Jag såg varg, lo och rävar

  • Länge sen du ”var hemma här” på din blogg.
    Hoppas innerligt att det mesta är OK.
    Skickar en stor bukett kramar med värme iii

     

  • Allt är ” bra” med mig, jag har fastnat på Fb och har inte energi/lust att skriva. Jag har haft två rejäla förkylningar som har varit utdragna, men ska inte klaga det är de första riktiga förkylningar jag har haft på åratal. Njuren och alla prover har varit perfekta, jag har börjat äta efter lchf så några kilo har runnit av mig, hoppas att det kan bli min räddning. Söker lösningar för min kropp som inte orkar och aldrig blir sig lik igen. Watson har blivit ”förkyld” han har snörvlat och hostat men det har lugnat ner sig. Nu nyser han gult som drar åt grönt så vi ska boka tid till veterinären när vi kommer hem från landet. Har du snutit hund? För mig är det första gången, det är segt så jag drar ut det med papper, stackaren.
    Här på landet har jag varit i omgångar, har haft sån otrolig tur att jag har fått se vargen, lo och räv för att inte tala om alla fåglar jag matar i min fågelrestaurang. Senast idag traskade räven över gärdet och själen sjunger i mig. Några centimeter nysnö har landat och jag bryr mig inte så mycket, det räviga är isen under snön, får gå långsamt.
    Nu har mina två extradagar på landet gått åt att välkomna elkillen igår och rörmokaren idag. Fina killar en jämnårig och så en i min sons ålder. Jag har alltid gillat hantverkare, bjuder gärna på kaffe smörgåsar eller/och kaffebröd, det sista var det dåligt med sånt vågar jag inte ha hemma nu med min diet. Men en oöppnad pepparkaksburk hittade jag som tur var. Nu ska jag städa lite så det är fint när vi kommer i påsk.

    Kära Humlina <3 vi hörs snart igen och varm tack för omtanken, om du har Fb så kan du få mitt namn, hör av dig till ellamags@hotmail.com

Synd om mig

Maken har verkligen kämpat med febertoppar och hosta, så pass bra att jag nu har fått ta över hans elände. Min kropp jobbar verkligen emot bacillerna, själv hänger jag med som en lealös trasa. Jag säger bara Panodil, tur att de finns när skallen håller på att sprängas och öronen värker ända ner i nacken.

Häromdagen var jag över till min tandhygienist, stolt som bara den gick jag ut med MVG i betyg. Nästan så att jag förväntade mig att få välja bokmärke.

Imorse kom vår dotter hem från två veckor bröllopsresa till Mexiko, alltid lika skönt att komma hem. Jag har problem med det tekniska så jag skriver inget mer.

Lyckan samlad i mitt hjärta

 

Tur att vi kan ringa efter grannen med plogen, så att vi slipper möta den här lustigkurrer.

Tur att vi kan ringa efter grannen med plogen, så att vi slipper möta den här lustigkurrer.

Julfrid var verkligen namnet på gårdagen, familjen samlad kring den goda maten och vår älskade snart fyraårige charmör. Hela dagen lekte han snäll i väntan på tomten, hans pappa sa att han tjatade hela förmiddagen om att gå till oss men inget om tomten. 

Det var fest vi skulle ha och för honom är det nog optimalt att vara här hos oss samtidigt som pappa hans. Under vår fina julmiddag så började sonen rysa och frysa, jag såg att han var blank i ögonen och under kvällen rasade han ner i feberfrossa och elände. Jag hämtade Alvedon och tänkte att det var väl själva fan, han blev ju lika dåligt en helg på landet när han skulle bjuda oss på god middag som blev helt pannkaka, men det var verkligen inte hans fel utan handlaren som hade för varmt i kylen.

Den gången åkte sonen och grisen före oss till landet för att ta emot oss med förrätt och varmrätt … allt såg fint ut när vi kom, laxsmörgås som förrätt och vin i glasen, potatisgratängen i ugnen …. tills han öppnade paketet med entrecoté. Stanken var vedervärdig och snabbt åkte köttet ut på altanen, sonen ringde ursinnig till affären.

