Hullerombuller

Här är mössan jag först sydde för trång till Tim för att sen sy  en som var stor nog till sonen. Idag börjar jag nå slutet på ordningställandet av syrummet. Imorgon kommer jag att sy ännu en mössa med hopp om att storleken ska vara som det är tänkt.

Nu ska ni få se på min hemodlade svamp  ha ha skojar lite, det där är Tantenfunderar som gjuter så fina svampar, den står snart i dotterns trädgård. Här kommer den hemodlade, men den får passa på  att njuta av livet för nästa helg ska vi plantera om alla blommor. Har även fått upp mina pelargoner från källaren, de står nu risiga på balkongen och aklimatiserar sig för jordbyte.

Tre skåp har vi tömt och lagt in på blocket för försäljning,  300 kronor styck. Om du bor i Stockholmstrakten bara hör av dig.

Nu säger maken att det är dags att äta middag … jag har bakat 1½ kg bamsebröd med surdeg som ser väldigt gott ut.

Mannens senaste snobbism, surdegsbröd

Jag läser det mesta jag kommer över när det gäller bakning eftersom det är ett stort intresse hos mig sedan unga år.

Snobbism är något jag inte tycker om och det verkar som att allt som männen tar över från kvinnor lätt glider iväg till något märkvärdigt. Kvinnor har bakat i alla tider och lagat mat för den delen utan att det har ordats så mycket om det hela. Jag menar ”vad är väl det att se till att nya släktet överlever” :) mot att baka manliga surdegsbröd eller slänga ihop en konstlad rätt på en fin restaurang. Men så viktigt det blev när männen plötsligt skulle göra karriär inom matlagning och bakning. Den dag männen började laga mat och som nu baka surdegsbröd då står de ständigt i fokus och gör stora insatser för mänskligheten

 Det finns ett mjöl som bagare har använt för att få sitt proffsiga höga, luftiga bröd, mjölet heter Manitoba cream. Det är ett speciellt vetemjöl med en hög andel av vårvete som ger det extra mycket protein. Nu kan gemene man köpa det i vanliga affärer och hör och häpna när jag läser en sån där ”manlig bagare” som då uttalar sig och säger att det är fuskt att använda sånt mjöl. För att det då inte är tillräckligt svårt att få höjd på sitt bröd och de stora hålen i brödet och segheten i surdegsbrödet. Har ni hört något så fånigt?

Tänk att män alltid ska göra allt så komplicerat som möjligt, vi kvinnor löser problem snabbt och tänker praktiskt, männen ja, hur tänker de eller gör de det? När bagarens mjöl når konsumenten då är mjölet liksom fusk att använda sig av? Sånt skiter jag i för jag är praktisk och mer intresserad av resultat än att spänna mig och låta snobbig.

Samma sak med bakning av vanligt bröd … nä, det är inte fint det ska vara surdeg när männen bakar, då blir det fint det hela. Jag bakar gärna både vanligt matbröd och surdegsbröd, lite i perioder.

Jag har läst att mjöl som är ekologiskt odlat är ojämnare i kvalité och därför är svårare att baka bröd med då man behöver olika mängder vatten varje gång och det försvårar själva baket. Det här med att baka matbröd är inte så svårt, men man måste hålla på en del och det som är viktigt är att man lär sig hur en deg ska kännas när den är som bäst och det är inget man kan direkt läsa sig till. Ibland när jag bara höftar ner mjöl så kan jag se direkt om jag har haft för mycket mjöl och då blir inte brödet som det är tänkt. Då svär jag för mig själv …

Nej, nu ska jag ta hand om mitt jäsande Grekiska matbröd med valnötter.

Det var katten

Medans mitt grekiska bröd jäser sin sista timme ringer jag och hör hur provsvaren ser ut. Jättebra … Krea 86 inte klokt så bra. CRP var medtaget och  visade på 4, så jag bugar och bockar, tackandes provtagerskan för hennes utmärkt utförda jobb.

När jag tog av mig tröjan vid hemkomsten så var jag väldigt blodig där de hade stuckit mig, det var precis så att inte kläderna blev blodiga. En gång för länge sedan så hade jag precis lämnat prov, det var vinter och jag drog på mig tröjan och jackan och gick ut från vårdcentralen … känner något väldigt kallt som rinner utefter min arm. Drar upp och tittar och blir helt snurrig i skallen när jag ser att det är blod som rinner. In igen och vill lägga mig på golvet, men det fick jag inte för sköterskan jag skulle prompt med till en säng som de har bakom ett av provtagningsställena. Där på en stol satt en patient redan för provtagning och jag tyckte det var så dumt att störa dem, golvet passade mig fint men jag fick knöla mig ner i sängen bakom patienten. Syrran spritade av armen och la om det hela på nytt så att jag kunde åka hem.

