Varning utfärdad

Man vet aldrig vad man kan råka ut för

En väninna sänder en varning som kanske berör även er? Själv känner jag mig väldigt träffad.

Hej

Ni har säkert hört talas om att människor blir bortförda och får sina njurar stulna av organtjuvar på svarta marknaden.

Jag har råkat ut för något liknande…

Mina lår stals från mig över natten för några år sedan. Jag gick till sängs och vaknade upp med någon annans lår! Ja, det hände bara sådär snabbt. De nya låren hade konsistensen av havregrynsgröt. Vems lår är det och vad hände med mina? Jag tillbringade hela sommaren med att leta efter dom. Till slut, arg och sårad, hann jag inte mer än resignera och acceptera att jag för alltid skulle fortsätta mitt liv i jeans förrän tjuvarna slog till igen!

Min rumpa var nästa offer. Jag vet att det var samma gäng eftersom dom gjorde sig besväret att matcha min ända med låren, som dom snott redan tidigare. Men min nya ända hade dom satt dit minst 1½ decimeter längre ner än mitt original! Nu förstod jag att jag skulle bli tvungen att ge upp jeansen till förmån för långa kjolar istället.

För två år sedan insåg jag att även mina armar blivit utbytta. En morgon när jag fönade mitt hår blev jag vettskrämd över att se ett gäddhäng på min överarm dingla fram och tillbaka takt med hårborsten jag använde för att föna mitt hår. Det var riktigt läskigt – min kropp har blivit utbytt en del efter en annan. Vad skulle hända härnäst?

När min stackars hals plötsligt försvann och jag istället fått den ersatt med en kalkons, bestämde jag mig för att gå ut och berätta min historia. Kvinnor i världen, vakna upp och känn lukten av nybryggt kaffe! Det kan vara sista gången Du använder Din ursprungliga näsa! Dom där plastikkirurgerna använder riktiga implantat och kroppsdelar som dom stulit från Dig och mig! Nästa gång någon Du känner berättar om något dom lyft – titta noga igen och ta för sjutton reda på från vem! Var det från Dig?

Detta är ingen bluffvarning. Det här händer kvinnor dagligen! VARNA DINA VÄNNINNOR!

P.S. Förra året trodde jag någon stulit mina tuttar. Jag låg på sängen och plötsligt var dom borta! Men när jag hoppade ur sängen kunde jag dra en lättnadens suck – dom hade bara gömt sig i mina armhålor medan jag sov. Nu har jag dom gömda innanför linningen i mina byxor.

Ha de bra och var på din vakt!!

Från bananfodral till resistens

Så står jag där på Ica framför en produkt jag länge trott mig behöva … bananfodralet. Klart jag köper ett knallrött bananfodral och några bananer i bara farten. Väl hemma fick jag lång näsa för fodralet passar bara de där raka största bananerna, mina favoritbananer är små, kurviga och smakar bra mycket mer än Fyffes någonsin gjort. Det var när vi var till Karibien som jag insåg att det finns andra sorters bananer, dessutom med smak. 

Här hemma har vi invaderats av små äckliga flugor och då kommer min morbida sida till sin rätt. Vi skaffade till husbilen som ett badmintonracket med el i … det låter väl fantastiskt och ni ska bara höra hur det smäller när man får en fullträff på flygfän. Jag är så nöjd med detta utrotningsverktyg att jag ständigt är på G med det i högsta hugg. Anders han skakar på skallen åt min fobiska mördarjakt viftandes med mitt racket, vänta ni bara tills den där kvällen kommer när vi helt invaderas av höstgalna flygfän som alla har bokat in sig på en charters resa till vårt hem, då står jag här helt redo.

Jag kopierade in den här texten från Facebook, har äntligen hittat ett ställe som tillåter längre texter även där. Men nu ska jag skriva lite mer som inte står på Facebook.

Jag har funderat fram och tillbaka över det här med penicillinet jag fick för att bli av med bacillerna. Hur kunde jag få den första sortens penicillin, det var väl den som inte klarade av den bacill jag hade … nu var den ju resistent sa de.

