Har förvirrat mig i hjärnans vindlingar

Snöyran slog till efter förmiddagens sol, tursamt gick Watson och jag vår promenad i tid med sol och allt man kan önska av en kall vinterdag. Nu har jag tänkt ut en lite längre promenadväg inne i området (plogat) som vi ska gå varje vardag Watson och jag. Det blev så där 40 minuter och sen ska jag på kvällen sätta mig och trampa motionscykel. Enligt min läkare så kommer blodtrycket gå upp om jag motionerar mer och det vill jag så gärna att det gör. Konstigt, till andra med högt säger man att de ska träna för att trycket går ner?

Jag blir aldrig klok på sånt här … Såg på tv imorse om en simmare som blivit frisk med hjälp av kinesologi (osäker på stavningen). Jag tror på sånt, men när de alltid börjar blanda in mat i allt så blir jag så trött. Inte nog med att man ska bantan man ska utesluta tamme sjutton allt man tycker om. Bli vegeterian vilket jag inte alls klarar i långa loppet fast jag tycker väldigt mycket om grönsaker och kan vara lite halv vegan periodvis. Kaffe och te gick bort och sen kan man ju sluta leva på en gång eller hur? Börja morgonen med en soppa på broccoli, spenat och lite annat … kan säkert vara gott till lunch men till frukosten har jag svårt att vara hungrig.

I timmar har jag suttit och försökt använda mina sparade bilder, de jag har till bloggen, men det är något fel på det hela. Försökte göra en ny ”sida” men det kommer inte upp några bilder. Ska be maken starta upp vår nya bärbara och använda den istället, den här stationära är så där 7-8 år …

I helgen blev vi med ny plastgran, den förra såg för bedrövlig ut och kastades ut för två år sedan kom vi på redan förra julen då alla plastgranar redan var slutsålda.

Jag har köpt saffran men längre än så har jag inte kommit … ska baka bullar vilken dag som helst. Jag har sagt till maken att vi inte ska ha så mycket julmat detta år, jag orkar inte hålla på och inte ska jag äta så mycket heller. Dum som ett spån beställde jag som en prenumeration fin choklad, en ask som kommer varje månad. Hur dum får man va? Hur smal kommer jag bli på en skala? Ha ha jag slutar aldrig förundras över mig själv och min hjärnas vandringar till mörka vrår där chokladsuget tar över.

I veckan ska vi på pysselkväll till dottern, vi har köpt en sak till henne, men kan inte skriva här vad … hon läser min blogg inte så ofta, men man vet ju aldrig.

På onsdag kommer Marsipangrisen med sin pappa hit efter dagis och äter middag och det ser jag så lyckligt fram emot. Funderar på vad jag ska bjuda på … gör nog fruktsallad till efterrätt med glass eller lite kardemummagrädde till.

En stund i mitt liv

Nu tror du att du ska få läsa ett roligt inlägg …. glöm det jag deppar och gnäller, så känner du inte för att läsa om sånt råder jag dig att gå till en annan blogg.

Inser att det är väldigt länge sedan hela familjen var samlad så tidigt på morgonen … starten för dotterns flytt till huset står på ”att göra listan” idag för sonen, dottern och maken. När de gick blev det så tyst och jag kände hur depressionen la sin tunga hand på mig. Jag vill inte sitta här längre och se på när andra lever och gör som de vill, jag ville följa med och flytta vara som alla andra.

Det är svårt att förklara hur trött jag är på att ständigt vara sjuk i kroppen, jag tappar greppet ibland vet inte vad jag ska göra med mig själv. Allt jag planerar planar ständigt ut i ingenting och för er som är friska vet jag att ni aldrig kan fatta hur upplösande och frustrerande det kan kännas.

Det jag oroar mig för nu är odlingssvaret på måndag … vad betyder det om de säger att det är samma bacill som jag nu för 3:dje gånger äter penicillin mot, vad händer då? Får jag starkare dos, annan sort (som inte finns) eller blir det inläggning på sjukhuset? Sen ska jag börja medicinsk yoga på torsdag vilket jag har sett fram emot varje gång jag tror att jag är pigg igen. Men nu vet jag inte ens om jag kommer dit?