Vi åt smörgåsen och sen kokade vi varmkorv vilket sonen vägrade äta, han sa att han äter så mycket sånt hela veckorna med lilla grisen. Besvikelsen var stor, han som ville ge igen lite till oss för att vi ställer upp och så blir det pannkaka. Men potatisgratängen han hade gjort smakade underbart, vi var alla så hungriga och klockan rätt sen efter turerna med köttet.

För att återknyta till att han blev sjuk igår så satt jag denna kväll på landet plötsligt med en man som sov i solstolen och sonen som sov ännu tyngre i soffan. Jag väckte dem och bad dem gå och lägga sig … det var då sonen kropp fick spunk. Febern rasade i hans kropp och vi tänkte att det var lika bra att vi var på landet med grisen så att sonen fick sova hela helgen.

Jag får idag avslöja att jag i sommar kommer att bli mormor och det är en välsignelse att gå i väntans tider tillsammans med vår dotter. Så jag drömmer om detta barn …  

En flicka är jag lika säker på som jag var när jag födde ”Hanna” … som visade sig vara vår son, tog verkligen tid att fatta att det var en pojke jag födde. Så nu tror jag att vår dottern föder ”Hanna”. Jösses vi måste få det där avklarat nu så att jag kan få handla söta flickkläder och kanske sy en del puttenuttigt … sonen är så konservativ när det gäller färger till barnbarnet att jag vrider mig invärtes. Ser fram emot en kaskad av tänkbara färgkombinationer som omväxling till blått och blått.

I julklapp fick jag en iPod som jag nu tränar med, helt suveränt verktyg men knepigt att försöka skriva med, den rätta sig själv och lägger till lite egna ord här och där. Som om inte det räckte så fick jag en ny mobil som förhoppningsvis ska gå att använda på landet vilket inte min gamla gjorde något vidare. Så nu har jag mer teknik än jag önskar att lära mig …

Sonen, dottern och hennes man fick biljetter till Jesus Christ Super Star en kväll i februari vilket de blev väldigt glada över.

Idag har jag varit som en misslyckad sufflé tom och innehållslös, soffan har fått sällskap nästan hela dagen och kudden där fick mig att somna till ett tag. Kroppen har varit duktig nu i några dagar och det tar ut sin rätt.

Sa jag att jag gick till en kinesiolog? Det var ett väldigt bra möte och en behandling som jag tror kan hjälpa mig, inbillar mig att jag har varit piggare sedan jag var där, men först efter att jag helt säckade ihop två dagar efter behandlingen. Jag har även fått näringstips som jag tror har hjälpt mig redan fast jag inte ska kicka in allt förrän efter nyår.

Nu ska vi passa grisen en vecka då sonen jobbar, det ska både bli mysigt och samtidigt vet jag att jag kommer att bli trött, blir till att lägga sig tidigare.

Nu ska vi äta julens bästa middag … äta av allt och avsluta med lutfisken som värms i såsen från igår och så i med bitar av den kokta potatisen, jag säger bara nymald kryddpeppar ahhh.

 

Kråkorna slår följer med mopsmatte

Får det vara ett vingslag av sommar

Får det vara ett vingslag av sommar

 Med en tillfällig lösning sitter jag här nu igen och skriver, förhoppningsvis kommer det som gick sönder i adapter och vad det nu var vilket år som helst från Com Hem.Dagarna går och det kan hända saker fast jag inte ens går utanför dörren.

En dag har jag precis dragit upp rullgardinen, ser då en av mig känd mopsägare gå på vägen då det inte gick att gå på avsedd trottoar. Hon och hunden går där i uselt snöoväder … ovanför hennes huvud svävar stora kråkor och jag undrar varför de hovrar runt henne hela tiden? Då ser jag hur hon tar upp något från fickan som hon kastar på vägen, vips så flyger flera tuffa kråkor ner och en äter upp … de andra går, vankar i lugn takt gemse mopsmatten och jag skrattar verkligen när de följer henne till porten. Där ser man, en vanlig dag utanför mitt fönster endast iklädd nattlinne. 

