Provsvars dag

Det finns alltid en stor spänning de här morgnarna när jag ska ringa och få provsvar, en stress som får mig att må illa. Lite sämre har det blivit, men man kan ändå säga med njursviktiga mått att jag inte verkar behöva göra någon förändring just nu. Men man vet ju aldrig hur läkaren läser provsvaren, det finns ju så många prov som inte jag frågar svar på.

När jag ändå är inne på hur jag mår så kan jag säga att bihåleinflammationen går åt rätt håll, men förbaskat långsamt. Jag har fortfarande ont men inte lika ihållande som tidigare, jag ringde syster hos husläkaren för att höra hur det egentligen är med värken och vad som är naturligt i nu skedet. Hon sa att bakterierna var borta på tre dagar och det blir då i lördags/söndags och sen kan smärtan hänga kvar rätt länge och det kan ta tid och vara segt sa hon. Så nu känner jag mig lugnare, vi människor har så bråttom med att bli av med symptom och glömmer lätt den process som kroppen måste gå igenom för att blir frisk igen. Helst blev jag ju frisk redan innan jag blev sjuk eller något sånt.

Tiden igen, det är så mycket som handla om att vi har så bråttom i våra liv. Jag har ju äntligen börjat lära mig att inte vara så stressad av tiden, men så får jag en infektion och faller direkt tillbaka till bråttomstadiet.

På tal om att stressa sig själv så vaknade jag inatt och insåg att jag hade stavat Österlen med ett ä på slutet i en kommentar hos mig själv. Nu får det stå kvar så, men jag kan verkligen bli så orolig att jag vaknar och bara tänker på det där förbenade äet. Lite larvig är jag för stavar som en kratta gör jag ju både här och där utan att jag ens märker det. Skrattar lite för mig själv…

Jag ringde redan igår och bokade av min tandläkare idag det får vara måtta på allt jag kan ta mig igenom vissa dagar. Den nya tanden är ju redan betald, så han fattar nog att jag är sjuk och inte smiter ifrån räkningen. Nu gäller det att krya på sig till på onsdag då de ska testa hjärtat på mig med ett medel som ger hjärklappning. Det som oroar mig är att jag inte är så stark just nu och då blir jag rädd för att må dåligt under tiden de gör sitt med mig. Men som vanligt så kommer väl allt att gå utmärkt och jag har ödslat tid med att oroa mig i onödan.

Tänk att ännu en vilsam måndag har seglat upp och jag tar tacksamt emot alla måndagar som en vilans dag. Att bara vara, att bara sitta, att bara gå ut en sväng med hunden, att inte vara inbokad tackar jag för.