Sopar livet under mattan idag

Tänk att vissa dagar så är det som om jag har en tyngd i baken, jag fastnar här i bloggen. Går en sväng i lägenheten på jakt efter mitt vattenglas och ser då att ingen har bäddat sängen under tiden jag har bloggat eller plockat ihop tvätten som nu är torr, eller diskat, gått ut med Watson….

Så jag får väl börja detta med att jag snart ska ta mig samman och gå upp…. nalle på bilden är jag i nattsärken.

Igår kom sonen med sin mö och visade tre fina bilden på den lilla gossen. Tänk vilket fantastiskt verktyg ultraljudet är, när jag var gravid så var det ju bara de graviditeter där det var fara o färde som blev förevigade på ultra.

Overkligt att se en så liten människa som har band till mig ligga där i sin varma påse och simma omkring. Man blir väldigt larvig av att vänta barnbarn… det nyper i hjärtat allt oftare och jag kommer på mig själv med att fantisera om allt jag vill ge och göra för den lille. På samma gång får jag ågren när jag tänker på att jag är sjuk och inte orkar som jag vill. Tänker på hur det ska vara när jag väl har fått en njure och inte får träffa andra… men hallå! hur ska de gå till? Om jag har fått ett litet barnbarn som jag nog kommer längta till mest hela tiden. Får jag då ha munskydd och sprita hela mig och sen då? Får jag umgås med den lille och andra i familjen? Ja, tiden lär visa hur det hela blir.

Tror jag ska göra som lilla städdamen där nere sopa det mesta under mattan idag, bädda måste jag för vi får fikagäster ikväll, men resten tror jag att jag högtidligt skiter i en dag som denna.