Rehabiliteringsväder

En redigt gråmulen dag med svalka i luften och regnhäng får mig att minnas barndomens somrar. Jag var en bokslukare och var tämligen ointresserad av sol och bad, här var det läsning som gällde.

Vi satt maken och jag i bilen utanför Willys nyss med våra matkassar, när det slog mig hur lycklig jag var under barndomen när vädret var kass för då fick jag läsa ifred och slapp höra att jag skulle ut i solen.

Det här är ett prima rehabiliteringsväder vill jag påpeka, idag har jag promenerat iväg till vår affär och handlat lite jordgubbar och hallon. Sen var det Willys nyss och det gick bra bara jag tar det lugnt.

Min kropp har smalnat av och det är ju inte fel i sig men samtidigt så har huden passat på att bli som de där tunna silkesservetterna, minns ni dem som man fick ibland när det var kaffekalas. Hur jag än smörjer så är huden inte alls sig lik, tunn och nästan prasslig, jag som hatar torr hud.

Inatt spökade inte maskinen och jag fick inte ont mer än en gång och då trixade jag precis som jag fick lära mig och kunde somna om. Men jag har sovit oroligt hela natten och vaknat varje gång maskinen har börjat en ny fas av tömning eller uppfyllning av min mage. Inatt kommer jag nog sova lugnare hoppas jag.

Ibland kan man undra vad det är med folk, jag gick långsamt mot ingången till Willys och en medelålder till utseendet helt vanlig man kom knegande ut med ett gäng kassar. Jisses så han tittade på mig och jag började undra om jag hade någon konstigt på mig eller om det hängde matrester i ansiktet eller så. När vi gick om varandra så såg jag i dörrspeglingen hur han till och med vände sig om och tittade efter mig. Jag har aldrig sett honom förr och jag funderar ännu på vad det var han såg? Kanske ett gående lik? Frågade maken om han såg något fel på mig, men han sa att jag ser helt ok ut.