten skala jämfört med den jag var, att vara högpresterande med press på sig själv och lusten av ta tag i saker, få något gjort, det straffar sig när man blir sjuk.

Man ska sätta/lägga sig ner och vila, vänta tills all tillstymmelse till liv och kreativ lust har gått över, då först har man lärt sig acceptera vem kroppen idag är. Så fan heller, de som vill ha det så må ”leva” så i sitt liv, men mitt liv måste vara mer levande om än resårbandet så tänjs tills det nära på brister.

Livet, mitt liv, det händer inte mycket i min vardag … jag skrattar åt vårens nyfödda småfåglarna som försöker ta sig in i fågelboets hål … jag stickar så klart och njuter på landet av tystnaden och naturen både regn, rusk och en del solsken.

Kraxar bäst som kraxar först

Hrmf … inte igår jag sydde precis.

 Där i tystnaden, möjligt ljud regnet på taket som mest öste ner, jag njöt av att vara där mitt i nuet. Inte gjorde jag så mycket mer än var, satte mig för först gången på många år och började sy på en överdel till mig själv. Började sa jag … om den blir färdigt återstår att se. Lyssnade på sommarprogrammet som inte alls roade mig, varken den meriterade kvinnan ena dagen eller den yngste av alla, fotbollskillen nästa dag. Att det ska vara så svårt att hitta folk som har lite att dela med sig av, sånt som berör alla på djupet. Fattar inte varför de inte söker i befolkningens hav, för det är oftast där man kan hitta människor som berör med upplevda händelser som har lett till utveckling av personens mognad. Djupet som berör oss alla, det uppdämda behovet av att ta del av andras liv, inte bara lyssna på de där sk lyckade med höga positioner eller för den delen alla kändisar som om och om igen ska ta plats i mediet. Jag tror att vi alla känner någon som vi med glädje hade lyssnat på i vårt eget sommarprogram. För mig är det ”SysterInger” som skriver lekande lätt om allt i tillvaron, sin egen kamp mot cancern och alla tankar som följer med i livet och här vilar inga ledsamheter det kan jag lova.Har ni tänk på att den där personen som ”folket” själva får rösta fram oftast är en av de där som får en att sitta som klistrad vid radion … när sommarprogrammets musik dör ut sitter i alla fall jag där och bara vill höra mer, nu på en gång av den folkvalda. Där får ni snobbar på SR och SVT, vi är inte så korkade som ni alltid utgår ifrån, de där intellektuella snoberiet som jag är så trött på, där man sänder minoritetsprogram på bästa sändningstid. Eller varför inte barnprogram på finska mitt i barnens tv-tid. Men jisses alla små grupper kan inte bli tillfredställda av samhällets pengapåse. Alla med egna intressen får väl köpa kurser eller välja ut finsktalande barnprogram från sin egen ComHem tjänst eller vad de nu har. Hur svårt kan det vara? Där i spenaten på landet roade mig kråkungar dagligen … den lekte liksom Följa John i den största granen. Jag skrattade väldigt gott åt dem och njöt verkligen av deras inte alla gånger så smidiga framfart. De har för övrigt samtalskurser som de bedriver tvärs över tomten … en flyger före och kraxar bäst han kan och så följer resten efter med olika lyckat resultat. Det gäller att öva ordentligt om man ska komma upp till Ronjas kråkors redigt kraxande kråktoner. Landet är fyllt av mygg vilket jag verkligen avskyr, sitter gärna inne bara jag slipper mygg. Inne far jag fram som psykotiskt när jag ser en mygga som har slunkit in. Jag rusar runt med myggpiskan i högsta hugg och gör verkligen allt jag kan för allas trevnad. Sen att maken och sonen bara stönar och tycker att jag är larvig och intet alls fyller den viktiga funktion som jag själv inbillar mig, det tar eller suger som man säger nu för tiden. Det som för dagen suger är att Watson har blivit magsjuk, maken började tidigt imorse springa ut och in för att sen låta mig ta över det hela. Att bli väckt av pipande hund vid dörren och sen bara kliva ur sängen och dra på något för att komma ut är verkligen inte min melodi att starta dagen med. Denna gång är allt mitt fel … när vi grillar på landet blir det alltid kött/fisk över och de bitarna klipper jag i mindre bitar och ger till Watson. Oturligt nog låg det en liten jäkla påse med kött kvar sedan förra helgens grillning, jag kan inte tänka mig annat än att det var det misstaget som Watson får betala ett högt pris för. 

Ser fram emot midsommarsången

Tror min blogg har gått in för semester … jag mår skapligt, dras med lite skräp kvar i luftrören efter förkylningen men ska inte klaga.

Nu är det planering inför midsommar, första riktiga midsommaren för marsipangrisen. Han ser verkligen fram emot att få dansa runt midsommarsången.