Nu är det bara att vänta på urinodlingen men den är säkert helt ok.

Nu ska jag sticka öppningen för tummen på vante nr två, har redan stickat förbi det stället en gång och fått dra upp några varv, fattar inte att jag missar tumhålet så lätt?

Skaldjursfrossa

Häromdagen berättade maken att hans arbetskompis som kommer från västkusten brukade koka en kräftlag och hälla över lager med räkor och krondill. Klart jag slet åt mig lite krondill och räkor igår när jag handlade och idag har maken ordnat det hela så vi kan äta det till middag.

När vi ändå är igång med frossandet ska vi passa på och dela på en krabba med hovmästarsås till.

Jag ska baka tekakor idag men bestämde att jag ska köpa ett mer passande gott bröd i bageriet under eftermiddagen. Vi ska dra iväg till Fältöversten … jag ska både hämta recept och försöka hitta en korgväska med bred botten som jag kan ha den stickning jag håller på med i.

Idag är det supergrått ute och regnet hänger än så länge i luften, snart brakar det lös och jag tycker det är så skönt. Men klart blir det som för Synnöve mer som en dränkt råtta av allt regn, då är det kanske inte så mysigt.

Nu ska jag sätta fart … överdriver lite men klä på mig mer än tröja och underbyxor, tror inte jag skulle göra någon succé på Fältöversten i den här munderingen.

Senare idag ska jag sätta in foton på det garn och den vante som är klar men tumlös, så ni får se att jag inte bara ligger på latsidan.

Livstecken

En dusch på stan kanske vore något för fler än pinknödiga hundar? Jag har idag haft lite fart, var in till Åhléns och handlade nya fina kaffemuggar och en glasskål som är lite mer lagom i storleken för två än de bamsiga salladsskålar vi har. Hittade även ett fint bomullstyg som jag nu klipper ut ett mönster till, imorgon ska jag klippa ut tyget och sy.

En kul sak lärde jag mig under semestern, tanken kom upp nu när jag skrev Åhléns. De, familjen Åhléns kommer från samma socken i Dalarna som makens pappa, vi har namn som börjar på samma bokstäver som orten, gemensamt med familjen Åhléns menar jag. Inte lätt att veta vad jag menar i den här värmen, inte är det lätt att varken tänka eller skriva.

Igår var vi hem till marsipangrisen och njöt av den energifyllda ungen, gud så mycket energi han har. Vi fikade på altanen och hade en mysig eftermiddag. Imorgon kommer sonen och lånar bilen igen för de ska till Kolmården, vi får låna hans arbetsbil … tjusig värre, men bara den rullar säger jag som vill till affären med målarfärg för vi ska måla en vägg i köket.

Notera att ordet ”vi” i denna familj alltid handlar om min make, så det är han som ska måla, själv tänker jag sy.

Igår bakade jag ett supergott matbröd med ett väldigt enkelt recept som jag fick ifrån min bakguru Pain de Martin gillar du att baka bara Måste du kika in där och förlusta dig. Jag valde att smaksätta med katrinplommon, aprikoser och valnötter. I värmen fick det hela jäsa så där 8 timmar vilket ger ett supergott matbröd utan att det är surdeg i degen. Imorgon kommer jag nog att sätta en ny deg som denna gång ska få ett rivet äpple i sig och kanske faller det ner någon sorts frö i degen …

Från det ena till det andra så har jag idag satt in ett kanongott recept på en kaka som i min värld kallas för Husvagnskaka men i Tanten funderars värld kallas Sverigekakan. Hur som helt snodde jag hennes recept och satte in i min matblogg, ta tillvara på det receptet det är så himla gott och lättgjort. Alla som ni bjuder på den kakan kommer att vilja äta för mycket och påtala att kakan är så hiiimla god. Hmm nu inser jag att jag inte har hittat listan på er blogvänner ännu … jag ska leta upp den så att jag får in min matblog och er igen.

Nu ska jag sätta mig … lägga mig i soffan och invänta morden i Midsomer, det är med glädje jag intar soffan.

