Bantning vår tids hysteri…

Nej då andas lugn ni får inte se mig så där… Men jag köpte en ny bok om  b a n t n i n g  igår och nu är jag inspirerad igen. Undrar hur många söndagar jag har suttit och skrivit ner veckans meny med start på måndag. Vilken tur att det finns så många måndagar i våra liv.    En medelålders dam i sina bästa år, är det skorpor hon har i påsen?

Jag har skrivit ordet banta och fick så många inlägg att man kan tappa andan. Jag läser tidningar av alla sorter och överallt sida upp och ner med tips om att gå ner i vikt för att inte tala om motion. Nu är alla överens om att en timmes motion om dagen är vad som krävs och maten har fått lov att bli lite fettrikare igen.

Jag tänker med avund på tidigare generationer som i lugn och ro fick bli lite trinda i kroppen med åren. De åt all den mat som nu anses så farlig och mig veterligt dog de inte  tidigare än vad folk gör idag. Jag tror baske mig att de som helhet mådde bättre för de slapp de här hysteriska övergreppen som vi dagligdags matas med om hur vi ska äta och röra oss för att bli vackrare, smalare, sundare, nöjdare med våra liv, attraktivare… mer lurade skulle jag vilja säga. Fel fokus helt enkelt, man blir ingen annan för att man blir smalare. Inte mer populär varken hos han eller hondjur….

Det verkar som om det är betraktaren av oss som vi ska tillfredsställa med att gå ner i vikt. Jag tror inte på gemensamma BMI skalor där vi alla ska stöpas i samma form för att accepteras. Jag tror inte på att alla ska ha samma midjemått för att överleva, jag blir frustrerad över den sk vetenskapen som tror att allt går att mäta med måttband och skalor, som tror att allt går att inrättas i matematiska tabeller.

Var tid har sin hysteri och vår nutid har fett, viktminskning och motion som sin galenskap. Jag känner mig mentalt våldtagen …