Han lindar mig om sitt lilla finger

Han sitter i sin barnstol vid vårt köksbord och pekar mot vattenkranen och säger vatten, sen pekar han på sitt glas med vatten och säger vatten, sen går fingret ut mot fönstret och pekar på havet och så säger han vatten … imponerande av en liten kille på 1 år och 8 månader.

Han har sinne för detaljer och väldigt bra minne … i legolådan med de stora bitarna ligger även legodjur. Varje gång han tar upp legohästen så pekar han på en dalmålning vi har med hästar på, inget fel på minnet precis. Han har en legoklocka i lådan som han nu säger klocka om och sen pekas det på alla klockor han ser i vårt vardagsrum. Det är stort med barnbarn i utveckling annat kan jag inte säga. Ingen kan imponera på en farmor så stort som han gör

Idag har vi lekt och kelat, läst sagor och varit ute och inspekterat nya lekparken. Han har ätit fiskbullar som jag gjorde en sås med ketchupsmak på för att locka honom att äta och det gjorde han, morotspinnarna tuggade han länge på men tomatbitarna de fick ligga kvar. Sen har det ätits mellis med yoghurt och små bitar av smörgås med olika pålägg på, skrattande ko osten naggade han lite i kanterna. Hembakade bullarna gillade han, då var det inget naggande i kanten inte.

Häromdagen skulle jag koka ärtsoppa, upptäckte för sent att paketet inte var på ½ kilo utan 1 kilo så det blev väldigt mycket soppa. Har fryst och även delat med mig till sonen. Men ikväll passade det så fint med soppan och så stekte jag pannkakorna jag har längtat efter länge. Sen bara dog jag i soffan, har under dagens lyftande och lekande lyckats stuka en fot och det går säkert över till imorgon, men så förbaskat ont det kan göra med en sån liten stukning.

Vilken tur att jag insåg att jag behövde äta penicillin före måndag, hela helgen blev ju bra och jag inser att jag har mått dåligt länge, säkert tre veckor sa jag till maken … då tittade han på mig och sa att ”du har mått dåligt av det här i 6 veckor”. Va, är det så länge sedan jag började känna av urinvägsinfektionen? Det stämmer, men jag tror att man liksom vänjer sig vid att det hela tiden är något som man inte mår bra av.

Ska bli skönt att få rätt penicillin dos imorgon så att jag blir av med den här bacillen som nu bara hålls i chack utan att slås ut av det penicillin jag nu äter.

Mina stora kärlekar… lite bilder

Busar med farfar

 

Så här glatt hade vi det i söndags när det bästa farmor har var på besök. När han kommer och spricker upp i ett glädjens återseende när vi ser varandra, då blir jag så lycklig. Just där och då är han min om så bara för en sekund, älskar ungen så himla mycket.

Här kör han bil så saliven sprutar

Imorse var jag iväg och tog blodprov igen, (har ringt, allt var bra) hem med bussen och äta frukost och sen ut med Watson. Strålande väder och milda vindar smekte min kind, vitsipporna bäddar in naturen så vackert och blåsipporna vinkade varje gång jag tittade på dem. Naturen den stora helaren är så underbart att vistas i.

Farmor e kul

Sen fick jag för mig att gå till frissan och klippa av mig håret, det har ju blivit som en torr buske baktill av all medicinering. Lika bra att klippa sig kort så man blir av med det torra där bak. Så nu är jag verkligen kortklippt, se själv.

Inte lätt att fota sig själv

Nakenfis i solen

 Jag stod där i backen .. nej inte den backen utan Ica backen, hade tappat andan. Bakom mig stod dramaten och bara väntade på att jag skulle just dra den hem. Tog ett tag, fick skärpa mig för att komma hem.

När jag stod i backen så kom den ena föräldern efter den andra släpandes på vagnar, kassar och ungar, det grinades och småskälldes, snoren rann och barnen kinkade. Så väl jag minns den här jobbiga timmen runt Bolibompa och middagen. Alla var hungriga, var ungar griniga så var det just då och själv hade man lust att skita i allt och bara gå.

Minns ännu längre tillbaka när de var väldigt små och kunde hänga sig i benet på mig när jag stressade som en galning för att laga middagen. Det var en bedrövlig stund när känslan av att ha en hund som bitit sig fast i benet var stor och lusten att bara sparka till för att bli av med hunde… ungen. Men det gjorde jag ju inte utan räckte väl över en morot eller vad som helst som kunde intressera det arma hungriga barnet under tiden jag hysteriskt rörde i alla grytorna.

Det fanns många stunder när man som förälder funderar på om man håller på att bli galen, det är påfrestande att ha barn. Min dotter var sån där som var överallt, högt som lågt och petade i allt hon inte borde. Det finns många galna dagar med min dotter,en bra dag kunde hon hoppa i toaletten med kalasbyxor och toffor på fötterna. Hon var inte så poppis då om jag säger så. Sen hände det att hon stoppade ner ett storpack med bindor en gång, hon var inte så poppis då heller.