Så jag ringde njutmottagningen och pratade med syrran som skulle se till att doktorn ringde mig vilket han gjorde så snabbt att jag fick rusa ur duschen dyngsur med en handuk klistrad vid kroppen, flåsande svarade jag i telefonen. I mitt flåsande var det inte lätt att få läkaren att fatta vad det hela handlade om men jag sa att jag rusat ur duschen när det ringde och sen var det som om jag kunde andas normalt igen.

Han förklarade att den första bacillen var borta men de upptäckte en annan när de gjorde det där extra provet för att gå igenom många olika bacillstammar och se om jag hade något annat och vad. Det är då de ser att jag har en bacill i samma familj som den första som är mer resistent än den första bacillen och det är det första penicillinsorten som förhoppningsvis ska lyckas ta dö på den jäkeln. Om inte så blir det penicillindropp …

Han sa att det finns resistens och så två undergrupper som inte är lika mycket resistenta och det är en sån undergrupp som min bacill är. Hoppas ni fattar vad jag försöker tala om …. Kor älskar jag, önskar jag kunde ha en i köket och klappa på. Minns min mormor som växte upp med kor på gården hur hon så kärleksfullt berättade om kor och deras vackra ögon.

Foppatofflan försökte suga ut mig fotvägen

Ibland undrar jag varför det händer mig så konstiga saker … sånt som nästan är omöjligt att berätta om. Idag när jag stod i campingens dusch så hade jag ställt mina Foppatofflor nära själva duschen så att jag lätt kunde kliva i dem när jag var klar. Jag sticker ut ett ben och får ner en blöt fot i tofflan och sugs fast, det låter inte klokt men jag satt som fastlimmad i tofflan och ont gjorde det så jag höll på att dö. Fick med redig kraft slita tofflan av foten och kunde konstatera att jag hade fått en blodutgjutelse under foten av suget från tofflan. Vad ger ni mig för den varianten av självplågeri?

Till husbilen haltade jag och ojade mig redigt för maken när jag kom fram, han trodde mig nog knappt så jag fick visa mitt blåmärke.

Nu har vi dragit vidare till Falun sitter på Falu koppargruvas ställplats, det ordet får man lära sig när man har husbil. Ställplats är ett ställe där just vi med husbil står bra och vi tipsar varandra om dessa ställen. Jag mår bra och inte alls bra, orkar inte med så mycket som jag har tänkt mig och får ångest av saker jag har lovat som att åka och hälsa på en vän genom bloggen. Bara att erkänna att jag inte är klar för stora världen ännu …. fast den inte är större än Dalarna just nu. Jag kan vara så larvigt pigg vissa stunder sen går luften ur mig och jag orkar inte tänka på att vara borta och hålla igång som när jag var frisk.

Imorgon ska jag få se Carl Larssons gården och sen bär det av till den socken som vårt efternamn kommer ifrån, vi ska som jag har sagt sova en natt i ”vår” egen urskog, det ser jag fram emot.

Nu ska jag ut och titta på det enorma gruvhålet Stöten, i gruvan lär 800 personer ha förolyckats genom åren. Gruvan har funnits i 1000 år … trodde nästan inte det var sant att den har funnits så länge. Det är ett av de sk världsarv som man kan titta på.

Så ha det gött …

Opålitliga SL

Imorse släppte maken av mig utanför Karolinska sjukhuset, jag travade upp till tumörenheten i väldigt god tid. Blev omhändertagen av en väldigt trevlig läkare som mätte och tittade på mitt födelsemärke. En hudkonsult ringde hon efter som kom in och sa att den var ofarlig men skulle tas bort så att de kunde kolla den lilla knölen som var öm inunder. Så liten pytteoperation blev det …

På vägen hem passade jag på att gå in på apoteket för att sen ila ner till bussen. Vi står där ett gäng och väntar, ser bussen lite längre upp när den släpper av folk och låter en del kliva på för att sen bara i ilfart köra rakt förbi oss alla som står i busskuren och väntar. Vi sprang efter som dårar och ylade, men idioten bara körde iväg … Tänk så sådana upplevelser smälter ihop okänt folk till en homogen grupp där alla hade samma åsikt. Rackarns så illa vi tyckte om SL …

Det blev till att vänta i 20 minuter till … jag hittade en ung kille som jag kom att prata med, han skulle till sin första dag på nya jobbet på tv4 och hade väl svårt att koppla av, för inte gör man så gott intryck när man kommer för sent redan första dagen. Oj, så vi snackade, resor, liberal knarkpolitik … vilket jag inte tyckte om, tror att han var för faktiskt, kriminalitet, invandring osv vi hann igenom många ämnen då han åkte med bussen rätt långt.

