Inte kaxig idag heller

Idag har jag kommit hem från sjukhuset och fick senare under dagen hembesök av min dialyssyrra som kom farande med dialysmaskin och en massa olika saker som jag behöver. Så ikväll är det första gången jag ska göra allt själv med nattdialysmaskinen … faktiskt lite läskigt, men jag har fått fin information under de här dagarna så jag tror det ordnar sig.

Jag har inte varit så kaxig sedan jag kom in på sjukhuset för dialys, första natten  i eget rum kände jag mig totalt övergiven, maskinen gjorde sitt och jag insåg kunde inte annat, att nu var jag där vid beroendet av en maskin för att må bra. Jag brakade ihop mest för mig själv med att gråta,  jag hovrar där precis i skärvans vassaste egg. Det går inte att hålla kontrollen längre inför andra fast jag kämpar och säger till mig själv att jag ”fan i mig får skärpa mig”. Att gråta är inget fel för det mesta men med operationssår och slang i magen och väldigt trött kropp vill jag inte ödsla energi på att gråta, jag vill hålla mig ”hel” för att orka.

Igår kände jag mig lite piggare men imorse vaknade jag med magvärk och det är jag inte van vid, det blev alldeles galet ont i magen och jag fattade inte vad det kunde vara. Men min mage man kan ju bli galen på den hårdingen. Så nu reagerar tarmarna på vätskan och kan få problem för att de inte kan röra sig som de vill för vätskan är ivägen under natten. Jag som hade fått ordning på min mage även efter operationen har nu idag fått dricka äcklig Laxido ett bulkmedel tror jag, sen så har jag inte kunnat äta och sprungit och spytt allt för många gånger. Om man blir förstoppad så kan det bli så tokigt att vätskan inte går att tömma ur magen och jag blir ju skiträdd när jag hör sånt. Jag har sprungit på muggen hela dagen men inte har det hjälpt … Måtte jag få igång magen nu ikväll, ska äta lite sallad med kassler, bara måste komma igång med att äta igen.

Jag vill tacka er för alla era varma inlägg under de här dagarna och tusen tack Danne som orkade svara på Tezz frågor, jag har bara inte orkat. Jag har helt isolerat mig, så gör jag när jag mår dåligt som djuren som drar sig undan och vill vara ifred. Det finns helt enkelt ingen ork över att prata, tror eller ej men jag är rätt tyst just nu.

Angeli jag blir så glad över övningskörningen det är så härligt med Jannes nya lust till livet. Jag tänker också på dig, hör av mig när jag orkar igen, kanske i helgen om vädret blir lite svalare. Tänk på att jag inte bara är sjuk jag har duschförbud också… idag luktade jag svett för första gången på åratal, också en upplevelse som jag så gärna delar med mig av ha ha

Igår höll jag på att få spader när jag skulle somna för natten, i taket på sjukrummet kröp en stor spindel och jag sa till den att håll du dig i den delen av rummet så skiter jag i dig. Men klart att han skulle krypa precis över mitt huvud och stanna där bara för att jävlas. Jag ringde på nattskötaren en lång redig kille som klev i min säng och på elementet för att ta bort spindeln. Sen kunde jag sova, lite drama mitt i vården.

Nu måste jag gå och tvätta av mig med en tvättlapp … så maken kan umgås med mig.