Vikten knäcker mig, men det är inte så dåligt att bli redigt sjuk av urinvägsinfektion, jag har gått ner 2½ kilo och nu fortsätter jag att hålla igen. Måste ner i vikt och behöver verkligen gå promenader för att hjälpa min kropp, min ena foten är helt väck vilket jag kanske inte har sagt något om. Vet inte om det är en stukning eller för att jag är för tung eller om det är fibron som för den delen värker i hela kroppen och jag vill inte ta värktabletter för magen tar sån stryk redan av alla piller + penicillet. Det är som om jag springer omkring i ett sånt där hamsterhjul. Hur jag än vrider och vänder så funkar ingenting och jag är sååå trött och deppig på att hålla på så här.

Lite mer smaskiga detaljer … av så mycket penicillin har jag fått svamp i underlivet, har köpt det som behövs för att ta bort det, men dosen tar ju slut före sista penicillinet tar slut så jag får säkert börja om. Astma har jag haft en period när det var så fuktigt vilket gav mig början på svamp i munnen … ja, det får man av kortisonspray om man har otur och allt sån kan vi med lägre immunförsvar lätt få. Så det blev till att sluta med kortisonspray och börja gurgla med vischyvatten vilket har hjälpt då jag upptäckte det så tidigt, hoppas det inte blir värre. Idag är jag gnälligare än gnällig eller hur?

Det händer roliga saker som tur är, min danska faster och jag mailar varandra och det är spännande. I torsdags fick maken ett personligt brev … en halvsyster hörde av sig om ett möte. Så spännande att han har en syster också. Men min reaktion var att bli helt svettig och kritvit i nosen när han sa att hon ville bjuda på middag om några veckor. Kan ni fatta att jag mår så dåligt att en sån trevlig sak får mig att tappa fotfästet? Hur ska jag orka det? Äta bjudmiddag när jag nästan inte kan äta ett dugg pga hur jag mår? Bara att vara trevlig och umgås normalt är lite för mycket för mig just nu, så vad gör man åt sig själv?

Nej, jag hoppar inte ut från balkongen, men det känns ibland som om det vore en utväg. Lite för ofta känns det som en utväg … funderar på att ringa min goa husläkare igen, kanske det är dags för antidepressiva tabletter. Syrran på Huddinge sa att väldigt många transplanterade åt det, men nää, kan man verkligen inte komma till rätta med sig själv utan psykofarmaka? Kan kroppfan aldrig skärpa sig och ge mig lite frist? Det spelar ingen roll hur mycket jag planerar i skallen när kroppen inte orkar ett dugg.

Att hasa runt med hunden ger yrsel och svimkänslor, gung i knäna och kroppen blir samtidigt totalt utmattad som om jag har sprungit ett marathon. Det finns promenadtillfällen när jag skulle kunna lägga mig ner var som helst och bara ge upp. Vad är det för fel på kroppen? Är det meningen att man ständigt ska gråta och kvida för att man inte orkar gå den korta svängen med hunden? Varför måste det vara så här?

Kebabrullen slank nästan ner men pizzasalladen hamnade i soporna

Sitter här däst efter en kebabrulle, halva fick jag i mig sen tog det stopp. Maken har spelat golf idag och kom hem tittade på mig och sa ”kan vi inte köpa något färdigt till middag idag?”. Jag var inte alls svår att övertala, ju mer jag har läst dietprogram desto svårare får jag att hålla mig på en vettig nivå av ätande. Lika hysteriskt som när jag skulle sluta röka för över tjugo år sedan, sista kvällen kom jag aldrig i säng, skulle ta en sista cigg och en sista cigg … så där höll jag på till fram på småtimmarna. Klart jag slutade röka när jag väl hade bestämt mig, men velig som f*n kan jag vara innan jag är klar med vad jag verkligen vill. Men det är en sak att sluta med en drog en annan att ”sluta” äta.

