« En spännande tid att lära nytt
Inte kaxig idag heller »
h1

Yrsel och längtan efter mig själv

juni 28, 2009

1517853wfvdurd81rDagarna rinner iväg i värmen och jag hasar mig lite smidigare runt för varje dag, men ännu får jag ont i såren och har svårt att röra mig normalt.

Jag har mest legat i min säng och läst eller tittat på spetsgardinerna som böljande förs in och ut av luftdraget som vi har skapat genom lägenheten. Svalorna utanför är vackra att följa i sina eviga cirklar i sin jakt på föda till de små som boar under husnocken. Ett utanförskap känner jag och tänker på tiden som jag nu kommer att få ligga ensam på sjukhuset, familjen kommer hälsa på, men så tråkigt att ligga där i ett eget rum och inte få gå ur sängen. Antar att jag får ringa efter ett bäcken om jag blir kissnödig, konstigt är det livet.

Men jag försöker att acceptera min slang och se den positivt, den skapar ju förlängning av mitt liv eller hur? Jag sa till maken att jag nog inte ännu fattar att det är mig det handlar om, psyket gör nog allt för att bädda in insikten. Det snurrar i skallen på mig vet inte om det är värmen eller njursvikten känner mig väldigt vinglig och överkänslig. Ett är säkert jag vill inte vara så här jag vill bli mig själv igen, snabbt helst direkt.

Postat i Dagbok, Hälsa, Personligt, Tankar, njursvikt, sjukvård | Taggad |

11 kommentarer

  1. Håll ut! Det kommer bättre dagar. Snart är det din tur.

    Kram!

         av Znogge juni 28, 2009 at 5:20 e m

  2. Jag har tänkt på dig hela helgen; vi har ju njutit av solen & värmen, men det kan inte ha varit kul för dig som är nyopererad!

    Du får se på den här vändan som att du får en ny navelsträng för att kunna födas på nytt igen när du blir transplanterad & kan ta tag i livet igen! :)
    (((kramar)))

         av ninnibeth juni 28, 2009 at 10:21 e m

  3. Ninnipluttan så gulligt tänkt … precis så är det ju jag ska bli pånyttfödd med en ny navelsträng.
    Usch för värmen och den ska ju hålla i sig, tur att det är svalt på sjukhuset på nätterna.
    Kram

         av livsglimtar juni 29, 2009 at 9:33 f m

  4. Jag tror och hoppas att du blir mer dig själv efter ett litet tag med dialys. För att inte tala om efter operationen i september. Hoppas att allt går bra idag och i natt!

         av Kidneybönan juni 29, 2009 at 12:00 e m

  5. Ville se hur du har det..kan inte låta bli att följa dig en bit på vägen. Du vet..snart sitter du där med din nya njure och känner livet pulsera inom dig med full fart igen och dialystiden blir till en erfarenhet och ett minne blott. Du befinner dig nu i stormens öga och där är det ensamt och svårt att göra anna än vänta tills stormen klingat av. Ensamt är och känns det, för det är bara du som känner din kropps obehag och dina känslors styrka. Men vet att LIVET in-ut-ii dig är så mycket starkare än du själv. Att möta sjukdom är som att bli påtvingad en objuden gäst av det mindre trevliga slaget. inget i livet är sig likt längre, som om man vistas i okända marker utan karta och kompass och ska försöka orientera sig fram. Målet är du själv.. när man inte längre orkar kuta på i yttervärlden vänder man sig innåt och det är ju där man möter sig själv och sin kraft.
    Många tycker att det är ett stort mod att bestiga Himalia. Jag säger att det inte kommer ens i närheten av ”bestiga” en svår sjukdom.Där krävs mod och tillit av sällan skådat slag. Du är en härlig,stark , livsbejakande kvinna. Så var så säker..du fixar det. Gråt när gråten vill säga sitt. Sörj när sorgen vill tala. Skratta allt vad du kan när glädjen slår kullerbytta. Kryp in i någons famn då ensamheten skriker.Ge dig själv rätt att vara hela du. ”Duktigheterna” kan du ge en extra härligt lång semester. Stora varma kramar fyllda med tro..hopp..kärlek och sommardofter.Anna-lena

         av anna-lena juni 29, 2009 at 2:52 e m

  6. Usch så jobbigt. Men tur har du iaf som får höra svalorna där dom flyger i boet ut och in… Det är bara att hålla ut. Man skulle ju vilja ha de mer lyxigt på sjukhus. Ha saker och ting att göra. Det är verkligen trist att bara ligga, rakt upp och ner…