Picasso monumentet … äh, inget för mig

Igår var vi och tittade på Picassomonumentet i Kristinehamn det låg otroligt vackert ut mot Vänen, det var strålande solsken och ett hav som glittrade i vinden som drog krabba vågor. Picasso är överreklamerad … jag skulle också kunna ställa ett långt rör med lite plankor ovanpå om de bad mig och gav mig oförskämt bra betalt. Vi människor är rätt larviga med vad vi plötsligt anser vara konst och vad den får kosta, många konstnärer är inte värda sitt pris i mitt sätt att se på saken, men jag är ju ingen konstkännare utan bara en helt vanlig mänska som tittar på konst med känslan istället för med plånboken, som en investering.

När vi åkte vidare så var jag tvungen att kolla upp det här med urinblåsan … så vi besökte en liten jourmottagning som snabbt och effektivt tog hand om mig. Jag fick lämna urinprov som visade inte ett dugg och det var ju en bra början, så det är nog klimakteriekärringen i mig som har fått problem med duschkrämen. Hemma har jag alltid en oljebaserad duschkräm som alltid funkar, men jag glömde den hemma dumt nog. Nu skickades urinen på odling och på måndag kan jag ringa och höra om det visade något vilket jag inte tror. Jag skyndade mig in på Apoteket och köpte min vanliga Eucerin shower oil, duscholjan som jag hyllar och gärna tipsar om till andra klimakteriekärringars underliv

Idag campar vi i Gullspång utan el, så jag har bara så där 1½ timme på mig att sitta här vid datan sen tar lap topens batteriet slut. Imorgon packar vi ihop och drar vidare mot hemmet, kanske kör vi raka vägen hem. Sånt är rätt typiskt oss, vi bestämmer bara plöstligt när vi ändå kör att nu drar vi hem, vi har varit ute i över två veckor så det är väl ändå inte så konstigt.

Idag är det mulet och det gör inte mig ett dugg, vi parkerade redan igår under en blodlönn för att få mesta möjliga skugga, jag ska inte sitta så mycket i solen på grund av min medicinering som kan ge hudcancer så vi söker hela tiden skugga. Men jag har börjat bli brun fast jag har suttit i skuggan mest hela tiden.

I förrgår bakade vi muffins som blev helt ok och igår bakade vi ett ljust matbröd, det är roligt att ha en egen ugn i husbilen. Det händer inte så mycket här på campingen, under förmiddagen har så där 18 husbilar packat ihop och dragit vidare. Men redan har det kommit in nya så snart är det nog fullt igen. En bra ställplats, helt gratis med både vatten, toa och ställe att tömma sin egen toa och slaskvattnet efter disk och dusch.

Inga ägg i påsk?

Orange Reflection

Sitter och tittar på ett tv program där folk möts i ett svart rum, riktigt roligt och jag kan för en kort sekund avundas alla unga som har så många olika möjligheter att mötas nu för tiden.

Dagen har varit väldigt avslappnande har inte gått i så många knop, ett grövre matbröd med fikon så mycket mer har inte blivit gjort.

Pratade lääänge med Angeli och det är aldrig fel, vad skulle man göra utan sina vänner?

Igår beställde jag ett promenadband som ska komma om fyra veckor … ”Fyra veckor? sa jag” De kommer från Kina sa han och då blev det ett jaha, från mig. Har svårt att förstå att man sätter in annonser och gör reklam på tv och så har man inte en pryl på lager. Det är konstigt nu för tiden i affärer, jag menar att de sällan har produkter inne och ingen verkar ta eller ha ansvar för att se till att varor finns inne, att ha lite framförhållning helt enkelt.

Såg att handels hotar med strejk igen till påsk … känns som om de kör med det där hotet  till påskhandeln lite för ofta, tror det var 2007 de sist hotade oss med att vi skulle bli ägglösa och svälta hela påsken. Stackars handlare  som inte får sälja in sin bästa inkomstdag på året ha ha, snåljåparna till handlare. Tänker på alla rika Ica handlare som går med enorma vinster som de inte vill dela med sina anställda de som drar in stålarna med sitt jobb. Handelsanställda tjänar väl lika dåligt som de sjukvårdsanställda, skamligt att de inte tjänar normal lön. Men de lär inte få så mycket tillskott i kassan med fackets hjälp det har jag sett förr hur de hotar eller går i strejk sen händer inte ett smack för facket lägger sig alltid för högre makt.

Mmm fikonbrödet var väldigt gott till en kopp masala chai the med mjölk. Nu ska jag se slutet på Mentalist, honom gillar jag.