Ni vet de där små burkarna man får med sig med pizzasallad från pizzerian, de var dåliga ugh, så illa de luktade och smakade … jag ringde pizzerian och talade om att de var tvungna att ta bort salladen. Han öppnade en och luktade … men inte luktade den dåligt enligt honom. Nä, sa jag då fick jag väl de två äldsta som stod längst fram … men en del killar har inget luktsinne, så jag tror vad jag vill. Nu har jag i alla fall gjort vad mitt samvete krävde av mig. Hoppas ingen blir magsjuk …

Nu stickar jag på ett nytt vantmönster i två gråa färger och svart det blir fint … har ringt och beställt tre olika färger turkost och svart ullgarn till nästa vantpar.

På torsdag bär det iväg först till Huddinge på läkarbesök, mitt blodprov var prima (krea på 94) och det är lika skönt varje gång det är bra. Sen ska vi en snabbis in på IKEA, tänkte hitta en present där till dottern. Hon och maken fyller år samma dag den 25:te, vi ska fira det på torsdag med grillning hemma hos dottern med fästmannens släkt och så vår familj. Dotter och fästmannen ska till Portugal till det fina huset i bergen med den härliga poolen som hennes polare och mamma äger. Så nu blir vi blomvattnare och kattvakt de sista dagarna då ”första” kattvakten har annat för sig. 

Vad jag ska köpa till maken är en plåga varje år, han är en sån som aldrig önskar sig något. Undra om jag kan erbjuda lite rumling i höet?   

En passande säsong då det är prasseltorrt ute … finns väl hur mycket hö som helst? Nej, jag får hitta på något trevlig (are) … vi går ut och äter på söndag tror jag … tapas är jag alltid sugen på, undrar om maken kan tänka sig en sån sittning?

Tassprobem

Nu ligger han här och ser ut som en trött tjock-korv. Inte är det husse jag talar om snarare Watson, kunde till och med stå mitt namn där.

Vi har varit till veterinären med hans tass, samma som förra gången. Han slickar sig över ”knogen” så att den sväller upp och till slut går skinnet sönder och det bildas en krater, tror veterinären kallade det en raununkel? Kan hon mena samma namn som för blomman? De kan bli så för att en hårsäck är inflammerad eller för att han har fått en sticka i knogen eller ett litet sår. Något irriterar honom, han slickar maniskt och då kan det sluta hos djurdoktorn.

Där rök vår sista semestertusenlapp … tur att man har pengar när hunden blir sjuk. Nu har Watson fått stå i badkaret i knähögt vatten i 10 minuter för att porerna ska mjukas upp i tassen. Sen schamponerades ett medel in och han fick stå ytterligare 5-10 minuter, efter det sköljdes tassen väldigt noga och nu är det strut och luftning som gäller.

Inte nog med det han är överviktig och ska banta så där 4 kilo … så nu fick vi köpa en ny sorts bantningsmat till honom, undrar om även jag kan äta den sorten?

Han som kan vara lite petig med mat åt upp halva dagransonen direkt och det kändes skönt tycker jag.

Resten av dagen ska jag försöka sy klart överdelen jag började med igår, men först får jag nog lägga mig på soffan en stund.

Här ska firas

Jag packar husbilen i tanken, många kassar blir det. Makens sista arbetsdag är idag och vi planerar för semester och det ska bli så skönt. För min del spelar vädret inte så stor roll, bara det inte blir för varmt. Allt annat väder kan man ju klä sig för eller av eller hur?

Jag ser fram emot att sitta i soffan och titta på bröllopet på lördag, vi har bjudit in min mamma och jag håller nu på med maten vi ska bjuda henne på. Tänkte mig en matjesilltårta (jag ska sätta in receptet på denna supergoa och lätta tårta i min blogg Matglad, se blogroll) och kall öl till att börja med och sen blir det en sån där paj igen med kola till kaffet som dottern bjöd på sist. Nu kokar en burk kondenserad mjölk på spisen och handduken jag la i botten på kastrullen gör att det luktar tvättstuga i hela köket.