Dagen efter upprepar jag samma dragning i rullgardinen och denna morgon ser jag en kille som leker bakom en enorm snöhög. Han slänger med armarna så högt han kan och jag börjar undra vad han håller på med … så där länge brukar inte ungar hålla på med samma rörelse. Det är då jag hämtar glasögonen och ser att det är en tant som sitter fast … dumma kärring tänker jag för hon har försökt gena fast det omöjligt går över den enorma snöhögen. Hon är dessutom en av de få jag inte gillar i området … jag hälsar som jag brukar på folk .. men när jag för många år sedan hälsade på henne så där som man gör med grannar man ser ofta så sa hon med elak röst ”känner jag dig eftersom du hälsar” Av alla lea kärringar så slutade jag bums att hälsa på henne och har fått klart för mig att det inte står riktigt till i skallen på henne. 

Nu sitter hon alltså där i jättedrivan Albin och kastar med sin stav hysteriskt för att komma upp … jag står där i nattlinnet och ser att det är folk på väg mot henne så jag slipper slita av mig nattlinnet och kliva i vinterskruden för att göra en hjälte insats. Stor och tung är hon så det behövdes en karl och två fruntimmer för att få upp kärringa. Undrar om hon var lika le mot dem som mot mig? 

Igår hämtade jag marsipangrisen på dagis och tog med honom till Sören … frisören, han oroade sig för den där mahinen som de snaggar av nacken med och ville helst slippa gå dit. Men vi ingick en pakt om att vi tillsammans skulle avstyra alla försök att köra maskinen på hans nacke och då gick allt bra. Han såg så liten, rädd och spröd ut när han satt där uppflygen på den höga stolen. Efter några minuters klippning konstaterade han att det inte gjorde ont och då var allt som vanligt och munnen började gå på honom. Lättad och glad efter klippningen gick vi till ett kafé och hade sån tur att Tims bästa kompis satt där med sin mamma. Tårta hade jag lovat och tårta blev det … 

Imorgon är det till att få gå på Lucia firande, jag vill verkligen se pepparkaksgubben och njuta av alla goa ungar som sjunger. Han ringde i förrgår och kollade om farfar också kunde komma … haaha han blev vek som rena bomullen och skulle kolla och så klart han kommer. Nu börjar det rotera lite julmat i skallen .. i år ska vi vara hemma hos oss och en del donande lär det bli, fast maken är en fantastisk livspartner som har axlat ibland det mesta här hemma sedan jag blev sjuk. Den där julen … vill jag inte vara utan.

Inte svårt att förstå att SD ökar

Igår hörde jag att LO var på krigsstigen mot SD, tänk att de och de vanliga partierna inte kan fatta vad det är folk röstar på när de väljer SD. Inte är det hela deras främlingsfientliga program, det handlar bara om att vår regering/riksdag helt har tappat greppet om vad vi som samhälle kan tänkas ta ansvar för när det gäller andras liv. Att de inget fattar när kommunerna vägrar att ta in fler invandrare för att det helt enkelt kommer att dränera andra gruppers pengar. Det blir barn eller gamla som ska betala invandringen vilket inte alls är ok. Vi har inte råd helt enkelt … vi många vanliga svenskar ser med stor oro på den konstiga inställning partierna har för vårt land, inte är det vårt bästa de tänker på det är säkert.

Här har vi arbetslöshet vare sig man är ursprungssvensk eller invandrad svensk, vi har inget boende till de ungdomar som är med att betala skatt för invandrare, vi har inget boende över huvud taget utom för dem med pengar. Och var ska alla dessa 48-50`tusen invandrare som ska kommer nästa år Bo? Arbeta? Få sjukvård? Åldringsvård?Skolgång? Allt det där med stor bokstav som vi har det svårt med i vårt land. Det finns inte boende … sjukvården går på knäna … likaså åldringsvården och skolan. När slutade partierna att tänka på något annat än ev makt?

De snackar om att SD har enkla lösningar … ursäkta mig men hur svårt kan det vara att titta på hur det ser ut i vårt land och rätta mun efter matsäcken. Varför sätter de inte stopp på invandringen tills vidare, jobba hårt på att få ordning på dem som redan är här, arbete så att de hör till och drar sitt strå till stacken. Om de tog ansvar för invandringen som är så misslyckad skulle SD bli av med sina väljare. Hur svårt kan det vara?

