Här sitter jag och ynkar mig själv, kroppen skiter fullständigt i mig och lever sitt eget liv. Att ett platt fall ska ge så mycket värk får mig att inse att kroppen den är inte van vid ett dugg längre.
Minns en sommar när vi ägde en stor motorbåt, relingen fram var väldigt högt upp och vem tror ni var hopp i land Kalle? Dumt att fråga va? Ungarna var trygga i båten och mannen stod där män alltid står i båtar, vid styrpulpeten. Högt där uppe stod han och jag på fördäck med snöret…ok, tampen då i handen. Båten gick djupt, så vi skulle lägga till vid ett mindre berg där djupet var tillräckligt. Mannen skriker åt mig att ”hoppa i land” och jag ser i samma veva som jag hoppar att det kommer att gå åt helvete för det var snorgrönt på klippan där min hjärna räknade ut att mina fötter skulle landa.
Så i samma veva som jag hoppar, så vänder jag mig om i luften och tar tag i relingen…det bara smackade i båten av min kropp. Där hängde jag utan att nå vattnet, men utan att krossas under båten, vilket jag nog hade gjort om jag hade hoppat färdigt. Min man la i backen och kunde sen dra upp mig på fördäcket. Det var så pinsamt, för att inte tala om så ont det gjorde tvärs över bröstet på mig, där jag fick en mörkblå bred rand efter relingen som jag fick äran att visa upp i många veckor under den bikini sommaren. Ja, det var på den tiden när man kunde ha bikini på sig…
Känner mig lite splittrad idag, Watson tittar på mig och jag tar lite pausträning med honom. Han får sätta sig och vänta och jag gömmer godis som han sedan får leta efter när jag säger Sök! Jag skulle nog behöva lite träning jag också, kan ingen komma hit och gömma lite gelehallon under mattan och runt om överallt i lägenheten?
Ser ut över havet som idag är så blankt och solen skiner genom diset i samma veva som två lotsbåtar släpper en stor tanker att åka vidare för egen maskin. De där losbåtarna har jag en stor svaghet för, minns en saga från när jag var liten som hette Tuggu eller något sånt. Den rörde mig djupt och får mig alltid att känna extra för just lotsbåtar.
Men du får trösta dig med att det gick bra! Hur det såg ut, ja det är sådant man får bjuda på! När jag var i Tyskland tog jag ett steg baklänges men hade missat att det var nivåskillnad vid barserveringen (på nykter kaliber!). Just då pågick en stor fotbollsturnering och jag föll baklänges i en hög av holländska fotbollssupportrar. En fångade upp mig och log så rart… Äldsta fröken påstod att flirtade. Jag har en annan teori. Han blev chockad!
Nu ska jag ut med Herr Hund och självklart gick solen i moln. Ta det lugnt och var rädd om din mörbultade kropp.
Kram!
Stackare. Det där behövde du väl inte i alla fall. ”Blåser på dig och kramar om*
tack för att du tittade in. jag har jobbat så in i Hel—e så det har inte blivit skrivet eller läst på länge. inte så mycket liv att skriva om heller. börjar faktiskt få lite abstinens … längtar både efter bloggen, bloggvännerna och livet. vi hörs.