    Kämpa på som alltid! KRAM KRAM

         av turez juni 29, 2009 at 10:38 e m

  7. Skänker dig en sommartanke.

         av Anna Pettersson juni 30, 2009 at 7:51 f m

  8. anna lena efter första natten med dialys som har gått bra rent tekniskt så har jag brakat ihop och gråter lite för mycket, spänningen tog den sista orken så jag mår verkigen illa och orkar inte ett smack.
    Är hemma på permis ska in till sjukhuset till 21.00 igen för att kopplas ihop med maskinen igen. Tusen tack för dina rader de gick jag in i min själ, det är tungt nu men jag får hålla 9 september högt och trösta mig med det.
    Stor Kram

         av livsglimtar juni 30, 2009 at 7:21 e m

  9. Kära! Kära vän ute i space/bloggrymden!! Jag känner mycket starkt med dig..Vet vad du genomgår just nu. Du har det tufft, så tufft. Gråt min vän nu när gråten vill tala..din var-dag och ditt liv har ju totalt ändrat innehåll, form och färg och din kropp har inte riktigt tid med dig numera och ingen energi över eftersom den behöver all energi den kan få tag på för att försöka upprätthålla ett slags balans i allt det kaos som råder.Men vet.. Du är inte din sjukdom När jag var i din situation brukade jag tänka på vädret för att orka se ”ljuset i det mörka” Du vet..Ibland lägger sig molnen som ett svart tak över himlavalvet och hindrar oss från att se ljuset/solen . Så också i vårt inre,där lägger sig våra mörka tankar och känslor ibland som svarta moln över vårt inre ljusa. Men vet att också det ljusa finns där även fast det inte känns så. När jag var sjuk behövde jag emellanåt tanka energi från andra för att orka. Andra människor betydde mycket för mig..ett kort, en kram, bara att de fanns nära, lagade mat, att jag fick prata av mig osv. Under denna svåra tid lärde jag mig något mycket, mycket viktigt som jag varit riktigt urdålig på.. TA EMOT.. Skickar mina allra varmaste tankar och kramar till dig fyllda med massor av kärlekskraft.

         av anna-lena juli 1, 2009 at 12:58 e m

  10. Hej.
    Har inte alls glömt bort dig. Men jag har försökt ta hand om mig själv en stund. Man behöver det ibland.

    Ser att du kommit en bit på väg.
    Håller tummarna för att allt går din väg nu. Det behöver du.
    Förstår dina tankar om slangen. Men den är där för att hjälpa dig.
    Tänk så.

    Det är kanske inte så enkelt och du känner dig ensam. Men du vet att vi finns här ute.

    De är lov att gråta när man känner sig deppig. Det är dessutom nyttigt att gråta.
    Så släpp loss….

    Finns här vet du.
    Sänder en rejäl dos med gokraftiga kramar….
    (vilket ord)
    Synne.

         av synne juli 2, 2009 at 9:08 f m

  11. Tänker på dej!
    Varit på väg att ringa din gube varje dag för att bara ge en hälsning men jag kan tänka mej att han har fullt upp ändå med att svar på alla samtal som ringer för att höra hur du mår, så jag låter bli! :-)

    Skriver lite här istället.

    Såg vädret imorse, det ska bli svalare till helgen!! :-) (God nyhet)
    Janne ska övningsköra för första ggn imorn bitti! :-) (Spännande)

    Länktar till att få höra av dej igen men ingen press gumman!

    Massa kramar och som jag sagt förut: Vill du så kommer jag och kryper ner hos dej så gråter vi ihop.

    Men måste ge dej ett litet :-) innan jag sänder iväg kommentaren.

         av Angeli juli 2, 2009 at 2:02 e m

Kommentera