Sen skulle jag åka tåget sista biten hem till mig, jag ser tåget stå inne på stationen och springer uppför halva trappan när benen talar om att de inte längre är bärande ben utan två feta påkar som inte kommer att springa ett steg till, så jag hasar mig fram sista biten. Vid ingången är det samma slags låsta grindar som man ska passera med sitt SL kort (samma som i tunnelbanan) för att de ska öppna sig.

Inte sjutton gick det att få upp grindarna med färdtjänstkortet, så jag medelålders halvfeta kärring blev så hysterisk att jag plankade mig in fast lovligt för kortet får jag åka på hur mycket jag vill. Men vet ni hur högt det är att ta sig över grinden? Tur att jag hade vid kjol och inte skämdes för att visa rumpan så där i farten. Rusade vidare in på perrongen och klämde mig in i tåget, gud så jag flåsade. Den där synen när jag hängde mig över grinden är nog en sån där stund som man är glad över att inte vara kändis och ha paparazzi i hälarna. Tänk att se sitt stora arsle på bilder över hela världen för att inte tala om allt snack om gropiga lår och annat de så noga bevakar hos kändisar. Här är jag som kändis i en charmant pos, dock ej så högt lyft på benet som över grinden.

Väl hemkommen så var det långa backen för att ta sig hem och mina ben hade ju som sagt redan lagt av att göra sitt så det tog en evig tid att komma hem. Väl hemma så dog jag en liten stund, åt lite lunch och sen var det till att trava ut med Watson på tur.

Om jag säger att min kropp värken både här och där så överdriver jag inte, försök själv att gå upp i spagat över en hög grind så får ni se hur långt era muskler är villiga att hänga med.

Ikväll blir det inga utsvävningar i matväg … matejsill, gräddfil, potatis och gräslök, enkelt och snabbt.

Får det lov att vara en fräckis?

Ibland kan man inte låta bli att knycka en fräck historia eller två. Hittade dessa hos Majapiraja 

”Spermien Malcolm hade legat i hårdträning inför dagen då han skulle släppas ut och vinna racet till ägget. Så kom dagen och Malcolm gav järnet, han simmade om alla andra – men kunde inte hitta ägget! En bit bort ser han några andra. Malcolm simmar dit och frågar om det vet vägen till ägget, varpå de svarar: – Ingen aning, vi är ju tandtroll!”

                                                 ¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨¨

”Nu har forskarna äntligen kommit på varför män som ligger på rygg snarkar så!  Det beror på att pungen trillar ned över rumphålet och täpper till ventilationen!”

 

Bak och fram och helt ur led …

Det är skönt att se att det inte bara är jag som är bak och fram, bortgjord och säkert det dummaste som går i ett par skor.

Maken kom hem för att hämta mig och köra mig till Huddinge för att kolla det där födelsemärket. Vi var där på håret tidsmässigt och jag blev så stressad, ny mottagning och inte visste jag var den låg eller var man skulle betala. Hastar in till informationsdisken och får veta av damen att de inte har hudmottagning på Huddinge, jag ska till Karolinska i Solna.

Just då och där fick jag kämpa med att inte ställa mig och storgråta. Först besvära maken med att åka från jobbet och sen inte komma till läkaren på uppgjord tid, sånt klarar jag inte av något vidare. Damen i information ringde om och om igen för att få kontakt med hudmottagningen i Solna men ingen svarade.