Lite bilder

Så här kan det också se ut i mitt liv, nybakt bröd med aprikoser i.

Det som jag har gjort mellan mina gnöliga inlägg visar jag här.

De ska en vän få nästa gång vi ses. Mina första avancerade vantar med massor av mönster, lite fel har jag gjort men jag tror hon kan leva med dem ändå.

Sen kan hjärtat få svälla … mina killar.

Önskar Er Alla en helg med kärlek och vila 

Ett varmt hjärta till var och en från mig

Nytt fönster

I morse kl 07.00 när jag sov som skönast ringde telefonen. Glasmästaren ville komma om en halvtimme. Nä, aldrig sa jag som inte kunde tänka ett dugg så yrvaken som jag var. Klockan 9.30 lät som en tid jag kunde tänka mig, så nu håller de på och skräpar ner rejält, men en hel ruta och frisk luft blir det här hemma.

Idag åker maken till Finland och kommer tillbaka på torsdag efter jobbet, jag blir lite orolig för alla turer Watson behöver på ett dygn. Jag har varit riktigt klok och ställt in min träning idag, tänkte faktiskt på vad jag orkar i förväg inte bara konstatera att jag är ett utskitet äpple efteråt.

Hundfria tänker kanske inte på att de ska ut fyra gånger per dygn, för mig är det en belastning. Det passar mig att maken går ut före han åker till sitt jobb, sen är det min tur till lunch,  maken tar ut honom när han kommer från jobbet och så sista kissen för natten vid 22-23 tiden. Men att vara lite för sig själv är aldrig helt fel oavsett turerna med Watson.

Tog sista brödskivan till frukost insåg att jag skulle behöva baka ett bröd och tog fram en helt ny påse med grahamsmjöl. Snopen blev jag när jag öppnade och hittade spindel delar plus nät över det hela. Bläk så äckligt, ringde till mjölbolaget som självklart sa att det kan bli så där ibland, vilket jag har förståelse för. De skickar lite kompensation till mig så jag kan köpa nytt mjöl. I mina skåp finns det flera mjölsorter så jag har redan bakat ut ett med vetemjöl special och lite råg, slängde i en näve med valnötter.

Nu trampar Watson runt så det är dags att ge sig ut en sväng.

Jada, jada

Ännu en sån där dag jag på många vis kan vara utan. Det började igår med att jag under vår tur runt i en galleria blev så svettig att det rann efter ryggen på mig, jag fattar inte det där med svett, har aldrig varit sån att jag har svettats lätt.

Blev yr i bollen och trodde ett tag att jag skulle svimma, men det gjorde jag inte alls. Så vaknar jag även idag till en sån där svag dag när jag är mer yr än bekvämt och svetten hemsöker mina armhålor å de grövsta och jag tappar sugen.

Jag vill inte hålla på så här längre jag vill vara pigg och frisk mest hela tiden. Förkylningen har gått in för landning i mina bihålor och börjar oroa mig, jag pumpar på med nässpray, har den där otäckingen med menthol i som rensar rören så att jag tror att det blir en öppen kanal genom hela hjärnan. Som om inte det räcker tar jag också cortisonspray morgon och kväll.

Började igår med ett surdegsbröd som idag inte alls blev som jag ville, typiskt när man inte mår bra att man inte kan baka. Tror ni inte att jag även igår när vi kom hem envisades med att sätta en deg som skulle bli Rimbobullar. Dessa bullar är lätta att göra och kalljäses för sig själva i två timmar efter att de hade sporrats ut i fyrkanter som jag fyllde med en blandning av smör/socker och vanilj för att sen dra snibbarna ihop på mitten. Lätt som en plätt men upptäckte att jag inte hade vanlig jäst hemma utan tog torrjäst, det blev inte bra och sen glömde jag att pensla dem med uppvispad ägg, så de ser torra och färglösa ut ungefär som jag känner mig.

Imorgon ska jag träna igen och nu gnager samma oro i mig som inför förra träningen att jag inte ska orka ta mig dit, men så klart jag ska säger ju den lilla pigga jäkeln  som sitter på min högra axel, men på den vänstra sitter oroaren och gnäller om att jag ska ta det lugnt blir frisk från förkylningen, inte bli kall, överansträngd och en massa jada jada …

Jag vet ju vem som brukar vinna fajten inte är det gnällspiken inte, bara i nödfall.