Vi har släpat ut ena vitrinskåpet till landet och den passade perfekt i stugan. Jag kommer nog att vara på landet rätt mycket redan före makens semester, det är bara så vilsamt att bo där mitt i spenaten.

Denna sommar gifter sig vår dotter och det ser jag fram emot på en massa olika vis dock ej det här med att klä upp sig. Det ska vara ett avslappnat bröllop så det är inte alls högtravande klädmässigt, men jag hittar inte något vettigt trivsamt att visa upp mig i. Har till augusti på mig att leta … blir väl närmaste tältavdelning som får besök.

Idag åkte jag ett helt onödigt ärende .. fick tillbaka pengar från Ellos som de satte in på Swedbank vilket inte är min bank och ska jag dit får jag ta bussen. Inte var det ett kontor som hade kontanter … bara en sån sak, vem sjutton vill ha en sån bank? Väl där med min utbetalning med Swedbank skrivet på både härsan och tvärsan visade det sig att jag kunde hämta ut pengarna på mitt egen bankkontor gratis. Men hör på f*n … nu har Swedbank knipit på mina 500 kronor väldigt länge eftersom jag så sällan åker buss och sen ska de ha betalt om de nu hade haft en kassa där.

Slank in på Wayne´s Coffee riktigt förväntansfull, har aldrig varit in på det stället tidigare. Men så långnäst jag kände mig när jag väl satt där, beställde en smörgås med surdegsbröd/salami och ost, kaffe och en tårtbit som plåster på misslyckade bankaffärer. Jag betalar 137 kronor och tänker en massa om det, frågar om de kommer med allt eller om jag ska ta med mig det hela? ”Nä, vi kommer sa hon”.

Efter en bra stund kommer en tjej med tårtbiten utan sked … sen kommer en kaffekopp …. och efter ännu väntan kommer smörgåsen utan bestick eller servett. Mackan är varm och en sallad följde med … Ibland kan jag känna mig så dum … jag frågar om mackan verkligen kostar 75 kronor??? Men då visar det sig att den kostar 68 kronor så jag får några ören tillbaka, ska jag skratta eller gråta? Sen får jag hämta bestick och servett och jag måste säga att jag inte fattade ett dugg. De mackor jag tittade på kostade mellan 30-40 kr och det kan jag tycka är ok, men det stod inte att det var sallad till eller att den var varm. Antingen får folk ta med sig det de beställer eller så kommer det personal och serverar och då tycker jag att allt ska vara med, bestick och sånt. Nej, jag kommer inte att gå dit igen … Kommer hålla mig till mitt vanliga fik där man får vad man beställer och till pris som jag kan gå med på.

Förkylningen jag gnölade om sist har verkligen varit en seg historia inne på sin tredje vecka, hur kul är det? Här hemma har högarna växt runt mig, jag har fått ett ryck och klippt ut mönster. Men rycket har inte räckt till att fortsätta med att klippa ut tyget, jag vet inte men jag får liksom inget gjort nu för tiden. Jo, jag har flängt nu i två dagar och sen blir det liksom inget mer för orken tar slut.

Tror att jag kommer ligga lågt med skrivandet under sommaren bara så ni vet och inte oroar er.

Glad Midsommar till er Alla

Snörvel, host

Efter tre dagar i tystnaden på landet blev jag hämtad av maken, inte för att tystnaden tog kål på mig utan för att en förkylning drabbat mig.

Första rejäla förkylningen jag har fått på massor av år så inte borde jag klaga men klart jag gör. Sur blev  jag som ville mysa för mig själv på landet, på ett vis var det skönt att vara helt borta från allt. Jag njöt av tystnaden …

Nu regnar det redigt och ingen är gladare än jag för både blötan och svalkan, har inte gjort ett dugg nyttig mer än att ta hand om mig själv. Idag tittade marsipangrisen in den stund sonen gick ut med vår hund, lillgrisen är hemma väldigt förkyld, tror han blev smittad av mig i helgen. Direkt såg han att jag hade en ask med eucalyptus tabletter de där osötade från Läkerol är både mina och grisens favoriter. Jaha har farmor köpt till honom var hans första ord … kan jag få en palett sa han sen och log. Jag började skratta och sa att det heter tablett, så skrattade vi tillsammans …

När han kom räckte han fram en fröpåse som han har fått från Bamse Tidningen … vi ska så hans frön på landet och hoppas att det blir morötter. Tänk så fantastiskt det är att följa ett barns utveckling, allt som ska till för att förstå världen.

 

Snigelfart

Det går men oändligt långsamt … små steg i skuggan med Watson, han fyllde elva år igår, gammgubben min. Det är för varmt för oss båda. Jag packar, men långsamt går det även där, ska stanna några dagar på landet medans maken jobbar.

