Det andliga rummet och annat tänk

    

Jag är inte religiös på kyrkligt vis men kyrkorum kan få mig att bara stanna upp och njuta. Här har en arkitekt verkligen tänkt och fått till det andliga rummet så enormt bra. Jag skulle älska att sitta där och bara känna att min blick liksom for iväg låångt bort och rev med sig mina tankar tills de planade ut i ett intet. Så tycker jag att ett kyrkorum ska inverka på människor… vilsamt varande.

För att nu hoppa rakt in i vardagen så känner jag mig lite tror inte att att det blir så mycket av det hela. Allergin finns ju alltid där och spökar i bakgrunden. Jag hör att det är många som är sjuka just nu på alla möjliga vis och influensan lär ligga på topp så det gäller att ducka när man rör sig ute bland folk. Vi har aldrig haft influensan varken den med förkylning eller spysjukan… Det är jag väldigt glad över men blir lite rädd ibland och har svårt att inse att just vi tydligen är immuna mot det hela. Jag tror inte min kropp i dag skulle klara av en rejäl infektion, då hamnar jag nog på sjukan och det är jag verkligen rädd för. En innovativ människa har tagit problemet med rinnande näsa  på allvar.

Nu ska jag hoppa tillbaka i mitt liv en del år och placera oss i Karibien, en stillsam morgon i frukost serveringen med vackra öppna valv ut mot en grönskande dal. Där hängde i ett träd en litet smalt rör och plötsligt ser jag min första kolibri stå och hovra på samma ställe och dricka nektar ur det där röret. Jag vet inte varför, men jag blev så förtjust i att se denna lilla varelse vars vingar slog så att de nästan inte syntes. Den här bliden har inte jag tagit, den fick mig att minnas.