Idag har jag haft två tillfällen att känna mig glad, dels när dottern tittade in för att slänga i en tvätt i tvättmaskinen, de har en trasig maskin i sin tvättstuga som gör att det blir svårt att få en tvättid. Vi tittade på en CD-skiva från vårt eget liv tillsammans. Vi firade jul hos mamma 2003 och sen fick vi skratta på party som dottern och fd killen hade tillsammans på deras 25 års dag.

Som om inte det räckte så dök sonen upp glad i hågen av att ha fått tillbaka sin bil från jobbet. Imorgon är det slut på hans halvårsledighet som pappa.  Det gick bra för marsipangrisen på inskolningen och det var skönt att höra. Jag köpte igår rediga regnvantar till lille grisen för denna vår kommer att bli så blöt, så blöt för de med barn och hundar som ska luftas ute titt som tätt. Hörde att de ska köpa regnrock och galonbyxor till honom, så vantarna köpte jag på Polarn o Pyret. Där kommer jag nog att fortsätta titta in varje gång jag kommer i närheten. De hade super läckra klänningar … lille Tim var glad du att jag inte köpte en sån till dig av bara farten. Nästan så jag önskade att du var flicka … förlåter du farmor, hon har fått fnatt? En härlig t-shirt med turkosa bussar köpte jag till dig men den får du nästa helg när vi kommer för att gratta din pappa. 

Nu ska jag sätta mig i soffan och försöka tänka bort yrseln, bihålorna och känslan av att inte må riktigt bra. Ska nog göra ett seriöst försök att lägga mig tidigt, försöka sa jag.

Napptjuven

Det bästa Watson vet är nappar han hittar ute

Han har roat många vuxna och barn som vi har mött på promenad. Här blundar han nästan men ute ser han varje förrymd napp.  När vi kommer hem så får jag lura av honom nappen med hundgodis. Känner mig taskig när jag tar den för han är så kär i nappar.

Idag var det fåglarna som fick den största delen av vår utetid. Jag hade gjort en frö och brödblandning som jag hällde ut bakom huset och hängde upp 6 bollar och en nötpåse i ett litet träd. Jag pulsade på och blev rätt trött, sa till Watte att du, nu blir det inte så mycket mer idag utan vi går hem. Gissa om han såg besviken ut … matte är ingen höjdare en sån dag. Men tur hade filuren för när vi kom nära vår port så dök hundvakterna upp på väg ut för en promenad. De sa att de precis hade sagt att det hade passat så bra att ta Watte med sig en sväng. Klart att han fick hänga med dem en tur, så skönt för honom och mig.

Jag har bakat ett surdegsbröd idag som blev väldigt gott, sen sov jag i soffan och har inte haft den där riktiga energin för så mycket mer.

Det här med att ha växt upp under 50-talet är något jag är glad för att ha gjort. Kan tänka på den typ av samhälle vi hade då och saknar en hel del, allt var verkligen inte bättre förr, men sånt jag saknar är det där naiva samhället. Mamma var hemma, pappa jobbade, tv var inte alls var mans egendom och radion satt vi som klistrade vid andäktigt lyssnade till radioteatern ger …

Det fanns tider att passa och man åt middag tillsammans, inget rännande ute om nätterna, hel och ren, ordning och reda var lösenordet för husmor. Det fick vi barn med modersmjölken som för mig var hemkokt välling vilket jag överlevde bra på precis som mängder av andra barn före mig.

Jämför med den hysteriska föräldragenerationen som nu föder barn, de vågar inte ens laga hederlig havregrynsgröt till sina barn. Man gör som reklamen/BVC? säger och ger en massa onaturliga gröt sorter och annat där allt är förenklat med mineraler och vitaminer för att barnet ska ”överleva”. Företagen lever högt på den senaste generationens oro för att inte göra rätt.

Sen måste det vara dyra saker för att de nya barnen ska överleva, inga ärvda plagg kan man tänka sig och första liggvagnen kostar som en lyxig utlandssemester som man får beställa och invänta flera månader för leverans. Snacka om lurade föräldrar … man vill så väl.

50-talet var en lugn uppväxt där det fanns tid för barn att vara barn, det fanns tid för tristess vilket är viktigt för det växande släktet. I det där att inte göra något finner man sig själv och sin inre ro. Idag matas de små marsipangrisarna med ständigt brus från allt de har omkring sig. Utan chans att hitta sig själva ska de ta in hela världen i sitt lilla liv.

