Kära Dagboksblogg
Idag har jag ätit mitt eget surbröd som jag ömsint vårdade timme ut och in igår. Det här med surdeg är väldigt speciellt på så vis att har man en gång fått till ett sånt bröd så vet man hur ett bröd ska smaka. Att sen själva surdegen gör brödet bättre att äta för kroppen är ju inte heller fy skam.
Surdeg är lite knepigt innan man kommer på hur man gör och hur det hänger ihop. Man får experimentera en del och komma fram till något som passar en själv. Gårdagens limpa blev inte så hög och fin som jag hade önskat, men smaken var helt ok.
Nu har jag under natten gjort en vetesur som jag ska använda mig av idag på ett ljusare bröd. När man ska baka med surdeg så är det tiden man måste äga och tålamodet för tid tar det, lång tid om man jämför med ett vanligt brödbak som jag normalt slänger ihop på en kvart och sen sköter det sig själv med jäsning i formen och så in i ugnen.
Jag blev lite snopen när jag googlade på surdeg/recept, hela världen har börjat baka bröd med surdeg. Det ligger så rätt i tiden för tid är det som det hela handlar om. Vi människor mår inte bra i den här nya tiden och söker oss hela tiden tillbaka till det vi instinktivt känner att vi saknar och vad kan vara? Jo, tid att vara människa, att var i sig själv, att rå sig själv här och nu inte på semestern några veckor om året som kompensation för all närvaro vi missar dagligdags på grund av det sjuka tempot.
Vi söker oss tillbaka till livet som det var förr via långjästa degar och böcker som talar om tiden som man yrvaket betraktar som något som gått allt för fort. Vi installerar brasor i våra vardagsrum, både äkta vara och falska, vi drömmer om det vilsamma i att sitta där i en mjuk soffa och låta blicken försvinna in i elden. Matlagningen och samlandet av familjen i våra drömkök ger också en vink om vad det är vi längtar efter, tiden att umgås med andra, vila i varandras närhet är allt vi längtar efter.
I den bortvändande tidens hysteriska fartvind känner vi oss lurade på det som är en människas rätt i sitt liv. Rätten att hinna stanna upp och känna efter vad det är vi behöver för att leva, inte rätten till arbete, daghem, sjukvård, institutioner, regeringar, räntehöjningar/sänkningar, sjukpenning …
Rätten att stanna upp och finna sig själv.
När jag läser dina fina ord blir jag verkligen sugen på att baka vårt ”slagna bröd”. Gudomligt gott ! Och visst är det något speciellt med ett hembakat bröd och den goda doften som sprider sig i hela huset… Det gäller bara att hinna! Suck!
Kram!
tassar in å läser lite ..har varit frånvarande ett tag …å liten bärbar ..å vovvven …å det jäkla onda ..å lite bakas ser jag …hej å hå vad livet rullar på ..kram min klon
Jag har en känsla av att det var mer av ritualer omkring vardagssysslor förr i tiden. Dessutom fanns ju inte distraktioner som teve etc. Det gick sin gilla gång och man var mer eller mindre aktiv i sin egen takt all vaken tid på dygnet.
Surdegsbröd är så himla gott, men min mage vill inte ha det, tyvärr.
kram
Himla gott låter det med surdegsbröd men jag blir aldrig färdig att planera när jag ska baka det blir alltid på impuls .
Kram
Lotti
Om ditt ljusare surdegsbröd blir gott kan du väl skicka ett recept?
Ett par dagar sedan jag tittade in här- en del att komma ikapp med! Den här veckan har jag haft Practical Week så det har varit idelt alternerande mellan boken och datorskärmen. Ryggen är kanske mindre glad för att timmar vid skrivbordet.
Hoppas ni får en skön helg, här är det en hel del som åker hem över helgen. Vi som är kvar tänker passa på att få undan en massa jobb!
Många kramar
Så rätt så. Vi lever i ett sånt rasande tempo och överför det tyvärr på barnen. Hur ska det sluta?
håller med i minsta detalj.
har snart varit på höstbesök i Norge en vecka nu. vi har gjort så lite att det snudd på varit långtråkigt…
På ett POSITIVT sätt.
Ett stillsamt tempo är så skönt. Nu åker jag hem i morgon med en massa ny inspiration… eller massa och massa. Lagom mycket
Bröd som tar sin tid, måste nog vara den bästa sorten.
Hoppas du får en skön helg!
Varsam Kram
Cattis