Sen ringde jag själv på vägen till bilen till deras telefonsvarare och talade om var jag var och att jag inte hann komma. Sen sa maken ”ring till växeln och be dem koppla om det nu är någon som svarar”. Det var det och jag fick ett nytt nummer och Syster Barbro var så vänligt mot mig, tyckte att jag skulle lugna ner mig och gå och ta en fika för hon har redan satt upp en ny tid till mig till på måndag. På mig rann tårarna … f*n att jag ännu är så himla skör i kombinationen med stress. Svårt det är när man är en sån som inte vill besvära och alltid gör allt för att komma i tid och så skiter sig allt totalt.

Det är ju så att Huddinge och Karolinska har slagit sina påsar ihop, så det står ofta bådas namn på deras papper så jag reagerade inte en gång över att det stod ”Kallelse för besök till tumörenheten Solna”. Det var läkaren på Huddinge njurmottagning som skrev remissen … Är man en planta så är man, ska läsa noga hädanefter.

Nu ska jag lägga mig i soffan och äta något till tröst … inte tröst  för bantare utan för själslig tröst. Köpte två inbundna böcker som var lika billiga som pocket på vägen hem i vår Ica. Fick tag i Hypnotisören och Läckbergs Fyrvaktaren, ser fram emot att läsa dem båda när min Roland Hassel deckar snart är slut.

Idag har vi en förträfflig dag med solsken och lite svalare ute, synd att klaga så länge det håller i sig.

Herregud vad tänkte jag på?

Nu är vi hemma igen och det är konstigt nog alltid skönt att komma just hem. Campinglivet är så mysigt, snabbt glider jag in i ett lugnt tempo och njuter av väder, vind och grilloset som lägger sig över campingbyn vid middagsdags.

Igår fick vi en fantastisk dag med bara …… sol.

Min vän Carita kom i lördags med sin husbil lastad med två systrar, trevligt att träffa dem alla, kaffe drack vi och resterna av min födelsedags chokladtryffeltårta tinades  och vispades grädde till, skar lite färsk ananas och gick på besök. Underbar eftermiddag.

Men det kan vara väldigt farligt att bo i husbil … min livsviktiga medicinering tas två gånger per dag och här hemma har jag en klocka som ringer för att minna min om det som jag bara inte får glömma. I husbilen vaknade jag i morse och fick en chock när jag för första gången glömt den medicin som ska hålla njuren kvar i min kropp. Jag öste in gårdagens sista dos och morgonens första och kände hur jag fysiskt rös av rädslan att ha gjort något så tokigt. När vi kom hem så ringde jag till avdelningen och frågade läkaren hur jag ska medicinera ikväll och fick reda på det. Syrran jag pratade med sa när jag ojade mig över att ha glömt bort det hela och hur rädd jag blev ”att vi är otroligt bra på att komma ihåg vår medicin”.

Jag har varit så sjukt noga för det är tiden mellan doserna som är viktig, det är mitt liv det handlar om fast jag så klart inte tror att njuren poppar ut för att man glömmer en dos, men det får bara inte hända. Det är så att vi som har organ ändå hela tiden lever med vetskapen om att det vilken dag som helst kan ta slut med det fungerande organ vi har fått. Inte går vi omkring och tänker på det hela tiden, men vi är nog alla väldigt medvetna om varje välsignad dag vi får med ett fungerande organ. För mig är det självklart att sköta mig till 100% det är banne mig en skyldighet jag har emot den vän och välsignade själ som har skänkt mig sitt organ.

Men jag har hört och läst att det finns en hel del som inte sköter sig och får både två och tre organ och det gör mig så förbannad. Bryr man sig inte kan någon annan få organet, en som vårdar sig och förstår att det är en gåva någon levande eller död har skänkt.

Det får väl vara dagen rysning från min sida. Har fått migränflimmer som blev en dov huvudvärk, ingen man tar piller för men ändå inte kul att ha.

Tror jag är smart men det visar sig att så är inte fallet

Ibland gör jag allt så himla rätt och ändå blir allt så fel … jag har ständigt skallen under armen. Imorse var det dags att ta nya prov och det hade jag smart nog passat på att få samma dag som jag skulle till kuratorn. Så jag går upp och gör allt det där vanliga och klockan 09.45 så ringer min medicinklocka och jag tar lydigt mina piller.