Nu kommer sommaren och då brukar det bli lugnt på bloggen, även jag får väl annat för mig. Här ska packas garn och stickor, under semestern ska jag nog bara sticka sockor och vantar av en massa restgarner. Sen är det min meterlånga hög med pocketböcker som ska med, jag älskar böcker. Bibban har under alla år varit en oas att återvända till, under de sista året har jag inte alls varit dit som förr, men i höst ser jag fram emot att åka dit igen.

Långsamt men säkert tar jag tillbaka mitt liv och det är en svårbeskrivbar känsla av lycka. Den frihet som alla friska har men inte förstår att de har … jag skakar på huvudet, svårt att förstår utan att ha varit där jag var och alla andra är som blir handikappade av olika sjukdomar. Idag ryser jag när jag tänker på hur sjuk min kropp var för inte så länge sedan, när jag inte orkade gå till affären och handla … maken körde mig dit och jag hasade runt med kundvagnen och kneade av svimkänslan och klunkade i min vattenflaska för att inte må illa, för att stoppa kräklusten.

Många gånger var det jag fick rusa till kundtoaletten och bara sitta där och dyngsvettas medans kroppen vände ut och in på sig själv. Sen vänta på maken som fick handla klart, hasa ut till bilen och sen bara ligga på soffan resten av kvällen. Så svårt att förstå idag …

Idag lite fukt från ovan

Men idag mår jag bra från allt som hade med njursvikten att göra, nu är det fibromylagin kvar och den är inte kul, men inget man dör av eller hamnar i rollstol av, så det är bara till att sega sig fram dag för dag, anpassa sitt leverne efter villkor fibron ställer.

Nu tänker jag på hösten som kommer och planerar för fysisk återkomst, jag ska tillbaka till min sjukgymnast och träna och sommaren får ses som en uppmjukningsbanan för mig. Nu ska kilona få sig en käftsmäll så att jag går ner i vikt och orkar leva. Visst pratar vi så lättvindigt om vikt vi ska tappa … det är fan i mig det svåraste av allt att gå ner i vikt. Mat är ju inte som rökning något man kan sluta med, ändra livsstil är nog ett av de svåraste cirkusnummer vi kan göra.

Häromdagen ”presentade” vi vår hundvakt med ett Delicard, vi har köpt dessa presentkort många gånger både till hundvaken och andra, till jular och födelsedagar. Ifall ni inte vet vad det är gå in och titta för bättre kan man inte ge eller få som present.

Denna gång ingår förrätt, varmrätt och efterrätt allt kommer hem till den du ger presentkortet till, levereras till dörren. De får välja mellan de alternativ jag kopierade in här nere. Det finns olika presentkort att välja på och du kan också ge flera val på ett presentkort. Nej, jag är inte betalt av Delicard för att skriva detta  men det är en sån supergåva att ge bort, alla blir glada och får en  fantastisk middag eller flera att se fram emot. Man får laga till köttet eller vad man nu väljer som behöver tillagas, det ingår en väldigt trevlig kokbok om vad man kan göra med den mat man valt.

Nu ska jag sätta mig i soffan och sticka lite på vantarna till marsipangrisen för det kommer en ny vinter var så säker.

Förrätt Sikrom Laxpastrami Serrano & Tapenade Huvudrätt Ankbröst Lammracks Enbärslax Dessert Chokladfondant Manchego & Marmelad Lemon Cheesecake

Delicard AB, 105 40 Stockholm, växeln 08-556 116 00, kundservice 08-556 116 15, kundservice@delicard.se

Bak och fram och helt ur led …

Det är skönt att se att det inte bara är jag som är bak och fram, bortgjord och säkert det dummaste som går i ett par skor.

Maken kom hem för att hämta mig och köra mig till Huddinge för att kolla det där födelsemärket. Vi var där på håret tidsmässigt och jag blev så stressad, ny mottagning och inte visste jag var den låg eller var man skulle betala. Hastar in till informationsdisken och får veta av damen att de inte har hudmottagning på Huddinge, jag ska till Karolinska i Solna.

