Inga ägg i påsk?

Orange Reflection

Sitter och tittar på ett tv program där folk möts i ett svart rum, riktigt roligt och jag kan för en kort sekund avundas alla unga som har så många olika möjligheter att mötas nu för tiden.

Dagen har varit väldigt avslappnande har inte gått i så många knop, ett grövre matbröd med fikon så mycket mer har inte blivit gjort.
Pratade lääänge med Angeli och det är aldrig fel, vad skulle man göra utan sina vänner?
Igår beställde jag ett promenadband som ska komma om fyra veckor … ”Fyra veckor? sa jag” De kommer från Kina sa han och då blev det ett jaha, från mig. Har svårt att förstå att man sätter in annonser och gör reklam på tv och så har man inte en pryl på lager. Det är konstigt nu för tiden i affärer, jag menar att de sällan har produkter inne och ingen verkar ta eller ha ansvar för att se till att varor finns inne, att ha lite framförhållning helt enkelt.
Såg att handels hotar med strejk igen till påsk … känns som om de kör med det där hotet  till påskhandeln lite för ofta, tror det var 2007 de sist hotade oss med att vi skulle bli ägglösa och svälta hela påsken. Stackars handlare ;)  som inte får sälja in sin bästa inkomstdag på året ha ha, snåljåparna till handlare. Tänker på alla rika Ica handlare som går med enorma vinster som de inte vill dela med sina anställda de som drar in stålarna med sitt jobb. Handelsanställda tjänar väl lika dåligt som de sjukvårdsanställda, skamligt att de inte tjänar normal lön. Men de lär inte få så mycket tillskott i kassan med fackets hjälp det har jag sett förr hur de hotar eller går i strejk sen händer inte ett smack för facket lägger sig alltid för högre makt.
Mmm fikonbrödet var väldigt gott till en kopp masala chai the med mjölk. Nu ska jag se slutet på Mentalist, honom gillar jag.

Napptjuven

Det bästa Watson vet är nappar han hittar ute

Han har roat många vuxna och barn som vi har mött på promenad. Här blundar han nästan men ute ser han varje förrymd napp.  När vi kommer hem så får jag lura av honom nappen med hundgodis. Känner mig taskig när jag tar den för han är så kär i nappar.

Idag var det fåglarna som fick den största delen av vår utetid. Jag hade gjort en frö och brödblandning som jag hällde ut bakom huset och hängde upp 6 bollar och en nötpåse i ett litet träd. Jag pulsade på och blev rätt trött, sa till Watte att du, nu blir det inte så mycket mer idag utan vi går hem. Gissa om han såg besviken ut … matte är ingen höjdare en sån dag. Men tur hade filuren för när vi kom nära vår port så dök hundvakterna upp på väg ut för en promenad. De sa att de precis hade sagt att det hade passat så bra att ta Watte med sig en sväng. Klart att han fick hänga med dem en tur, så skönt för honom och mig.
Jag har bakat ett surdegsbröd idag som blev väldigt gott, sen sov jag i soffan och har inte haft den där riktiga energin för så mycket mer.
Det här med att ha växt upp under 50-talet är något jag är glad för att ha gjort. Kan tänka på den typ av samhälle vi hade då och saknar en hel del, allt var verkligen inte bättre förr, men sånt jag saknar är det där naiva samhället. Mamma var hemma, pappa jobbade, tv var inte alls var mans egendom och radion satt vi som klistrade vid andäktigt lyssnade till radioteatern ger …
Det fanns tider att passa och man åt middag tillsammans, inget rännande ute om nätterna, hel och ren, ordning och reda var lösenordet för husmor. Det fick vi barn med modersmjölken som för mig var hemkokt välling vilket jag överlevde bra på precis som mängder av andra barn före mig.
Jämför med den hysteriska föräldragenerationen som nu föder barn, de vågar inte ens laga hederlig havregrynsgröt till sina barn. Man gör som reklamen/BVC? säger och ger en massa onaturliga gröt sorter och annat där allt är förenklat med mineraler och vitaminer för att barnet ska ”överleva”. Företagen lever högt på den senaste generationens oro för att inte göra rätt.
Sen måste det vara dyra saker för att de nya barnen ska överleva, inga ärvda plagg kan man tänka sig och första liggvagnen kostar som en lyxig utlandssemester som man får beställa och invänta flera månader för leverans. Snacka om lurade föräldrar … man vill så väl.
50-talet var en lugn uppväxt där det fanns tid för barn att vara barn, det fanns tid för tristess vilket är viktigt för det växande släktet. I det där att inte göra något finner man sig själv och sin inre ro. Idag matas de små marsipangrisarna med ständigt brus från allt de har omkring sig. Utan chans att hitta sig själva ska de ta in hela världen i sitt lilla liv.
De växer upp med mediabrus som tränger sig på i alla lägen, de kommer att ständigt ha lurar i sina öron och med tiden bli hörselskadade, mobiler, datorer alltid uppkopplade redo att finnas för alla som vill nå dem. Finnas för allt och alla men inte för sig själva. Aldrig en lugn stund, ingen promenad till skolan för föräldrarna skjutsar vart de än ska, ingen tid för att bara sitta där på en buss i ingenting för hörlurarna går varma. Tänker att de kommer att vara rädda för tystnaden, för att vara just ingenting det som gör oss människor hela kommer att skrämma dem. Tror att psykologerna kommer att få väldigt mycket att ta hand om med tiden.
Men klart att det kommer att gå men inte kommer det att bli som på 50-talet det är säkert. Nya generationer blir nya liv, men jag önskar att man kunde ge ungarna lite mer verklig och vettig undervisning i skolorna om livet. Lär dem laga mat, hantera ekonomi, lär dem mer om barnavård, tvätta kläder, hygien. Jag tror skolan har glömt allt det som är viktigt … man har väl tagit bort allt de behöver för att leva och förstå hur man får ihop det där dagliga livet. Inte har de väl matlagning, och allt som vi fick lära oss när vi gick i skolan? Får de byta en blöja på en docka under skoltid? Lära sig göra en veckomeny med näringsriktig mat? Tänka ekonomiskt? Bli upplysta om hur lurade de kan bli av snabba lån? Lärda om allt lurendrejeri som finns i samhället idag? Nej skulle inte tro det …
Nu ska kärringen gå och lägga sig, jag rotar in mig när jag är trött borde inte tänkta högt alls.