På bussen den tidigare för att hinna ta blodprov före kuratorn slår det ner som en bomb i skallen; jag har tagit mina tabletter! Herregud så trött jag blir på mig själv, det är dessa tabletter som provet gäller, man vill se hur hög halt jag har i blodet efter de jag tog 21.45 i går kväll. Då ska man inte ta sin morgondos före provtagning. Så nu får jag åka dit imorgon igen för att ta proven.

Resten av dagen ska jag plocka lite här hemma och fundera över middagen. Igår fastnade jag i telefonen så länge att maken hann gå ner till husbilen och skura ur den… sicken otur  jag har som inte hann med att hjälpa till. Vi ska ta en premiärtur på lördag med husbilen, åka till Angeli och henne make och bjuda på kaffe. Ska bli så roligt att träffas och så får de se vår kära husbil. Det är en njutning att planera för semester … jag har huvudet fullt med alla mysiga saker vi ska göra.

Vackra buketten från Malin

Lite dåligt ljus ser jag att det var men buketten är ljuvlig.

Tusen Tack du rara nästan dotter.

Rent skitsnack

Pratade i telefonen när Watson började trampa runt, när han krafsar på ytterdörren då gäller det att slänga på sig kläderna.

Vi går där ute i  majsolen och njuter, han kissar och kissar och kissar och kissar och kissar och kissar och … det är en hanhund jag har. Sen blir det dags för nummer 2 och jag plockar självklart upp efter honom. Vi går en längre sväng och så är det dags för nummer 2 igen, samma procedur,  jag plockar upp, men denna gång så fumlar jag (som vanligt nu för tiden) med den första bajspåsen jag har i andra handen. Fråga mig inte hur, men jag lyckades knyta påse 2 samtidigt som jag tappar påse 1 och på något underligt vis kliver i påse 1.  Resultatet blev inte så där lyckat om jag säger så … tursamt nog fick jag inget på skon, men lite hål gick det i påsen inte kunde jag ta upp, för det var mest  klet.

Jag har många gånger funderat över vad hundar egentligen tänker om att vi hussar och mattar ständigt kastar oss ner på marken för att med varlig hand plocka upp det hunden precis har gjort sig av med.

Andy Rooney är en smart kille

 

Sagt av Andy Rooney från CBS 60 minutes:

Jag värdesätter mest av allt kvinnor över 40.
Här är bara några få orsaker till varför: En kvinna över 40 väcker dig aldrig mitt i natten för att fråga ”Vad tänker du på?” Hon bryr sig inte om vad du tänker på.

Om en kvinna över 40 inte vill se på matchen, sitter hon inte bredvid dig och tjatar om det. Hon går någon annanstans och gör något hon tycker om, och det är i regel något mycket mer intressant.

En kvinna över 40 känner sig själv bra nog för att vara trygg i vem hon är, vad hon är, vad hon vill ha och vem hon vill ha det från. Få kvinnor över 40 bryr sig ett dugg om vad du kanske tänker om henne eller om det hon gör.

Kvinnor över 40 är värdiga. De har sällan en skrikande scen med dig på operan eller på en dyr restaurant. Men givetvis, om du förtjänar det, tvekar hon inte att skjuta dig om hon vet att hon inte åker fast för det.

Kvinnor över 40 är generösa med att ge ros, ofta helt oförtjänt. De vet vad det innebär att inte bli värdesatta.

Kvinnor blir synska med åren. Du behöver aldrig erkänna dina synder för en kvinna över 40. De bara vet.

Några fler rynkor, men en kvinna över 40 är mycket mer sexig än sina yngre medsystrar.

Kvinnor över 40 är ärliga. De talar omedelbart om för dig att du är en skit om du uppför dig som en. Du vet var du har henne.

Ja, jag hyllar kvinnor över 40 av många orsaker. Dessvärre gäller inte detta för män. För varje vacker, smart, sexig kvinna över 40, finner vi en skallig, småfet typ som skämmer ut sig med en eller annan 22-årig servitris.
Kvinnor; förlåt.