Just då och där fick jag kämpa med att inte ställa mig och storgråta. Först besvära maken med att åka från jobbet och sen inte komma till läkaren på uppgjord tid, sånt klarar jag inte av något vidare. Damen i information ringde om och om igen för att få kontakt med hudmottagningen i Solna men ingen svarade.

Sen ringde jag själv på vägen till bilen till deras telefonsvarare och talade om var jag var och att jag inte hann komma. Sen sa maken ”ring till växeln och be dem koppla om det nu är någon som svarar”. Det var det och jag fick ett nytt nummer och Syster Barbro var så vänligt mot mig, tyckte att jag skulle lugna ner mig och gå och ta en fika för hon har redan satt upp en ny tid till mig till på måndag. På mig rann tårarna … f*n att jag ännu är så himla skör i kombinationen med stress. Svårt det är när man är en sån som inte vill besvära och alltid gör allt för att komma i tid och så skiter sig allt totalt.

Det är ju så att Huddinge och Karolinska har slagit sina påsar ihop, så det står ofta bådas namn på deras papper så jag reagerade inte en gång över att det stod ”Kallelse för besök till tumörenheten Solna”. Det var läkaren på Huddinge njurmottagning som skrev remissen … Är man en planta så är man, ska läsa noga hädanefter.

Nu ska jag lägga mig i soffan och äta något till tröst … inte tröst  för bantare utan för själslig tröst. Köpte två inbundna böcker som var lika billiga som pocket på vägen hem i vår Ica. Fick tag i Hypnotisören och Läckbergs Fyrvaktaren, ser fram emot att läsa dem båda när min Roland Hassel deckar snart är slut.

Idag har vi en förträfflig dag med solsken och lite svalare ute, synd att klaga så länge det håller i sig.

Vikt av vikt

Avd. Våg:  Vågen ska man inte bry sig om när man håller på med ett ät projekt, men dum som jag är så landade jag där i morse och se på den … glassen hade landat så fint i mina valkar att jag kunde lägga till 1 kilo på min viktuppgång.

Avd. Misslyckanden:  Man ska så mycket när man går in på en diet … inte väga sig, mäta sig med måttband och ha tålamod för fyra. Jag känner just nu att jag inte har ett dugg av ovanstående, jag ska fira det med att äta gröt och kokt ägg till lunch. Jag utnämner mig nu till världens velputte, jag kan banne mig inte bestämma mig för en rät linje längre. Jag hattar än hit än dit och det är nog bara att konstatera att det är där jag är just nu verkar inte kunna koncentrera mig på något längre projekt utan att köra i diket.

Avd. Lek:  Nu har jag lekt lite här inne igen med ny header och annat, roar mig väldigt att byta gardiner, jag blev lite höstlik och sober denna gång, men det går snart över.

Avd Problem:  Har problem både när jag ska gå in i min egen blogg och gå över till andra som har wp, det tuggar så förbaskat och jag undrar om ni andra också har det så och om inte vad sjutton är det för fel hos mig?

Avd. Väder:  Äntligen regn och grått, svalka på väg så att jag kan leva lite bättre.

Jag frågar var är regnet? Vem f*n tjuvhåller blötan?

Äntligen kom de svarta molnen och åskan och hela baletten … trodde jag. Inte en droppe regn eller blixt och dunder för den delen. Nä, här ska  man sitta i det kvava eländet och som oftast se hur regnet svalar över och bortom stan, men hit till denna ”fördömda när det gäller regn” skärgårdsö kommer inte ett dugg.

Avd. Just nu känsla: Mycket besviken, längtade efter svalkan och den fräscha doften efter ett regn.

Avd. Make på rymmen: Inatt kommer min andra hälft hem och det längtar jag efter.

Avd. Marsipangris: Han är sjuk som vanligt … feber. Ska fan börja på dagis i så unga år. Verkar helt galet att utsätta små barn för så många infektioner på så kort tid. Samhället är bra dåligt för barn, kan inte tycka annat.

Avd. Ny diet: Går finemang har nog tappat ett kilo sedan i måndags, men jag vill inte ropa Hej! ännu.