Igår satt jag i skuggan och fikade med paret som brukar vakta Watson när vi är borta, hela tiden såg jag marsipangrisen leka i sandlådan en bit bort med sina dagiskompisar. När sonen kom för att hämta honom så visade han var jag satt och så den lilla grisen sprang. Att jag tjockfarmor kan få en sån liten guldklimp att springa som för livet för att få sig en kram och lite närhet, det är fint det. Jag hade nykokt ärtsoppa som jag bjöd sonen och grisen på till middag, inte alls förberett passade bara så bra.

Idag har jag köpt solskyddsmedel 50+ nästa var en svart säck att stoppa in kroppen i. För några år sedan skrev de att skyddsmedlet bara var båg och det sämsta var ett apoteket sålde för barn … vet sjutton inte vad jag ska tro. Nu kan man även få medicin som fejk, se så fint avregleringar jämt fungerar och kommer oss tillgodo … ironi.

Det räcker inte med att de aldrig har något lager inne utan man får beställa och vara glad om man får sin medicin, nu ska man också vara tacksam över att innehållet inte är luft eller något man tar skada av. Kanske blandar de ihop sakerna och stoppar hemgjord Viagra i fel kapsel? Kanske kan bli kul för vissa.

Nu ska jag sätta lite fart på mig själv … ha det gott i värmen ni som gillar den.

Spotta upp sig …

… verkar många behöva nu för tiden. Var på väg hem efter tandläkarbesöket när en man ljudligt harklar upp sig och spottar mellan sina egna fötter sittandes vid busshållplatsen. Jag bara känner hur hela mitt jag skakar på sig, vem ska gå i hans loska om en stund? Äckelhögar det har blivit allt för många av nu för tiden. En stund senare går en ung flicka förbi med sin spottande kompis. Men … skärp er! Varför i hela friden spottar så många nu för tiden? Har salivblandningen ändrats sedan jag växte upp eller?

Landet i helgen var rena Sibirien för maken och sonen, gud så de sågade, yxade och släpade. När de var klara fick vi som en ny tomt, så fint och öppet det blev. Nu har vi en enorm hög med sly och rester från träd och buskar som ska köras till tippen. Antar att de får åka många vändor för att bli av med allt skräp.

Förra veckan var jag till Danderyds sjukhus på en informationsträff för personer som är i njursvikt stadiet, själv var jag där för att sätta lite ord på det som hände med mig och min resa genom njursvikten, dialysen och transplantationen för att avslutas med hur jag mår idag, svara på frågor. Det blev en trevlig eftermiddag, med många värdefulla tankar som dök upp att prata om. När det hela var slut blev jag sittande en stund och prata med J som satt bredvid mig, jag sa att jag hade skrivit blogg under hela tiden för att sätta ord på det jag upplevde. Då frågade han vad min blogg hette … jag sa det och då visade det sig att han hade läst min blogg. Världen är inte så stor alla gånger, jag blev så häpen och tror nog att även han blev det. Han skulle höra av sig och jag hoppas verkligen att han gör det, alltid roligt om jag kan hjälpa till på något vis. Efter träffen frågade min syster I om de fick ringa mig igen till nästa träff och det är klart att de får.

Idag ska jag ner på fotvård vilket ska bli skönt, men nu ska jag göra mig iordning så att Watson kan få sin tur.

Kvarlämnade energier

Redan igår efter tandläkarbesöket började min kropp lägga sig ner i soffan och självdö … idag har jag tröskat mig igenom tiden, mest sovande. Dagen har varit ännu segare än igår och jag har mest tyckt synd om mig själv. Väderomslag konstaterade jag redan igår och idag är det ett faktum, småregnar ute.

Tandläkarbesöket var mindre kul, en liten borstskada på en lagning som ska fyllas i kan jag väl tycka är lagom, men att ena hörntanden har blivit ett boende för Baktus och Karies det gör mig sur, en spricka har gjort att det har blivit ett hål. Tandläkaren ville pröva att laga hålet sa han, om det inte går så ska den dras ut, men roten är så pass stor att han i så fall ska skicka mig till en speciallist. Nä tänkte jag idag, inte vill jag först bli rejält borrad för att sen kanske få höra att det inte funkar och då få remiss som ska skickas iväg och väntas på. Så nu väntar jag på remissvar ..

I helgen som gick sov vi för första gången över på landet, det var mysigt på många vis dock inte i min nya säng. Korkskalle som jag är valde jag en fast säng då min vikt enligt Ikeas uträkningar kräva en fast säng. Några dagar senare när jag läste lite mer noga vad de säger så såg jag att vi som ligger på sidan ska ha mjuk säng. Far och bada tänker jag som fick så ont i ryggen att jag vaknade och trodde jag hade fått ryggskott. Så nu ska vi snart ut och jaga en mjuk bäddmadrass i hopp om att det räcker.

