Alla behöver vi en ängel i vårt liv då och då..
Det finns ju väldigt mycket glittrigt som man kan sätta in och jag tycker ofta att de är rätt osmakliga, för pråliga, men har ändå med tiden börjat gilla vissa saker som jag förr aldrig skulle drömma om att sätta in i min blogg eller ha själv. Färger, glitter och ja, glädje finns i mycket av de här barnsliga symbolerna och jag har tagit till mig dem, kanske på tiden att jag blir lite mer barnslig.
Jag kan inte nog sjunga cortisonets lov, plötsligt igår inte långt efter att jag hade tagit min första dos började jag känna igen min kropp igen. Men det är ju inte klokt att jag blir så risig av rassliga lungor, och tänkt att jag har så svårt hela tiden att inse att det är det som är på gång igen. Inte förren jag börjar hosta, inser jag vad det handlar om.
Denna gång har jag tagit ett preparat som löser upp slem en gång om dagen och det är nog det som lurade mig lite. Utan den där produkten hade jag nog beckat igen snabbare och insett vad det var, förloppet blev nu lite lugnare och på ett annat vis. Nackdelen är väl att jag nu kommer att spara vatten i kroppen igen och gå upp i vikt… aldrig kan man få vara glad någon längre stund, men det skiter jag i bara jag kan röra mig utan att nästan svimma av.
Igår smög jag långsamt till bussen och tog det väldigt lugnt hela tiden för att orka. Jag lämnade Watson på sitt spa och gick långsamt till busshållplatsen och åkte tre hållplatser som jag normalt brukar gå. Sen smög jag vidare ner till bibban och där var jag helt väck och fick rusa in på muggen och spy, konstigt det där att det kommer ur all ändar när jag blir så slut. Spy gör jag inte men jag är bra på att ulka har ju lite svårt för att spy sedan jag för en hel del år sedan fick dra ihop magmunnen som stod helt öppen. Men sen lugnade det ner sig och jag satt väldigt länge och bara var i en skön fåtölj. Glad ändå att jag hade tagit mig dit och fått lite gjort.
Men idag vaknade jag och känner energi i kroppen, jag har vattnat blommorna utan att storkna och jag ser nu fram emot dagens promenad med Watson, den kan nog bli lite längre och ikväll kan jag börja cykla lite igen på motionscykeln som blev stående som ett anklagande blängande metallmoster i allt för många dagar. Nej, jag ska nog hejda mig där kom jag på inte ha så brått nu.
Jag sneglar på författarkortleken och drar ett kort få se vad det blir för titel, sen skriver jag rakt av bara det som kommer in i skallen i 3 minuter, håll tillgodo.
De svarta molnen
Som vilken dag som helst började denna morgon med en stor mugg med kaffe som jag sakta klunkade i mig. Dagen var inte vilken som helst utan det var den dag jag skulle bevisa för mig pojkvän att jag minsann inte gick för hackor när det gällde. Vi samlades rätt tidigt utanför en djup sänka där andra redan stod och väntade på oss.
Jag var väldigt spänd, men samtidigt förbannad och tänkte att han ska minsann få se på annat. Vi delade upp oss i olika grupper och jag blev gruppledare för ett gäng tjejer med kikare på magen.
Vi gick alla åt olika håll för att inta våra platser, jag hade räknat ut att bästa stället för oss var en mindre ås som gav oss fri syn över nejden. Väl där så la vi oss och tog upp våra kikare. Stranden var helt tom, solen smekte ömt den vita mjuka sanden, några strandfåglar spatserade runt, tog sig ett morgondopp.
Det är då jag i min kikare långt bort, väldigt långt bort ser en homosapiens sprattlus, visst är det en som kommer där borta viskar jag till de andra. Han har alla karakteristiskt drag för en man, sprättande gång och uppdragen bröstkorg, man ser att han bröstar upp sig inför ett gäng honor som följer honom tätt i hälarna.
Nu ska jag äntligen få se detta praktfulla exempel på parningsdans… men som från ingenting så drar kolsvarta moln fram och gör dagen till natt. Min besvikelse var stor när jag såg sprattlus dra sig snabbt bort med sitt följe och jag suckade och sa till tjejerna att vi kan lika gärna gå hem.
Jag sitter här och smuttar på en näringsdryck och hoppas väl kunna äta lite mer i helgen. Vi ska åka och handla lite gott kött till fredagens middag. Sen ska vi ut på lampjakt igen, vardagsrumsbelysningen är för liten.
Sonen ringde så vi är kattvakter i helgen hemma hos honom, jag har köpt en liten råtta till Gubben och ser fram emot att få leka med honom och klappa lite han är så vacker, starkt rödrandig katt nog en av de vackraste jag har sett på nära håll. Ska försöka komma ihåg att ta med kameran och se om han fastnar på plåten eller om det bara blir ett rött streck.