Och till alla de män som säger: ”Varför köpa hela kon när du kan få mjölk gratis”…
Här är en liten uppdatering till er: Nu för tiden är 80 % av alla kvinnor emot äktenskap. Varför? Jo för kvinnor förstår att det inte är någon ide att köpa hela grisen för att bara få en liten korv…. 

*****

Tjocksmock

Imorse gjorde jag bort mig … ställde mig på vågen.

Hur dum får man vara när man redan vet att det inte är bra för psyket att se det så där svart på vitt. Fettpaniken breder ut sig och jag vill vrida mig ur mig själv.

I slutet av maj ska jag träffa större delen av det stora gäng jag växte upp med. De minns mig som en sticka och så såg jag ut tills jag slutade röka i 30+ års ålder. Nu kan man slå ihop ett helt gäng stickor och ändå kommer jag att vara tjockare än tjock.

Nej, det var inget smart början på dagen … men nu måste jag börja planera och ta tag i det hela.

Inte ens vädret är roligt idag …

Igår handlade jag 450 gr mörk choklad … fyller snart år och ska baka en chokladtårta med tryffel till den första maj, tänkte baka kakor idag men inte har jag lust med det nu efter att ha vägt mig. Lika bra att det bara blir en tårta till kaffet punkt slut. Nu svänger jag in på mer protein och fett linjen och hoppas att det funkar även när man äter cortison.

Paus underhållning

Kan aldrig vara fel att börja veckan med ett skratt.

Mer svenskundervisning åt läkare!

Man skriver inte alltid som man menar. Citaten är från
patientjournaler på Karolinska Institutet.

* Inkommer med kvadratmeterstor sårskada på lillfingret.

* Som preventivmetod har patienten använt oavbrutet samlag.

* Patienten arbetar som elektriker. Inga kända proppar i släkten.

* 12 cm långt, sårigt underben

* Vi ordnar med mat, hemkört och rollator till pat.

* Söker för fästingbett i huvudet. Huvudet borttages med pincett.

* Poängterar att det är viktigt att patienten håller sig ren mellan
fötterna.

* Smärtan i ryggen kommer när patienten ligger raklång med båda benen på
rygg.

* Blöder ibland ifrån vänster näsa.

* Patienten måste sova högt under kudden.

* Hon beskriver huvudvärken som spännande.

* Kräkningarna försvann på eftermiddagen, likaså maken.

* Lastbilschaufför med god kondition som åker en mil utan att bli andfådd
i vanliga fall.

* Går nu med stel rygg och huvudet ner i marken.

* Sköts i hemmet av maken som är militär.

* Patienten tål inte ost, mjölk eller smör, ej heller modern och en bror.

* Mat får han från sonen som ligger infryst.

* Har fått större hemsamarit men tycker inte att det räcker ändå.

* Halsen som patienten hade besvär med nu i höstas är nu borta.

* Nyligen varit på kontroll hos gynekolog som friat.

* Bihålor spolade 5-600 ggr.

* Patienten vägde 78 kilo i hemmet innan han gick hit utan kläder.

* Änka, bor med frisk make
 

Besvikelsens fula tryne

Fast jag blev mest arg innan jag insåg att jag var besviken. Åker med maken in till stan för att köpa garn, det var  mycket bilar på Odengatan, gatuarbete har stängt av den delen vi skulle stanna i, så maken sa att han skulle köra runt och parkera gatan ner. Jag svarar honom att jag går gatan ner sen för att hitta honom och stänger bildörren.

Handlar mitt garn på några minuter och slinker in till fiket vägg i vägg och köper en kaffe och macka till mig själv för jag hann inte äta lunch hemma. Sen börjar jag gå ner för Odengatan … går förbi en kvinna som står på knä och tigger, blir förbannad över tiggare, borde jag bli något annat?