Hela helgen var marsipangrisen med oss, det är så roligt att vara med honom, men klart jag blir både trött i skallen och grinig ibland, han sa nog farmor så där 200 gånger enligt maken, då kan man väl få bli lite sliten eller hur? Vi fick även fint besök av dottern med sin fästman och min mamma, det värmde mig i hjärtat att de hade hämtat min mamma. Vi grillade så klart och åt en god middag, som efterrätt bjöd jag på kaffe med vodka, kahlua och vispad grädde ovanpå … mums så gott. Marsipangrisen var mest sugen på vispad grädde, så han fick en banan med mycket grädde till så var han nöjd.

Jag njuter av vår lilla hus och nu när köket är klart är det så fint i storstugan med insyn i köket. Sovrummet fick jag inviga själv första delen av kvällen, jag var så trött att jag inte orkade vara uppe utan gick och la mig. Maken och sonen gjorde vad de kunde för att göra slut på alla ostar, vin och så whisky senare på kvällen.

Själv hade jag svårt att somna, som om tantens energier satt kvar i sovrummet, jag mumlade för mig själv att nu får ni ge er av, här ska jag bo så det så och banne mig om inte andra natten var mer normal. Så är det för mig att energier, kvarlämnade kan störa mig eller bara påminna om något från tidigare händelser. Jag har upplevt en hel del väldigt speciella saker med känslor i hus och rum jag har varit i. Även när vi flyttade in i denna fyrarummare så gick jag inte gärna upp på toa på natten själv utan maken fick följa med mig. Det var som om lägenheten var delad i två halvor, den med två sovrum och badrum klarade inte jag att gå in i så mycket i början. Det gick över efter att jag hade både mumlat och pratat med vad det nu är jag känner … låter ju inte klokt, men jag tror att de flesta av oss någon gång har känt konstiga känslor i ett rum utan att förstå vad det handlar om.

Utanför vårt hus står två körsbärsträd i blom, det är så ljuvligt att stå inunder och titta upp i allt det rosa, jag njuter av alla knoppar som växer sig större för var dag. Vitsippor, blåsippor och allt som för varje dag tar sig upp och slår ut, såg idag påskliljor i vitsippa havet mitt i en lite skog. Det här med träd har jag funderat på, ska plantera ett fint träd på landet för varje barnbarn jag får. Till nästa vår ska Tim få ett träd som sitt där ute … vad kan han tänkas vilja ha? Det funderar jag på, ett snabbväxande träd ska det vara så att det ger frukt i rimlig tid.

Nu är maten klar säger maken, stekt lax kan aldrig vara fel.

Så här glad var Marsipangrisen i helgen.

Snart torrlagd

Tyckte att den här lilla damen passade in här då jag tänker berätta att marsipangrisen en dag bara bestämde sig för att han inte ville ha blöja på dagis. Så nu är han i princip torr, nattblöja för säkerhets skull ett tag till, men han brukar vakna och säga till om han ska kissa. Men han har lite till att lära sig innan han kommer upp i tantens kaliber.

 

Nu har jag varit skapligt pigg i två dagar och njuter i stora mått … gäller att passa på för jag vet aldrig när det hela tar slut. Idag har Watson och jag gått en för mig lång promenad och magen klarade det fint … kan det vara laktos det handlar om? Jag fortsätter med laktosfritt så får vi se.

Nu planerar vi för allt vi ska göra på landet, äntligen sova över första natten, det ska bli så kul att få grilla och sitta ute så mycket som jag vill. I min soffa sitter nu marsipangrisen och äter glass och ser på barngram, hela dagen har han undrat när jag kommer sa dagisfröken. Känner mig så hedrad över att vara efterlängtad, ska jag bada frågade han när vi lekt ett tag i parken? Nej, det hinner du nog inte idag, pappa kommer inte så sent. Besviken blev han och det är verkligen en vinst att han nu vill bada och ber om det hela.

Igår kväll tog vi tag i stolarna till köksbordet, tyget har suttit där allt för länge, stolarna kommer från makens föräldrar och har stått i källaren i många år. Fabrikerna förr hade gott om stift att sätta fast tyget med, vi slet verkligen för att få bort det hela. Idag ska jag snart sätta mig på golvet och kopiera tyget på det nya tyget, så att vi kan få dit det på stolarna .

Ahh, tyget får jag klippa till sen, har klippt marsipangrisen istället, han vill inte alls gå till sören … frisören. Nu är det gjort och kanske blir pappan lite sur … jag är ju inte frisör på riktigt, men klippte alla i familjen i många år så det får väl duga. För den delen inte lätt med grisen som inte alls sitter still och lilla rakmaskinen vågar jag inte använda bak i nacken och vid öronen för den är klart läskigt tycker grisen. Så lite larv blir kvar och linjen är inte helt rak.