Avd Watson: Han snarkar ljudligt i sin korg helt slut efter en hel dag ute med hunvaktarparet som har tillbringat dagen på sin kollonilott med Watte.

Avd Stickat: Jag stickar ännu på vantarna Rhodos2 det närmar sig slutet på andra vanten. Bild kommer när de är klara.

Morgonhumör

 Dessa förbaskade morgnar … det är DN som väcker hunden som väcker mig … det är telefon som ringer utan att någon är där … jag har så svårt att somna om när jag blir väckt. Sen det där att jag har något att passa gör att jag blir ännu mer lättväckt. Watson blev hämtad av hundvaktsparet och jag stressar upp, in i duschen och vips är hela min morgon som bortblåst av den stress jag känner av att vara påklädd och uppe när folk kommer. Men jag mår bättre halleluja, tar det väldigt lugnt för jag vill inte må så där dåligt igen.

Nu väntar jag på sonen som ska komma över och äta lunch, han har matlåda med sig och det känns skönt. Jag har vägt mig varje morgon fast jag inte alls ska och ser att jag lite, pyttelitet i taget går ner i vikt. Men något kilo handlar det nog om den här första veckan. Det är bara att kämpa på med rökt lax lite färskost, oliver och annat jox haha, vilken bantning va?

Jag lagar annan mat också så inte är det bara glada rökta laxar som glider ner.

Inatt kommer maken hem, jag lär väl sova men så där lätt som man gör när man inte kan slappna av helt och hållet.

Så var det dags för nya tag

Behöver väl inte säga så mycket …. bilden talar för sig själv.

Men nu är det nog … jag har en bok med GI-recept, menyer för 30-dagar så nu jäklar. Aldrig trodde jag att jag skulle kvala in i den högsta viktklassen … jag mår verkligen inte bra när jag tänker för mycket på det.

Idag har jag inte tänkt så mycket alls, la mig på britsen hos min hudterapeute och fick ansiktsbehandling som heter duga, massage av nacken, dekoltaget och övre ryggen.

Hallå så förbaskat varmt det blev på en gång! Jag vill ha en lååång sval vår inte kastas in i rena medelhavsvärmen så här snabbt. Min kropp gillar inte värme …. fast jag gillar solen och fint väder men lagom doser som svensk så är lagom dos ett bra mått för mig.

Ett foto när jag var mig själv

Idag fick jag ett foto på mig själv inne på facebook, jag blev så glad för det var verkligen jag som tittade tillbaka på mig själv. Mötte en mamma Kristin vars dotter hade fått en ny njure för tre år sedan, de var här för årliga kontroller och vi passade på att träffas på stan och fika, det var Kristin som tog fotot. En väldigt mysig dag.

Med tiden har jag förändrats utseendemässigt av hela njurhistorien, men fotot jag fick idag är jag, så som jag ser mig själv. Det är den här Maggan jag vill visa och vara, glömma den här tjockblobben som jag har blivit.

Min vän sa idag  att jag skulle leva på som vanligt för det här kommer att lägga sig med tiden, man går ner till slut, cortisonet lugnar sig i kroppen eller om det är kroppen som vänjer sig. Bara jag inte har för brått,  jag kommer att röra mig mer och mer. Våren, sommaren och gåbandet kommer att göra det för mig. Men jag klurar ännu på vilken diet jag borde hålla, vad som kunde tänkas funka för mig för evigt. Jag älskar bröd och har så svårt att tänka mig ett liv utan det, vad gör man när de säger att man måste sluta med bröd, potatis, spagetti och allt vitt mjöl, socker … ser ju inte så märkvärdigt ut så här. Men jag vet att det är en pärs bara att ta sig igenom en vecka utan något sött. Sötsuget kommer alltid efter att jag har ätit mat, vad att göra?

Det är nog 3 år sedan jag såg ut som mig själv.

Tjocksmock

Imorse gjorde jag bort mig … ställde mig på vågen.

Hur dum får man vara när man redan vet att det inte är bra för psyket att se det så där svart på vitt. Fettpaniken breder ut sig och jag vill vrida mig ur mig själv.