Stunden före jag gick förbi henne rökte hon och pratade med normal röst med en man också av utländsk börd. Har man råd att röka behöver man inte tigga tänker jag när jag möter hennes blick, jag ser trotsigt in i hennes ögon och hör då hur hon liksom gnäller fram en ramsa som låter som en bön. Kontrasten mellan hennes normala röst och det där gnället var för stor att ta till sig, sånt gör mig förbannad …

Som straff för min ogina hållning  fick jag gå tamesjutton nästan hela Odengatan ner utan att hitta varken maken eller bilen. Jag kände hur min energi den där lilla bara rann iväg, tankar på att jag inte har mobilen med mig dök upp när jag hasar mig upp för Odengatan igen. Stannar där jag blev avsläppt och står där och funderar över om jag ens har bussremsan med mig. Ju mer jag väntar desto argare blir jag och funderar över gubbskrället som aldrig verkar höra vad jag säger.

Vi skulle åka vidare för att titta på solpaneler till husbil som det var visning på i Väsby, jag står där och känner hur all ork för dagen flyr sin kos och det ångar ilska om mig. Jag står där som om jag vore fastgjuten, så kommer han och har mage och undra över varför jag inte kommer? Han står ju lite längre ner på en tvärgata. Men hur f*n skulle jag veta att han har svängt av den väg han bad mig gå ner efter för att hitta honom. Gud så arg jag var och som vanligt så har ju han varit så tydlig att allt är mitt fel. Fast jag säger att det sista jag sa innan jag stängde dörren var ”att jag skulle gå gatan ner” för att hitta honom så är det jag som inte har fattat eller hört eller vad som helst bara allt som vanligt är mitt fel.

Så här skulle minsann inte åkas och titta på några jäkla solceller, för mig var det bara att be att bli hemkörd. När vi står i hissen så säger han förlåt, men jag kan liksom inte ännu … jag har inte fattat att det är besviken jag känner mig, tar ett tag för mig att landa.

Så ungefär så där ser besvikelsen nuna ut för mig just denna dag.

Nu har jag ätit den i onödan köpta mackan med brieost och salami, kunde lika gärna gjort en själv hemma, hade blivit betydligt billigare. Inte smakar det gott heller när man guppar i dyningarna efter besvikelsen. Men nu är jag precis som vanligt igen bara utan energi och får nog lägga mig och vila en stund, fast det skriver jag bara för att Angeli behöver höra det  kommer säkert att tänja lite mer på mig själv idag.

Igår var det en betydligt bättre dag rent av kanon … förmiddagen gick vi vår tur Watson och jag, träffade andra hundägare och pratade läppen av oss i backen. Sen ringde dottern och pratade lite så där som hon gör ibland när hon promenerar till eller från sin lunch.

Jag ringde till vännen jag skulle ge kattvantarna till och hon kikade upp en snabbis och hämtade lyckligt vantarna. I samma veva som hon gick så kom dottern som tagit en dags semester med blommor, en tjusig stor orkide från släkt nere i Skåne till mig och så fick jag tulpaner från dottern och en Lisa Larsson figur med två barn som hon hade köpt på Tradera till mig.

Så härlig dag …

Rött eller vitt var frågan

Man kan hitta roliga saker om man rotar i sin blogg …  

Nu är det snart är sommar och semester, så skulle lite vintips kanske kunna passa? Först och främst skiljer man mellan röda och vita viner:
Lättast skiljer man dessa båda vintyper från varandra om man skvalpar ut en
skvätt på en vit bordduk. Det vin, som lämnar en lila fläck efter sig, är
ett rödvin. Riktiga kännare kan på bara smaken avgöra om vinet är vitt
eller rött. De vita vinerna smakar i regel ättika medan de röda smakar
stämpelfärg. Man kan alltså genom att suga på en vanlig kontorsstämpel och
sedan jämföra smaken med ett vin, konstatera om detta är rött eller inte.

Till fiskrätter, såsom fiskbullar och matjessill föredrar de flesta vitt
vin, medan man till kötträtter såsom falukorv och sylta bör ta ett rött
vin. Portvin är ett vin som man serverar i porten. Har man inte någon port,
kan man bjuda på det i trappuppgången eller i hissen. 

När man serverar torra viner bör man se till att det inte är tvärdrag eller
att någon av gästerna råkar nysa, ty i sådana fall dammar vinet omkring i
lägenheten. När man serverar ett torrt vin är det därför lämpligt att ha en
dammsugare i beredskap.