De växer upp med mediabrus som tränger sig på i alla lägen, de kommer att ständigt ha lurar i sina öron och med tiden bli hörselskadade, mobiler, datorer alltid uppkopplade redo att finnas för alla som vill nå dem. Finnas för allt och alla men inte för sig själva. Aldrig en lugn stund, ingen promenad till skolan för föräldrarna skjutsar vart de än ska, ingen tid för att bara sitta där på en buss i ingenting för hörlurarna går varma. Tänker att de kommer att vara rädda för tystnaden, för att vara just ingenting det som gör oss människor hela kommer att skrämma dem. Tror att psykologerna kommer att få väldigt mycket att ta hand om med tiden.

Men klart att det kommer att gå men inte kommer det att bli som på 50-talet det är säkert. Nya generationer blir nya liv, men jag önskar att man kunde ge ungarna lite mer verklig och vettig undervisning i skolorna om livet. Lär dem laga mat, hantera ekonomi, lär dem mer om barnavård, tvätta kläder, hygien. Jag tror skolan har glömt allt det som är viktigt … man har väl tagit bort allt de behöver för att leva och förstå hur man får ihop det där dagliga livet. Inte har de väl matlagning, och allt som vi fick lära oss när vi gick i skolan? Får de byta en blöja på en docka under skoltid? Lära sig göra en veckomeny med näringsriktig mat? Tänka ekonomiskt? Bli upplysta om hur lurade de kan bli av snabba lån? Lärda om allt lurendrejeri som finns i samhället idag? Nej skulle inte tro det …

Nu ska kärringen gå och lägga sig, jag rotar in mig när jag är trött borde inte tänkta högt alls.

Skum början och slut

Vi klev in på biblioteket mamma och jag sökandes efter jag vet inte vad? Långsamt går vi in i ett rum där det visar sig att jag har klassfest. Det var märkligt att alla hade samlats där utan att jag hade fått meddelande om det hela. Lite avvaktande gled jag runt i församlingen och såg då att de hade satt upp stora plakat på en vägg där de hade skrivit ner saker de var mest nöjda med i sin skolgång. Jag såg mitt namn på en skylt,  han L L ansåg att jag var en av dem som hade hjälpt honom både att studera och känna att han hörde till. På ett bord såg jag en stor härlig tårta med knallrött marsipanskal med texten ”Tråkigt att jag inte kan närvara” och så U W hans namn. Jag drogs hela tiden till tårtan och insåg att ingen åt av den, då tänkte jag; den tar jag hem om ingen vill ha den.

Långt borta hör jag korta pipanden och inser att det är min väckarklocka som försöker väcka mig. Åhh, så orättvist det var en dröm och jag som var så sugen på tårtan. Jag blir ju väckt varje morgon, måste gå upp och ta min medicin en viss tid.

Igår var vår dotter här, hon var utkastad hemifrån fästmannen hade en killkväll. Hon hade hört sig för tidigare om det var ok att hon tog ett skumbad hemma hos oss, självklart fick hon det hon har bara dusch hemma hos sig. När hon var klar fick jag fyra små flaskor med badskum, så idag har jag badat för första gången på säkert ett år.

Det var ljuvligt att ligga där och bara må bra …

Sen fick jag ett ryck och bakade ett grövre matbröd med russin i och vispade ihop nytt hemgjort bregott.

Så mycket mer lär det inte bli idag, det blir soffan och en film.

Skönt med måndag

Efter en väldigt lång och seg natt slumrade jag till tidigt imorse för att snart väckas av maken. Dags att åka till Karolinska och ta blodprover igen …

Cortisonet speedar upp mig så jag inte kan somna, tog ändå två sömntabletter igår utan resultat, ni kan ju tänka er så påverkad man blir av de här doserna som ska tas två gånger per dygn.

Men jag känner mig rätt pigg ändå, har precis satt en deg till ett matbröd och för mig är det livet tillbaka. Ok, bakmaskinen sköter det mesta men det är en så skön seger för mig att kunna baka ett bröd.

Min hjärna började redan fundera ut allt min kropp ska få göra idag, men jag satte mig här och inser att jag får hejda mig. Jag ska bara baka ut brödet och sortera på mitt skrivbord idag, det är en enorm framgång bara att tänka tanken.

Helgen har varit ömsom vin ömsom vatten … jag har ont i såret så det räcker och blir över, tror att det är några klamrar som sticker mig och värker hela tiden, för större delen av såret har jag inget problem med, men så i ena ytterkanten håller smärtan mig igång. Jag har gått över till vanliga Alvedon för de starkare tabletterna mår jag inte så bra av.