Barcelona var ett underbart evigt ätande och drickande enligt sonen och dotter, lite trötta men mycket nöjda hämtade vi dem på Arlanda söndags. Alla dagar med marsipangrisen gick så fint man bara kan önska. Sonen hade köpt en god getost till och oss korv av den sort vi älskar.

Nu ska jag snart ordna lite mat till marsipangrisen, sån där helgskinka med hemkokt potatismos går nog hem tror jag.

 

 

 

Med en roddbåt i arslet, vilken otur jag har

Vägde mig imorse, bara för att njurläkaren nästa vecka kommer att vilja  se vikten på pappret. Suck, stavar i blick och roddbåt i arslet ….

Vad i hela friden gör man med sig själv när man inte vill … gå ner i vikt vill jag, men att ta ansvar för att det hela sker verkar så långt bort att jag nog är både död och begraven innan jag kommer dit. Synd att man inte går ner i vikt av stickning, då hade jag nog sett anorektisk ut sedan länge.

Jag har sedan fyra dagar slutat med vanlig mjölk och allt med laktos i i ett desperat försök att få hejd på min krånglande mage. Magen håller på att knäcka mig och jag vet inte vad jag ska ta mig till om det är IBS som är väldigt vanligt hos oss med fibromyalgi. Just IBS vet de inte varför man får eller har något bot för heller för delen, det är väl en sån sjukdom där ”gilla läget” gäller. Jag vill inte alls vara laktosintolerant men nog skulle det vara skönt om jag kunde påverka magen med att välja bort laktos. Bara måste pröva det hela.

Tiden är som ett flöde som sköljer över mig allt för snabbt, jag hinner inte det jag vill och hinner jag så orkar jag inte … helgen blev inte alls som vi hade tänkt, det där ovädret snöade bort lördagens resa till Ikea och landet. Men skit samma för min del jag sov nästan hela dagen … en sån där hopplös dag, spelar ingen roll om det är helg eller vardag.

Söndag bar det iväg med hyrt släp … Ikea är sig likt allt fanns utom madrasserna, för mig är det samma service som om Ica några dagar var och varannan vecka inte har mjölk hemma. En madrass i det där mellanläget som nog de flesta väljer, inte för dyr inte för billig. Undrar vad de har all uppdatering till när de inte i god tid kan lägga in en order om påfyllnad. Teknikens under som skulle hjälpa och avlasta oss alla så mycket, vilken bluff. 

På vägen till landet funderade vi på om vi fick in madrasserna i vanliga bilen? När maken plötsligt sa vi kör till Uppsala … okej, Uppsala, där fanns allt som tur var. Många timmar försenade kom vi till landet, maken började skruva ihop sängen och det höll han på med tills det var dags att åka hem. Det sista vi gjorde var att lägga på madrasserna och bäddmadrasserna, så skönt att det är klart. Men jag tror att jag var dum som tog den fasta madrassen, enligt min vikt är det den jag ska sova på, men tyckte den var som en planka att provligga.

Landet bjöd på två skilla … kan det vara allt som har planterats under alla år huset har stått där? Ska bli kul att se vad som ev dyker upp senare i vår.

Idag har jag planterat om alla pelargoner, tack o lov att det hela är klart nu.

Veckan som kommer ska sonen till Barcelona med dottern, hon bjuder honom dit på 30-års resa, vi håller med fickpengar och får leva med marsipangrisen tills pappan kommer hem igen. En hopfällbar gästsäng köpte vi också till marsipangrisen i går på Ikea, ska bli roligt att ha honom här. Imorgon ska jag göra fyra papper med collage, en för varje dag som pappa är borta. Tänkte att tiden för honom skulle kännas mer hanterbar om vi tar bort ett collage för varje dag och sista dagen är det ett flygplan på. Vi ska hämta ungarna på Arlanda …. tror det blir en höjdare för marsipangrisen.

Tid och längtan är inte lätt när man är barn om det viktigaste man har reser bort ett tag, därför ska jag göra dessa collage till honom.

Nu är det dags att laga middag ….

Fläsksteken blev en kalkon blev en lammstek

 Glad Påsk!

En konstig påsk … började med beställningen av fläsksteken med svålen kvar för er som hängt med, något sånt kunde inte min handlare skaffa fram fyra dagar före påsk.

Nähä, maken rotar i stora frysboxen och jublar när han hittar en kalkon. Så bra då äter vi upp den till påsk.