Som ett Ufo i tillvaron svevar jag..

3ufo.jpg Som ett Ufo svevar jag i tillvaron…lite över allt och ingenting. Ibland får jag den där känslan av att inte höra till längre. Klart att jag gör, men känslan kan skölja över mig vissa dagar och det blir väl så när man inte riktigt orkar leva med utan blir en betraktare.

När Ufot går in för landning så väntar tvätt och sängar som ska bäddas, disk som ska plockas ur diskmaskinen och och och ähhh, jag tror att jag fortsätter att vara ett Ufo.

Idag ser det ut att vara en strålande dag…hundpromenaden väntar. Men just idag vill jag helst smita och bara sitta här i nattlinnet och vara för mig själv…i alla fall några timmar till. Min ena kompis kommer idag och jag ska köpa något gott till kaffet då hon fyllde år i måndags och det vill jag fira. Min mamma fyller år på fredag, så vi ska dit på söndag hela familjen och äta middag. Skorpionmamma har jag….som det är full fart på, den generationen är det go i kan inte säga annat.

Men så olika man kan vara fast man är mor och dotter, visst har vi likheter, men kanske inte när jag tänkte på vad som roar en. Mamma hon springer på konserter och teatrar hela tiden hejdlöst och jag suckar för nä jag är stugsittare jag om jag jämför mig med henne. Hon satt till och med utanför Stadion och lyssnade på Rod Stewart när han var här. Utanför på en filt med kaffe och bulle med sig, det var ju gratis. Ja, hon är mycket för det där att tjäna in några ören här och där. Där är vi väldigt olika..är det i Vita Bergsparken hon gratis ser teater hela sommaren? Är det bara för att det är gratis hon tar sig besväret undrar jag? Nej, jag vet att det är för att hon har behov av att underhållas. Jag är glad åt att hon orkar och kan göra allt det där som roar henne.

Snålheten som många äldre lider av gillar jag inte, jag hoppas vid gud att jag inte blir så bara för att några år kommer till min ålder. Fattar ni varför vissa blir så sjukt snåla? Det finns för den delen rätt många yngre som är snåla också, ogenerösa människor är inte så kul att umgås med. De som har fullt upp med att alltid tänka på sig själv, hålla sig framme och förse sig om något bjuds, men sällan tänker på andra. Alla sorter möter man i livet och ibland kan man ju själv hamna i snålhetens vinddrag. Jag tänker på de år när jag var hemma och min man var i början på sin inkomstkurva. Då levde vi under existensminimum i många år, allt för att jag ville vara hemma med våra barn.

Jag gjorde långa veckolistor med allt vi åt, långa menyer för att se till att vi fick i oss det vi behövde och så hade jag fullt upp med att göra all mat själv. Långkok och stora veckobak för att vi skulle klara oss. Klart att det går och när jag hör hur mycket pengar många familjer har idag och inte verkar klara sig, så mår jag lite dåligt ska jag ärligt säga. Många är för jäkligt bortskämda och vet inte ett dugg om hur man tar hand om en ekonomi i en familj. Det ska resas och upplevas, kosta vad det vill… sen gnäller man att barnfamiljer har det såå dåligt.

Finns säker de som har det, den fattiga familjen finns alltid, men du ska ju inte tro att det är de familjerna som DN och Svenskan gör reportage om. Den så kallade genomsnittsfamiljen är i mitt tycke otroligt rik hela tiden, så var det även när jag var fattig mamma. Jag undrade var de hittade den där genomsnittsfamiljen som hade så mycket pengar.

Att laga mat och baka för att hålla ordning på sin hushållskassa verkar inte många kunna. Det jag ser i kundvagnarna när jag är i affären är bara halvfabrikat..som de går hem och mikrar och bjuder familjen på. Men ursäkta, hur har det blivit så här dåligt med ätandet? Alla köper vi halvfabrikat någon gång och det är så det ska vara, någon gång inte större delen av veckan som vissa gör. Det blir dyrt och näringsmässigt jäkligt fattigt, smakmässigt ska vi inte tala om….

Oj, nu rann det visst ur mig tankar igen, jag undrar var alla de där tankarna lagras för det verkar ju som om jag har det på lager.