Jag känner mig ännu rätt samlad mentalt och det passar mig bra nu, har väl gråtit så det räcker och blir över före själva operationen. Jag skrev mina testamenten till familjen och köpte en varsin glasängel som boar i en lite sidenkista med en vacker tänkvärd text i locket. Då var jag så skör och tankarna ville dras allt för mycket åt dödens håll. Men samtidigt tror jag att det gjorde mig gott att skriva till familjen både personligt och lite allmänt samtidigt som jag kunde krama ur mig de sista tårarna. Man vill ju inte bara gå  utan att säga ett ord om man nu får en möjlighet att säga något till sina kära.

Min goa donator Rosita mår bra men har självklart ännu ont så uppsprättad som hon blev. Hon är ”igång” och jag är så glad för hennes del att det har gått så fint. I veckan ska min mamma och morbror bjuda ut henne på lunch, de är så enormt tacksamma mot henne och vill visa det på något vis. Jag blev väldigt rörd över att mamma och morbror vill bjuda ut Rosita, det känns i hjärtat på mig. Själv ska jag leta vackert smycket till systra mi  på nätet,  jag vill ge något speciellt,  jag får ju inte vara i affärer så jag måste leta på netet.

Någon som har ett tips?

Här möblerar jag om och bjuder till fest alltiett

Drömma kan man väl gå göra?

Här sitter jag och drömmer … på balkongen med nya IKEA katalogen i näven, jag har möblerat om och sålt halva hushållet. Nu skriver jag ner möbler och annat och fantiserar om allt vi ska göra iordning när jag blir frisk. Jag är så trött på att vänta vill börja nu, åka till möbelvaruhusen och handla stort. Men det gäller att hålla sig undan alla baciller så jag kommer inte så långt, det tråkiga är att jag även i höst som ny opererad kommer att vara känslig med nedsatt immunförsvar. Så det blir till att vänta ännu längre på att få det där stora frossar rycket i möbelhandling.

Jag sneglar mycket åt New England stilen men det tar ju sån tid att göra om ett rum totalt, man måste ju leta upp det man vill ha och IKEA är väl inte rätta stället att hitta sånt på. New England är så vackert men fruktansvärt opraktiskt tänker jag när jag tittar i unga föräldrars bloggar med den inredningen. Nu skulle jag kunna passa på och ha ett sånt där vackert opraktiskt hem men nej, nu har jag ju barnbarn som måste få röra sig och de små händerna kommer att vara lika grisiga som mina ungars händer var och så är det det här med Watson.

Inte tänker man på hur mycket skräp en hund drar in när man står där och suktar efter en valp, det kommer man på med tiden att hallen ofta ser ut som om det fortfarande bodde ett gäng växande barn här. Jag har en leklåda där han hämtar sina leksaker och ben som sen ligger utspridda över hela lägenheten. Han är kul för han vet vad han vill ha för sak, ligger den längst ner i lådan så tar han upp allt som är i vägen. När han blir lycklig så har han en pipsko och en pippi med pipljud som han alltid hämtar, till marsipangrisens stora fasa. Han gillar inte de där höga  pipljuden och gråter så dant och munnen blir en fyrkant och jag tycker han är så himla gullig när han tjuter så där samtidigt som jag muttrar åt maken att ta bort de där förbaskade pipdjuren så barnet inte behöver bli rädd. Han är känslig för höga oväntade ljud, enligt mamman var även hon så som liten, ja, vad gör man barn är som de är.

Det tar sig sa mordbrännaren … nu har jag lyckats få in en bild i nya datan, det blir nog bra det här.

Nu planerar jag för en stor middag på lördag, det blir den sista middagen för familjen på ett tag så det gäller att passa på och ta i lite. Jag har en stor biff i frysen som jag tänkte marinera och helsteka sen ska jag nog köpa en lammstek som jag fyller med vitlök och rosmarin, så finns det två sorters kött att välja på. Jag ska göra en massa röror typ hummus och annat gott från det Libanesiska köket, man kan göra dem dagen före. Ett nybakta  ljust bröd som man kan bryta och äta till rörorna, stor sallad med fetaost och soltorkade tomater i olja, lite skålar med oliver och annat plock. Små potatisar i ugnen med några halverade vitlökar som får hänga med i ugnsvärmen på slutet. Så långt har jag kommit i tankarna, sen ska vi ha efterrätt och något till kaffet, fundera lite på en stor Palovamaräng med grädde och jordgubbar vi får väl se vad det blir till slut.

