Ljus och mörker eviga behov

Ännu en dag med vårlikt väder… men jag har inte hunnit ut ännu så allt kan ju hända. Nu ska ni inte bli förskräckta av alla mina byten av gardiner här inne. Jag är lite rastlös just nu och det måste liksom hända något.. och vad kan då vara bättre än att byta gardiner?

Sonen ringde igår och sa att han har blivit kallad till intervju på måndag angående att få sin lägenhet renoverad av de där två inredarna. Nu är det ju många fler som ska intervjuas, så vi får väl hålla tummarna att de väljer just honom. Han är verkligen i behov av renovering där hemma…

Det här att vara sjuk är jag så trött på att jag skulle kunna vända ut och in på mig själv. Rastlös, frustrerad och innerligt trött på att vara just trött.

Hur man mår av njursvikt?

Orkeslös, energin kommer och går för att plötsligt rinna ut i ingenting. Alla har väl någon gång sprungit efter en buss och sen suttit där i bussen och bara flåsat och väntat på att kroppen ska hämta sig. Det är så jag kan känna det när jag tar mig upp för en brant skogsbacke med hunden före eller ibland bara går på plana gatan. Sen tar törsten mig, som starka sug efter vatten, om jag inte dricker ibland när jag känner suget så där sjukt starkt då mår jag väldigt illa. Att må illa hör till njursvikt, jag kan få väldiga ulkningar, men det brukar gå över om jag bara dricker lite vatten. Mår illa göra jag om jag tar ut mig fysiskt, då kommer illamåendet som ett brev på posten. Jag släpar alltid med mig en liten flaska vatten som jag tar en klunk av då och då när jag känner mig törstig. Allt för att stävja ev illamående…

Yrsel och matthet i benen och den där känslan av att snart svimmar jag, den kommer och går varje dag. Stundtals är jag inte hungrig, men har ännu inte kommit till det stadie när man nästan slutar att äta. Så ännu har jag inte tappat vikt på grund av njursvikten men det kommer var så säker.

Torr hud och klåda från och till på konstiga ställen får man räkna med. Vatten i kroppen har jag fast jag tar mina tre vattendrivande varje dag. Det är en symptom som man kan räkna med blir värre och värre. Tröttheten hör hit, för mig är det väldigt ojämnt, vissa perioder sover jag som en stock halva förmiddagen och en lång stund på eftermiddagen. Andra gånger kan jag hålla igång mer naturligt och fråga mig inte varför det är så där ojämnt för jag vet inte.

Fumlig och trött i bollen, psyket åker kana, än rusar jag upp till normaltillstånd än åker jag ner i botten. Mycket tankar som far omkring, men jag försöker hålla mig uppe och tänka positivt om livet jag har, tillåter mig att deppa en stund vissa dagar när själen har behov av det, vilket ni ju vet som läser här.

Jag tror verkligen på att vara positiv, men för att kunna vara det måste man även bejaka den där mörka sidan som har behov av att ta plats, inget ljus utan mörker så tänker jag och det är jag övertygad om.

På tal om ljus så ska jag gå ut nu med Watson… vi ska få vår dagliga dos av motion och ljus. Nej, det var väl inte så sant, hunden vallas fyra gånger om dagen. Så han får allt mer motion än bara min tur.