Men det gnager i mig, en kalkon … du får ta upp den säger jag och visa mig hur stor den är. Maken tycker att jag mest är besvärlig … men tar till sist upp ”kalkonen” som visar sig vara en redig bit lamm, lagom till en gryta. Hur i hel*ete kunde du tro att det här var en kalkon sa jag med ganska stora bokstäver?

Äru dum eller skojar du???

Så där stod vi igår utan själva middagen inför påskaftonens bjudning. Jag förlitar mig enbart på maken för jag orkar inte, det bara är så. Vi drog iväg och köpte två lammstekar på så där 2,5 kg tillsammans så nu är vi på banan igen. Kokos Pannacottan kan ni glömma, jag gjorde precis som det stod i receptet och fick en kokosdel som gelead flöt ovanpå och undertill kokosvattnet eller vad man ska säga, såg bara äckligt ut så det slängde jag. Ähh, sur blev jag … det blir ostbricka efter middagen.

Man ska inte tro att man kan laga mat om man inte mår bra det blir bara skräp av det hela. Nu har maken tagit över köket och det mesta är snart klart, gode gud att han finns och gillar att laga mat.

Så Påska på NU alla påskkärringar och gubbar!

Jagade efter …

… tupp, höna eller ägg men fann bara flamingo. Så med dem önskar jag Glad Påsk.

Så kan det se ut i min konstiga tillvaro, vaknar och glider runt i maklig takt och tänker att den här dagen ska jag väl klara skapligt. Efter ett telefonsamtal är rytmen rubbad, tiden rann så fort iväg och Watson hade brått ut. Jag stressar runt, skriver ännu en lapp till postnisse om att jag har gått ut med Watson … förra lappen sa ”Ring på dörren”. Ett påskägg väntade på honom som tack för vänligheten han bjuder på. Jag la ägget utanför vår dörr och gick …

Ute inser jag att just idag fick jag ingen post och förmodligen inte grannen heller. Så han har ju redan varit här och inte sett min lapp …. stress, kutar iväg med Wason mot slutet av våra hus, ser hans brors postbil på andra sidan gatan. Tursamt hittade jag postis bil och väntade tills han kom … på vägen hem skulle han svänga in och hämta ägget. Puh!

Ute såg tillvaron lite konstig ut och varför förstod jag när jag insåg att jag hade dataglasögonen på mig, av med dem och ut i dimman. Nu inser jag att denna dag kan vad sjutton som helst hända. Jag har tvättat några maskiner och hängt tvätten utan problem, men jag har ännu inte bakat kaffebrödet som ska med till landet imorgon.  Kanske kommer vår dotter med till landet imorgon vilket skulle vara kul. Jag har planerat att göra tonfiskröra/majonäs/kapris och lite annat att ha på smörgåsarna till kaffet. Äta bör man annars dör man och det ska gudarna veta att det är ett bök varje gång vi ska till landet, planera ätandet utan att vi har haft spis eller vatten för den delen. Men nu ser det ut som om det börjar räta till sig.

Påskmiddag blir det här hemma på lördag, efter att mina planer på helstekt fläskstek med svålen kvar gick upp i rök (gick inte att få tag i enligt handlaren till påsk) så har vi hittat en kalkon i frysen. Kalle Kalkon ska in i ugnen och serveras med potatisklyftor, avokadoröra, gräddsås och gele så klart. Pannacotta med smak av kokos och en tårta senare till kaffet.

Nu ringer maken och är på väg hem … jag bad honom handla något till middag, min fantasi är i botten och karrén jag tinade vill jag inte ha ikväll.

Alla mina vänner … jag önskar Er Alla en Glad Påsk!

 

Kärlek

Synnerligen ruggigt ute idag, inga vantar ingen mössa … så hanterar optimisten livet och frysen ändan av sig.

Vi traskar förbi alla kontainar där skräp ska lämnas och får trängas förbi en äldre dams bil som går på tomgång under tiden hon långsamt plockar ut sitt sparade skräp. Vad är det för konstigt tänkande, kasta skräp på rätt ställe samtidigt som bilen går på tomgång? Jag kunde inte vara tyst men var inte otrevlig i tonfallet utan sa i frågande tonfall ”bilen på tomgång är inte bra”. Hon svarade inte … men kanske tänker hon på det vid annat tillfälle. Tänkte på pensionärer när jag såg bilden där upp … får ofta en känsla att de gör lite som de vill med det mesta och tycker att de har rätt till det, oavsett vem som drabbas.

Dagen idag är inte klok  … efter helgens oavbrutna umgänge med marsipangrisen är jag helt slut. Han var här i lördags när männen i familjen var till huset och satte upp större delen av köket tillsammans med en polare till sonen som fixade elen. På söndagen var grisen och jag med till huset, nu var det bänkskivor som skulle sågas både av och upp för inpassning av spishäll och diskbänk. Allt blev så fint och jag måste säga att jag blev imponerad av deras flit och fina samarbete.