Blomkrukor tyckte hon var mest larv, tog tag i växten och ryckte upp allt på en gång … jord överallt, så jag har sopat efter henne. För att samtidigt höra hur det kluckar på något konstigt vis bakom mig, då gick hon runt med en vattenkanna och för varje steg så pluppade det ut vatten på parketten. När hon tränade sig på att snyta sig så snöt hon sig i allt som såg lämpligt ut, gardiner, underlägg på bordet och höjdaren var när maken och jag satt och åt pizza med henne. Vi sa inte ett ljud utan bara betraktade hur hon rakade av allt på pizzan med sin hand tog upp själva botten och snöt sig i den. Något fixerad eller hur? Om vi skrattade? Den kan man lugnt säga.

Hon var en äkta nakenfis, frös aldrig och fattade inte varför jag skulle larva mig med kläder hela tiden. Dagmamman döpte henne till Stormen … Stormen låg en solig mars dag helt näck på stora stenen till dagmammans fasa. Men vadå, dottern solade, så var det med den saken.

Sonen var lugn tack och lov. Men han gjorde en del kul saker, en sommar cyklade han iväg på sin trehjuling. Vi letade, alla letade, tills jag fick en konstig känsla och rusade till vårt Ica. Jo, där var han på väg ut med en stor glass på flaket till trehjulingen. Jag gick in till affären och pratade med dem, de sa att han kom cyklande helt näck in i affären hoppade allt vad han kunde ner i en glassfrys, hängde där med ändan i vädret, tog en glass la den på flaket och cyklade ut. De skrattade så de höll på att dö och bjöd på glassen för det hela såg så kul ut.

Vi hade en dusch på en äng där vi alla mammor var med ungarna så det var därför han var naken.

Ännu en dag när jag har gjort lite mer än jag borde, det var den där gardinen i sovrummet som jag ville sätta upp, den hänger på plats nu. Nu ska jag laga lutfisk till middag tänkte att det skulle passa min mage, den där luten sägs vara bra för magar, vi får väl se hur det är med den saken.

Lekfullheten krockar med en kroppkaka

Finns så mycket man kan gå på här i livet. Frissan lockade med en superhärlig strandväska som påminde mig om Mariomekko (äh hur stavas det)? Ja, ni fattar vit botten och härligt rödmönstrad stort schabrak, sen en svart handduk. Schampo för att skydda efter solen och inpackning av samma orsak, jag som inte solar på det viset. Vad köper man inte för en väska? Jag ska ge dottern inpackningen, den kommer att gå åt  till hennes långa hår.

Schabrak…härligt ord som faktiskt betyder ett stort täcke som man lägger över hästen.

Det finns gott om ord som nästan smakar gott. De rullar så fint i munnen tycket jag, tänkt på ungar när de är inne i kiss och bajsåldern. Att säga bajskorv med en så stark inlevelse som ungar gör, det är banne mig avundsvärt. Det finns mycket i barns värld som jag kan avundas dem.

Tänker på Viggo när han var här och lekte. Inte kan man tänka sig en vuxen som håller andan så han nästan blir blå, medan han dyker under en turkos filt och simmar i havet.

Fantasin som barn har den är väl en gåva som vi alla har fått, men tappat på vägen. Det är som om hjärnan stelnar på oss med åren, det finns ju där lekfullheten och fantasin, men den gömmer sig oftast.

Jag är inte så där jättemycket för att leka med barn egentligen. Är jag något med barn så är jag berättaren…jag gillar verkligen att få dem att förstå hur saker hänger ihop. Utmaningen ligger i att hitta så lätta liknelser att det aldrig är svårt att förstå vad jag berättar. Där har jag stor fantasi och väldigt lätt att leva mig in i barns tankevärld.

Jag tror på ord…orden ska komma via böcker och levande berättare tidigt. Läsandet är nog en av det skönaste tidsfördriv jag har. Man är aldrig ensam när man kan gå till biblioteket och låna böcker. Tänk så sugen jag kan bli på böcker…nästan samma sug som jag kan få efter kroppkakor. Ja, ni vet de där vita kokta med stekt lök och fläsk i..serveras med smält smör..men hallå där, nu drog det iväg åt ett nytt håll. Jag tror att jag är lite hungrig.. fast klockan är dags att gå och lägga sig ser jag.

En sak har jag funderat över här inne i wordpress. De där topplistorna…hur fungerar de egentligen. Jag satt idag och tittade för att se vilka som var med och hittade mig själv. Men sen såg jag så konstiga siffror…ena stunden slutade siffrorna på 70 någonting och sen började de räkna från början mitt i? Jag fattar inte ett dugg, vad betyder det om man ena stunden ligger på 53 och sen ser man att de räknar från 30 fattar ni hur det där hänger ihop?