Nu börjar det dra ihop sig till middag, jag ska koka potatis och frukostkorv, till det en pepparrotssås med ny riven färsk pepparrot det är så gott.

Lite mer tänkande

Började igår med en surdegsblandning som nu har fått puttra hela natten i skafferiet, har nu satt en deg på jäsning av det hela. Själva jäsningen kommer att ta resten av dagen, så det är inte så mycket bök med det hela.

Igår blev vi barnvakter en stund till vår marsipangris, han var trött när han kom så vi satte oss skönt i soffan och gungade tills ögonen gick igen. Sen sov han gott i vagnen som vi dragit in i vardagsrummet. Trevligt att få sällskap av hans föräldrar lite senare med kaffet. Jag har mått skapligt nu ett tag och det är lite som högsta vinsten så länge det vara.

Det går upp och ner med orken mest hela tiden, man får en bra dag här och där för att sen gå ner för räkning och bara vilja sova. Jag ringde idag och fick provsvar, det ser ännu stabilt ut och jag blir glad över det. Ska jag klara mig fram tills jag får en njure så måste det vara stabilt.

Idag är jag stel i överryggen, som en krypande nackspärrskänsla … men det brukar gå över, jag får så där ibland.

Idag blir det nog inte så mycket sittande på balkongen, mycket moln. Ska snart gå ut och gå med Watson, tror det blir en sovasoffandag med avbrott för att vända på min jäsande deg då och då.

Tänkte på det vi pratade om igår, de nya mammorna. Varje generation har ju sina nymodigheter och sitt sätt att hantera tillvaron på och det är ju sånt som är tidens gång. Vi, den äldre generationen är ju betraktare av det hela ur ett annat perspektiv. Klart som Susanne skrev igår att alla föräldragenerationen har åsikter om de nya som växer upp om hur de beter sig.

Men tro inte ni att det har hänt något ”större” med de unga föräldrarna, de har tappat greppet om själva föräldrarollen. Från att ha varit en glädje med en del bekymmer på vägen så har det blivit mest problem och något som de mest verkar vilja smita ifrån. Generalisering är inte bra för klart att det finns föräldrar som är suveräna.

Holm ifrågasatte igår varför de har så bråttom? Jag ställer mig samma fråga och tänker på när jag själv äntligen blev mamma. Det var ju en njutning att få vara där i mitt eget hem och ta del av varje liten utveckling mina barn gjorde. Att tvingas ut och jobba var tvunget när de blev äldre, men inget jag hade någon större glädje över utan såg mest som ett sätt att få in pengar. För vilket jobb kan vara bättre än det att ta hand om sina barn? Ja, kanske är jag gammeldags, föråldrad rent av men jag känner ännu så starkt att det var det som hela mitt liv gick ut på. Allt annat är bara en piss i Nilen jämfört med kärleken till barnen och hemmet.

Det är väl vägen det handlar om inte målet, ni vet som man säger. Har ni inte upplevt att när ni äntligen har kommit i mål och gjort det där efterlängtade så kommer en tomhet ofta med en känsla av; var det inte mer än så här? Vi människor har behov av att inse att det är vägen det handlar om, hur vi tar oss till ett mål, då själva målet ofta lämnar ett, jaha inte mer med det.

Antar att det är samma sak när man får en kroppsdel, själva transplantationen är det högsta målet och först kommer euforin, oändlig lycka över att vara där, för att sen säkert som amen i kyrkan falla ihop i ett intet som ger en depressiv svallvåg. Man kan nog inse att det hänger ihop så här men igenom det hela ska man ändå, psyket hanterar saker på det viset.

Man kan vara som jag ha en positiv grundinställning att hela tiden falla tillbaka på, måste ju vara hopplöst att vara pessimist som hela tiden självförverkligar sina negativa förväntningar. Jag är naiv nog att tro att allt på något mirakulöst vis ändå kommer att gå bra och det tror jag också banar väg för lyckligare slut. Nu ska jag väl i sanningens namn erkänna att jag stundtals kämpar med mig själv för att vara positiv, men tror ändå att man har en grundinställning som man dras till.

Tankar styr det mesta hos oss och jag tror också att man kan programera om sig när så behövs, inte är det en lätt sak, men insikten av att man alltid tar sats i något negativt borde kunna få även en pessimist att omgruppera sig.

Nej, nu halkade jag inte på evighetstankar som jag inte har tid att rota mer i just nu, ska ut med Watson.