Denna dag sov jag tills det var dags att ta medicinerna 10.00 … drack te, åt en macka och somnade om i soffan tills klockan var 13.15 men fatta att jag flög upp, snurrig i bollen så klart, skyndade mig in i duschen och ut med Watson. Nu först har jag ätit lunch … två varmkorvar med bröd och klockan är 15.05, blir ingen ordning alls idag.

Men allt umgänge med marsipangrisen gör mig ok trött men så lycklig, den där smekningen över kinden, han står där framför mig och tittar på mig … så kommer den lilla handen och smeker mig flera gånger medans han tittar mig rakt in i ögonen. Det är så mycket kärlek i honom. Igår på landet så gick killarna ut, de skulle såga och grisen skulle sparka boll i snön. Men han kom farande och ropade FARMOR i hallen flera gånger och jag sa JA? Så står han där och tittar på mig som ligger i soffan (herregud kan mänskan aldrig göra något annat än att ligga i soffan). Vad vill du frågade jag? Bara titta på dig svarade han och gick ut och kom snart in igen och gjorde samma sak. Gullungen.

Nej, det blir inget påskande på landet detta år, vi har för mycket kvar att ordna och vi vill inte stressa ihjäl oss. Ska istället passa på att handla sängar och annat som ska ut till landet i helgen, så dit kommer vi en sväng vilket fall som helst.

Nu ska jag ringa och beställa en skinkstek med svål som vi ska bjuda på till påsk … inget lamm eller lax detta år. Men lite rökt lax lär det bli till förrätten. Tjingeling!

Lämna päronen till oss

Inser att jag själv börjar ligga i riskzonen för att omhändertas. Men ett tag till ska jag väl orka ta hand om andra både tvåfotade och fyrfotade.

Jag hinner inte med allt som ska göras, i fredags hämtade jag marsipangrisen då pappans 30-årsdag skulle firas på Finlandsbåten. Lilla grisen sprang för allt vad tygeln höll emot mig med armarna utsträckta, så kärleksfullt att hela jag blir mör.

Hem gick vi och tittade på barngram … bakade en kaka som grisen pudrade med florsocker … smakade väldigt gott tyckte han. Det ska läsas högt titt som tätt och han är så kul för om jag tar en bok som jag kan rätt bra och börjar berätta fritt från första sidan så säger han med uppfordrande röst ”Prata!” Va tänkte jag? Tills jag insåg att han menar att jag ska ”läsa” ur boken. Här kommer man inte undan med något påhitt inte … ha ha.

Igår hämtade maken mamma som var glad att få komma bort en stund, det går fint för henne hemma och det verkar som om mycket ordnar upp sig. Maken lagade en god gryta som vi alla åt, även sonen som kom hem från Finland. Han var mer än nöjd med sin resa och det gjorde mig glad.

Idag skulle en del fixas här hemma men det blir nog inte mycket mer än det som maken orkar göra.

Det blir inget skrivande här i bloggen för jag är så trött mest hela tiden … hjärnan har tagit ledigt och varje gång jag sätter mig och tänker skriva så är det tomt i skallen. Det är för mycket som jag ska klara av runt om, grisen ska passas och mamma behöver hjälp och det ska ringas och donas med hennes saker, hunden ska ut och lite gör jag ännu här hemma med betoning på lite. Sen blir det inget över, hjärnan liksom kokar och kvar blir en rest av mig som tänker att jag nog har blivit senil … seriöst, så tomt och virrigt blir det i skallen.

Bara att flytta pengar hit och dit för att det ska funka med mamma får mig att gå i däck … låter fånigt men jag tror att det blir så med oss som en gång varit redigt utbrända. Som om jag inte tål normal påfrestning längre och det har jag konstaterat förr men nu är det mer tydligt än vanligt. Svårt bara att få de närmaste att fatta att jag som ser frisk ut bara är ett skal rätt ofta. Inte ser de mig när jag ligger här och sover hela dagarna, visst rings det och väcker mig för att prata eller be mig hämta grisen och det gör jag så klart. Svarar lite svävande på deras fråga ”hur jag mår”? Äsch vem orkar höra på min klagan i evighet? Orkar inte med det själv en gång. Jag längtar verkligen efter den jag var i mitt tidigare liv, en som jobbade för två och hade massor av saker för mig för att livet var kul.

