Etiketter
Nä skulle inte tro det, men rätt så ok var det att vakna imorse. Marsipangrisen ville inte följa med ner i tvättstugan, han skulle vara hos farmor så idag har jag sällskap av både honom och sonen, han springer mest upp och ner och fyller maskinerna med tvätt.
Jag har kokat grönsakssoppa men se det ville lille grisen inte ha, han var mest på tvärsen så vi sa att det är lika bra han får sova en stund, vilket han gör nu efter en kort saga.
Maken han bara Kick offar mest hela tiden tycker jag och tänker att denna helg blir det inte ett smack gjort här hemma, fast jag tvättar, det gör jag.
Jag tänker mest saker just nu .. alltså ingen direkt fart på kärringen vilket kan reta gallfeber på mig vissa dagar. Ligger där i soffan, dit tvingad av biverkningar med en kropp som fan i mig bara vill sova. Angeli säger att det är kroppens sätt att få mig att ta det lugnt vilket jag har lite svårt för, stäng av kärringen säger kroppen och så blir jag liggande där i soffan.
Idag har lilla grisen varit lite upp och ner med en del raserianfall .. haha jag blir mest full i skratt, jobbigt är det kanske mest för honom och för våra öron. Klart man ska 2-års/3-års/4års trotsa, gäller att träna på gränserna kolla var de går.
Sen blir vi alltid sams och han är lika go som vanligt …
Nu väntar jag på maken som banne mig får komma hem någon gång … alla företag som alltid lägger kick off dagar i helger tycker jag är botten. Det är som om de äger folk, de tillbringar större del av sina liv på företaget och så ska de även stjäla av helgerna …
Kom just in från en halkig tur med Watson, ibland är det inget kul alls med hund … det ska luftas i det oändliga och tikar som löper och pinkar dofter gör mig trött och Watson han blir som galen. Bara gräver ner sig i dofterna, slickar och blir så virrig att han inte kan gå när man drar honom ifrån pinket. När vi gick hem muttrade jag högt nog för honom att höra att jag minsann inte ska ha någon mer hund efter honom.
Haha stackars Watson, inte lätt att vara karl ibland inte ;D
Och säger som mor min, ibland får man helt enkelt acceptera att kroppen säger stopp och du får försöka njuta av den påtvingade vilan istället. Svårt, det vet jag, men ett måste ibland.
Ha det så bra du nu kan och klappa yrvädret från mej =)
Det är onekligen något speciellt med hanhundar. Fattar inte att de kan lyfta på benet så många gånger under en promenad…. Snabbt går det inte
Kram
Jag hade raseriutbrott ända till jag började gymnasiet ungefär.
Jag var ingen lätt unge för min fader.
Nu antar jag att det bara är trots, precis som du skriver.
Men när jag hör ordet raseriutbrott så har jag bara min historia att referera till.
Vilda jag som numera är lugn som en filbunke.
Ibland kan det vara skönt att bara få skrika ut allt man känner även om jag med åren lärt sig att det går bättre att prata.
Ta dagen som den kommer. Ligg på soffan hela dagen även om du egentligen “måste” göra annat.
Fast hur lätt är det när skallen sprängs av alla måsten när man ligger där?
Kram
Och sen glömmer man det där med jag ska ingen hund ha …
Hoppas maken din kan hålla sig hemma lite mer framöver. Här ringer telefonen konstant och maken har massa extrapass och möten hela tiden sedan han fick nya arbetsuppgifter/roll. Det är ju roligt förstås med lite nytt att bita i, men lite trökigare för mig att sitta ensam ännu mer.
Hehe, stackars Watson som har så mycket att ta in på era promenader.
Sköt nu om dig och kroppen! Kram!