Om man själv ska bära hem sina flaskor från systembolaget gör man klokt i
att köpa ett lättvin, så man inte får för mycket att kånka på.

Till vilt bör man välja något vildvin, medan man till grillat och annat
vidbränt kött serverar brännvin. Renstek sköljer man ner med renat.

Saker som är svåra att säga när du druckit för mycket vin:
- Oöverträffat
- Innovativt
- Preliminärt
- Kvastskaft

Saker som är väldigt svåra att säga när du druckit för mycket vin:
- Västkustskt
- Konstitutionerad
- Substantiera
- Tillvägagångssätt

Saker som är i stort sett omöjliga att säga när du druckit alldeles för
mycket vin:

- Tack, men jag vill inte ha sex.
- Nej, ingen mer sprit för min del.
- Ledsen, du är inte riktigt min typ.

Broddar på tanten

Igår kväll när jag gick där med Watson så var mina broddar så högljudda att jag helt kom av mig, att de kan låta så mycket. Går inte att smyga med broddar inte … hur skämmigt det än är. På ett träd hängde en istapp som säkert var en halv meter bara rakt ner från en gren, har aldrig sett en tapp hänga så där förut. Nej, det var inte min dag igår, sov tre timmar under eftermiddagen och hankade mig fram med mina promenader med Watson. Men sen efter sista luftningen så gick orken ur mig totalt, Watson låg på husses säng (han är ju borta) och slickade på det där såret som vi har bandagerat tills det såg ok ut.

Nu blödde det igen och jag fick honom inte att sluta slicka, han låg på överkastet och jag skulle aldrig få för mig att sticka in min hand när han håller på med ett sår, för då blir han ursinnig. Jag tog tag i överkastet och liksom ryckte i det så att han kastades upp några centimeter, men inte sjutton brydde sig han om det han bara fortsatte slicka. När jag stod där och misslyckades om och om igen, la min energi på ett intet så pös jag ihop i en gråtande hög. Äsch, det är för hopplöst att må som jag gör nu och jag vet inte riktigt vart jag ska ta vägen med mig själv.

Jag orkar inte ta hand om hunden det bara är så det är och jag vill inte bli lämnad med allt ansvar för honom. Jag kan som idag koka mat till honom och jag gick upp och ut i morse för att han måste få kissa, men sen är det som om jag oroar mig hela tiden över hur jag ska palla med att klä på mig ytterkläderna fyra gånger denna dag och gå runt där ute. Som tur var kom vårt kära hundvaktande par hem och ringde och undrade om jag ville ha hjälp med Watson. Det är ett sånt tillfälle som får mig att nästan stortjuta rakt ut av ren lättnad. Så där är han nu och får långa promenader och jag får i bästa fall hjälp av dottern till sista promenaden ikväll.

Jag har huvudvärk som kommer och går allt från molande till hysterisk värk, jag är yr och jag är svag, ser suddigt från och till, har ingen som helst ordning på mitt minne, tappar helt orken och mår så konstigt mest hela tiden. Jag ”hoppas” (låter inte klokt men är bättre än biverkningar) att det är fibromyalgin som ger mig dessa symptom, men jag vet inte säkert och det är det som är en sån belastning. Jag mår psykiskt dåligt har ringt min kurator och fått en tid framöver, nu måste jag prata med någon som hänger med i svängarna och ser både röda och blå trådar i min ordmassa. Jag har tappat bort mig själv som jag ser det.

Egentligen skulle jag inte skriva så tråkigt som det hela blir när jag bara deppar och gnäller. Kanske är det fler som deppar när ljuset kommer till skillnad mot dem som deppar när mörkret tar dem? Ljuset som vi alla längtar så efter får mig att bli deppig samtidigt som jag kan njuta av solljuset, motsägelsefullt. Det är så obarmhärtigt det här tidiga vårljuset, skär in i mina ögon och letar sig fram i varje inre vrå av mig som plötsligt blir som upplyst av en strålkastare. Det är mer än jag pallar med efter organoperationen och allt som den långa sjukdomsperioden har fört med sig.