Allt jag tänker om livet omkring mig släpper jag i samma sekund som jag läser eller hör på nyheterna om hur sketet det har börjat bli där ute. Vem orkar med all negativ nyhetsrapportering? Tror vårt samhälle långsamt men säkert går mot botten, empati, moral, etik fina ord på pappret, längre verkar det inte komma. De ser fint ut på papper men när det kommer till kritan utförs inte mycket av allt det som bestäms. Rätt ofta önskar jag att jag var klarare i skallen och stark nog för att föra ut tankar jag har om hur en mängd saker kunde göras på ett annorlunda sätt. Men andra får slåss för saken där ute i det konstiga samhälle vi har fått. Går ju inte ens att rösta på något vettigt längre de är lika usla hela högen tråkigt nog. Karriärister utan långsiktiga mål ska ansvara för oss …

 

Ber ödmjukast om ursäkt, plussar för stroketeamet på Danderyds sjukhus

 Klart man undrar hur det går när folk inte har vett att skriva … det är väl så att det har varit rätt rörigt runt mig den sista veckan och ron att sätta sig här för att skriva har inte infunnit sig.

Har precis varit ute med Watson i snömodden, fy  så skitig han blev. Igår var det ljuvligt väder och alla fick nog vårkänning tror jag idag kom solen sent …

Mamma ligger kvar på geriatriken och har det jättebra, de problem som har blivit verkar lätta lite och vi ser nu fram emot att hon får komma hem. Stroketeamet som jag i förra inlägget tvivlade på får jag nu krypa till korset och be om ursäkt till. Bättre samarbete får man leta efter. En anhörigträff har vi kallats till där läkaren och alla andra informerade oss om hur det låg till. Jag har blivit kallat till möte imorgon för planering inför mammas hemgång.

En hel del får man ändra framöver, vi har tänkt åka och handla till henne en gång i veckan, mycket praktiskt ska ordnas som fullmakt för mig så att jag kan sköta räkningar och annat. Ska även ordna Icas kort så att hon kan ha matpengar där att handla för, så lockas inte hemvårdspersonal som kanske senare får hjälpa till. Hennes smycken tar vi hem till oss för det har hänt rätt mycket i hennes hemtjänst område som har polisanmälts av hemtjänsten, jag som har jobbat så mycket med gamla kan aldrig fatta att man går hem till dem som är mest sårbara och stjäl. Dessa as skulle verkligen sättas dit.

Så en hel del resor mellan sjukhus och även mammas hem har det varit och jag känner mig rätt lugn men kroppen får spunk, migränkänning varje dag och annat skit den kan fjanta sig med. Ikväll skulle jag varit barnvakt till marsipangrisen men han fick feber idag och hostar så sonen fick hämta honom på dagis. Ledsen blev Tim när han inte fick komma till mig, men det går fler tåg. 

På tal om den lille så visade hans första tandläkarbesök att en tand var sprucken … åhh hur mycket ska den lilla godingen behöva gå igenom, inga hål hade han och alla tänder var på plats. För ett år sedan föll han på hakan, slog sig ordentligt, spricka har jag också haft i en tand och den gjorde inte ont hela tiden utan jag drog väl runt med det i säkert två år. Kanske är det den där smällen han fick som gjorde sprickan, mjölktänder är ju sköra saker jämfört med de andra som kommer. Nu ska han inte sövas men medicineras så att han inte kommer att minnas utdragningen och det som måste sättas in för att tandraden inte ska dra ihop sig.

Gick en tur till Ica nyss, hämtade ett bokpaket och bestämde mig för att köpa med mig en bakelse hem. När jag stod där vid fikets disk så berättade jag om en Karlsbadersemla jag köpte för någon vecka sedan, torrare bakverk har jag inte ätit på länge … var den verkligen bakad samma dag undrade jag? Köpte jag den sent på dagen undrade killen? Ja, sa jag. De får leverans på morgonen så då är det inte så konstigt. Men jag sa sänk priset och tala om att de inte är så goda vid den tiden, så kan man göra ett eget val.

Han bjöd mig på en ny Karlspadersemla och det tycker jag var väldigt ok, så nu har jag ätit och den var jättegod. Bakelsen spar jag till ikväll, kan dela med maken.

Promenaden till Ica var lite för mycket för min mage idag så det blev en jobbig stund att ta sig hem fast det ligger så nära. Magen hatar jag, att inte ha kontroll över sånt är verkligen skitjobbigt.

Så imorgon till sjukhuset, på torsdag kommer soffan som ska till landet, fredag ska jag få fotvård och på lördag åker vi ut till landet med soffan och de andra nya möblerna, ska bli så kul att se det nya golvet. Om två veckor levereras köket dit, maken tar ledig så vi kan ta emot köket.

Mamma och jag skrattar med varandra för vi är nog lika vimsiga just nu, jag blir vimsig av stress och hon likaså plus att stroken inte har gjort det lättare för henne. Gud så glad jag är att hon lever och att det blev så ”lindrig” skada, det kommer att bli tufft ändå för henne.

Nu ska jag vila en stund, ikväll blir det pölsa inte hemlagad men god ändå.