Tycker så synd om mig själv idag…
Tänkte att jag ville ha en verkligt vacker bild, är inte religiös så det stör men kan vara väldigt svag för religiösa bilder. Den här bilden ger mig hopp om ljuset och det kan man ju tolka på en mängd olika vis. Jag har ju en resa framför mig som ibland skapar oro i mig, men samtidigt så är det ju mot ljuset jag går fast det inte alltid känns så när man långsamt blir sämre och sämre.
Jag längtar så förbaskat efter livet vissa dagar, ute är det grått och regntungt igen och min själ har svårt att lyfta när det som närmast står för dörren är att riva ur sängkläderna. Vardag är för mig rutin och trygghet jag har alltid gillat sånt som andra suckar över, men ibland tar ledan allt för stor plats. Eller suckar över att orken har gått och gömt sig, igår var jag hos en väninna och fikade. Vi vältrade oss runt i andligt tänkande så jag blev helt slut. Upplyft men oändligt trött somnade jag i soffan lagom till mannen ringde och var på väg hem. Middag… det här vaneätandet kan få mig att bli så trött, fantasi ska man ha och något i kylskåpet.
Så här svag känner jag mig, som om jag håller på och blekna bort fast jag ständigt längtar efter mitt kraftiga jag. När mitt jag sätter igång och är i sitt naturliga storgestade tillstånd med åsikter och tankar, så är det som om jag hade ett litet hål i själva madrassen. Långsamt men säkert pyser all luft ut och jag kan sitta där och känna att nej nu hör jag snart inte vad vännen säger längre för jag blir så trött.
Jag försöker fylla mig med 
men så här, 
just så känner jag mig idag. Sitter där inne och försöker titta ut…deppig och vill vara mitt gamla jag här i bloggen, så att jag får sällskap av alla andra igen. Man ska nog vara glad, väldigt glad och ha mycket vardagliga humoristiska saker att dela med sig av i bloggform för att få sällskap. Nej, jag är inte så glad idag så läs någon annan frisk upplyftande själ, men jag kommer väl igen, vilket år som helst.
Vill avsluta med ännu en färgklick som jag är i behov av 
funderar på ett bollhav, där i de färgade bollarna skulle jag kunna rulla runt och bara suga åt mig färgernas kraft.
Hej vännen, ja inte får man extra energi från vädret precis, jag förstår att det måste vara urjobbigt att vänta på att nå botten av sitt mående innan en förändring är på intågande, jag tycker du är fantastisk som du hanterar din situation. Jag känner mig stolt över att få vara din vän. Sänder en massa extra energi till dig fylld med kärlek..kram MM
Inte behöver du skriva bara om glada saker i bloggen. Den är din, ska spegla dig och din sinnesstämning! Livet är inte alltid en dans på rosor.
Kram!
Fast det där bollhavet såg jämrans läskigt ut! En massa ögon. Isch.
Fan att du ska må så dåligt och fan att det inte finns nån njure till dig! Vad har du för blodgrupp? Jag kan ju efterlysa en.
Varma kramar i massor
Niki… visst sjutton har du rätt det ser ut som ögon, det såg jag inte tidigare jag såg bara färgerna.
Äsch vet du jag har bara en svacka idag, imorgon kommer jag att vara som vanligt igen. Jag är ju så att jag åker ner och upp som en kork. Njure har jag från en kompis om hon nu är frisk när det kommer till kritan…det är bara min nuvarande njure som kan klara den här kroppen ett tag till enligt min läkare.
Kram
Znogge… du har ju så rätt, jag tycker ju aldrig att det gör något när andra deppar eller har det tungt i bloggarna. Så självklart får även jag ha mina stunder…
Tusen tack för vänligheten att påminna mig om det.
Kram
Idag har jag skrivit ett deppinlägg. Fast jag inser ju att jag inget har att gnälla över, när jag jämför med dig och hur du har det med din sjukdom.
Tycker att du verkar så stark och klok.
Kram
Kära Imse du har samma rätt som alla andra att deppa i din blogg. Man kan ju känna sig halvdöd av en förkylning och det måste man ju få gnälla om. Det finns ju alltid de som har det värre… tröstar mig med att jag har det bättre än de som behöver vissa andra organ som man inte kan ersätta med något under tiden man väntar på att få ett organ. Eller så kunde det vara cancer, något obotligt som min syster fick….Undrar om inte vi människor är så att vi hittar tröst i det mesta?
Nu ska jag skutta över till din blogg och ta del av din deppiga dag.
Kram
Tack för kommentaren. Du ÄR klok! Känner mig ynklig.
Kram
alla har vi våra dagar. Det är bara att pysa ur sig så känns det småningom bättre!
Sänder styrkekramar till dig och hoppas du får se sol i morgon
Vilka jättefina bilder du får ihop med din text. Tänk om man kunde ge bort styrka, då skulle du få det av mej.