I slutet av maj ska jag träffa större delen av det stora gäng jag växte upp med. De minns mig som en sticka och så såg jag ut tills jag slutade röka i 30+ års ålder. Nu kan man slå ihop ett helt gäng stickor och ändå kommer jag att vara tjockare än tjock.

Nej, det var inget smart början på dagen … men nu måste jag börja planera och ta tag i det hela.

Inte ens vädret är roligt idag …

Igår handlade jag 450 gr mörk choklad … fyller snart år och ska baka en chokladtårta med tryffel till den första maj, tänkte baka kakor idag men inte har jag lust med det nu efter att ha vägt mig. Lika bra att det bara blir en tårta till kaffet punkt slut. Nu svänger jag in på mer protein och fett linjen och hoppas att det funkar även när man äter cortison.

Är med madrass

Anledningen till att jag hela kvällen velat gå och lägga mig är inte vår nya tjusiga prinsessäng utan de nya tjocka madrasserna som vi idag har köpt. Det är ju bra att ha en kvalité säng, men madrasserna behöver man byta efter några år och det var verkligen dags.

Vi passade på att köpa en sänggavel och när vi stod där med en stressad men trevlig försäljare så fick jag lite tomrum i den delen av kroppen man normalt använder till att tänka. Det här med färg i ett rum är inte lätt, jag är ju i tanken på väg att flytta till en ny lägenhet (vilket inte sker förrän om två år, i så fall) och försöker förstå vad jag vill ha där i det nya sovrummet. Har ingen aning om hur rummet eller lägenheter ser ut för den delen. Jag har tänkt i ljusa nyanser och ser framför mig en fondvägg bakom sängen med ena stunden ljuva romantiska rosor och andra stunden är jag lite tänd på New England det där blå/vit/röda temat. Det blev ett blått tyg, inte marinblått för det vill jag inte ha när jag tänker efter. Jag får fota när jag har fått hem den om en månad så där.

Tro sjutton att det blir tomt i skallen då när man står där med en tygbit av flera hundra i sin hand av färgval. Jag avundas er som alltid vet hur ni ska möblera, måla eller tapetsera för att få ihop det hela så där tjusigt som om ni bodde i ett inredningsmagasin.

I mitt liv när det levs normalt vilket hände förr under rätt många år då kunde jag få ihop en hel del, men alltid saknade jag något som jag trodde skulle vara pricken över i:t. När jag står där i en affär och de ska blanda väggfärg så lyckas jag aldrig få det jag egentligen vill ha … velar och står där sen med en färg som nästan är vad jag tänkt mig. Samma som idag, det fanns en försäljare i affären, de andra två var sjuka så det var kö och jag blir stressad över att andra väntar och skyndar mig. Så sjukt likt mig att bestämma mig för vilket tyg och färg vi ska ha på studs. Klart att jag tycker att tyget/färgen är ok men ändå gnager en obestämd känsla av att jag som vanligt har hastat iväg med ett val som jag tror att andra ger redigt med tid för att göra. Vafför är de på detta viset med mig?

Varför dras jag alltid till det som är dyrast? Samma idag när vi var in till en klädaffär för att hitta något att dra över mig … avdelning svart säck är min, för  magen är omöjlig att få in i mina kläder. Nog fann jag några överdelar till ett bra pris, men det jag suktade efter var en så vacker klänning, ärmlös bara en sån sak. Vem kan ha ärmlöst när underarmarna har blivit några svängande grevinnegardiner som fladdrar i vilket jäkla vinddrag som helst?

Till den vackra klänningen hörde en dimrosa kort kavaj som jag inte heller kan ha. Tänk bara en gravid mage och så en kort kavaj ovanpå det hela … nä, jag sa ju att det inte funkade. Priset för det vackra åtråvärda var så där 2000 kronor, men det blir ju inget av med sånt ens om vi inte hade köpt madrasser och sänggavel.

När jag kom hem letade jag mönster febrilt, ett klänningsmönster modell tält är det som gäller. Fann ett jag kan använda, men jag måste ta mig till en tygaffär och köpa in mig på en bal tyg för att kunna få runt magskrället. Känner mig desperat, erkänner utan prut så här har min mage inte sett ut sedan 1982 när jag var med sonen.

Men jag är glad ändå och längtar tills jag ska få gå och lägga mig som en prinsessa på ärten i nybäddad säng med tjock madrass.

Bajs i brevlådan?

På tal om kurvor

Inte är det lätt att få på sig promenadbandet runt magen när vi ska ut Watson och jag. Min mage har blivit för ”cortison” stor.  Tycker jag ser gravid ut som damen på bilden med återvändsgränd tecken på sig, har nog drag av kurvig vägdam också. Det jag pratar om är ett brett band med resår i som gör att Watsons dragande inte drar omkull mig, svårare än så är det inte. Men nu börjar jag bli för tjock helt enkelt, tja, det är ju inte en enkel match att göra något åt, tål att tänkas på och införa en lång planering inför framtiden.

På vår tur såg jag de första vårtecknen titta upp ur jorden, jag suckar nöjt och stannar en extra stund för att begrunda kraften i de små växterna. Tänk att de överlever den strängaste vinter år efter år.

Straxt före jag såg växterna såg jag Watsons tass … nä, dra mig på en skottkärra, hunden gör mig galen. Igår tog vi bort struten han har fått leva med i väldigt många dygn. Alla som har haft hund med strut vet att det låter en del om struten när hunden missar dörröppningar och envist försöker tränga sig in under sängen fast det inte går. Igår sa vi att nu ser såret på tasstån bra ut och han fick vara utan strut hela dagen och kvällen utan att slicka på såret.

I morse passade han på innan jag kom upp, så nu har han ett sår igen som en krater. Äh, det blev duschning när vi kom hem och torkning av tass med hårtork, insmörjning med en salva som en bekant sa var bra på hennes hunds sår, inotyol och så förpackning om det hela. Nu jäklar om det inte blir bra … då är det bara veterinären kvar.

På tal om det man kan hitta ute när man vårspejar så har vi fått orange skyltar ute på gräsmattorna/snönhögarna där en person hotar med att stoppa ner hundbajset i brevlådan hos dem hon ser inte tar upp efter sig.

Som hundägare och upptagare av bajs håller jag med personen, det är rent vidrigt vad som göms i snö. Men hädanefter går det inte snabbt för mig att ta upp bajs, jag gör processen längre för att verkligen visa att jag tar upp efter hunden, ,måtte personen verkligen se det. Vem vill ha en klutt i brevlådan när man faktiskt sköter sig?

Ikväll blir det varmkorv och snabbmakaroner precis där är jag i matlagandet just nu, har ingen som helst lust. Har lagat god och vällagad mat nu två kvällar i rad, får väl vara någon måtta på det hela.

Kommer igen vilken dag som helst

Inte så illa som det ser ut

Är som vanlig på väg ut med Watson, solen skiner och jag borde ju vara så glad och upplivad att det inte är klokt.

Men jag har hamnat i något slags grumligt bakvatten, lite deppig och inte helt överens med min kropp.

Det är ju ”bara” att ta det lugnt ett tag och vänta in sig själv igen. Jag ställer mig här vid en lyckstolpe och hoppas jag hittar mig själv vilken dag som helst.

Sen gnager det här med vikten, jag var nere i den vikt som jag tycker passar mig efter operationen, men sen tog cortisonet över mitt liv och gav mig simring och annat som hänger på mest hela mig.

Nu äter jag inte så stor dos längre men vikten är kvar och jag bara måste ta tag i det hela vilket jag inte har ett dugg lust med. Vill bara ösa in allt onyttigt mest hela tiden, jag bara måste komma till skott med ätandet.

Jag tror att jag ska ta några dagars vila ifrån bloggen, tycker det är mest tomt i bollen och det som kommer ut är gnäll. Men jag kommer som vanligt att läsa runt i bloggar, något ska jag väl ha att göra när jag letar ludd i min navel.

Kram på Er alla