Jag tror att fientligheten mot invandring byggs upp av riksdag/regering genom att inte alls bry sig om vad svenskar pratar om, oroar sig för och vill/önskar för sitt land. Sen deras mobbning mot ett invalt parti, det bådar inte gott, vad man än tycker om SD så vill inte jag se när sk vuxna beter sig och sen undrar de vad de ska göra åt mobbningen i skolan/på arbetsplatser. Börja med att vara ett gott föredöme själva …

 

 

Inte ens hunden vill ut

 

 

Nu är det konstigt här inne igen, texten jag skrev är borta även fotot jag la in, allt är snett i fälten runt om texten.

 

Här är rester av min text.

Jag suckade och tänkte att det var onödigt att överhuvudtaget klä sig och gå ut när han vill hem direkt, hoppas han nu inte vill ut och kissa allt för snabbt.

Igår var jag till husläkaren den bästa av alla … en remiss är skickad för utredning av min tarm och sen fick jag vaccinet så nu är det gjort. Tog sen en buss ner till centrum och handlade julklappar till marsipangrisen, lika skönt att ha det gjort.

Sitter och väntar på att det ska rinna till när jag skriver men inte sjutton händer det ett dugg i min trötta skalle ..

Ska äta lite lunch och sen sova, barnbarnet ska hämtas senare i eftermiddag och då vill jag vara lite piggare.

Smörgåstårteriet håller inte bokning

In i dimman idag på promenaden med Watson … som en fuktig ansiktsmask helt gratis.

Ser att det var länge sedan jag skrev, lusten finns liksom inte, jag bara är här hemma, det händer inte mycket men ibland rör det på sig men lusten  att skriva den har falnat, tillfälligt hoppas jag.

Tiden som gått bjöd på en veckas höstsemester på landet vilket var en njutning, bara vara, plocka sista trattkantarellerna, elda i kaminen vilket ännu är en kamp för att få till det som det är tänk. Åt goda middagar och läste så ögonen gick i kors. Våra fåglar roade mig utanför i alla matstationer vi har hängt upp, hela nio olika sorter har jag sett.

En middag ute med mamma (hennes födelsedag) och andra släktingar blev trevlig trots en flopp i början. Bokade en restaurang som heter Smörgåstårteriet, tre veckor tidigare … inte sjutton hade de bokat in oss, så lagom kul att stå där med åtta vuxna och ett barn. Nog kom killen som sa att han bokade mig ihåg vårt samtal och förstärkte det med att vid bokningen i telefonen säga att ”nu är det bokat och klart”. Han erbjöd mig och mina 70+ snart åttio år släktingar att sitta på barstolar och få skumpa som plåster på såret andra platser fanns inte. Min morbror blev så förbannad att tänkte gå in och sätta sig och vägra gå. Dit går vi aldrig igen, så botten att  jag inte har ord för det.

Slutligen hamnade vi på en indisk halvdan restaurang med trevlig personal och god service, inte lätt att hitta plats till åtta vuxna och en fyraåring vid middagstid en lördagkväll.

Jag stickar och läser och knölar med min kropp som jag utan problem skulle kunna auktionera bort vilken dag som helst. Igår var jag ner till fotvården vilket alltid är ett himmelrike … idag ska jag sy ett draperi till ytterdörren på landet. Imorgon ska det slingas i håret och sen blir det lite middag för makens syrra och man på lördag. Därefter vill jag nog helst bara dö en smula … men bara tills på måndag för då ska jag till husläkaren för en remiss som ska ge mig en tid för undersökning av tarmen. Jag är så sjukt trött på min mage, så nu vill jag gå till botten och se om det finns något att göra åt det hela. Kan nog skriva en roman om alla toastolar jag har suttit på ….

Igår var jag ner med ett par söta vantar till barnbarnet … blå med en vit tipp på tummarna där jag hade sytt öga och mun och längst ut på tummen satt en tofs som hår på gubbtummen och en ”kringla” av garnhår på tanttummen. Han blev jätteglad, det är alltid kul att titta in en sväng till hans dagis. Med till fröknarna hade jag två sorters marmelad som jag kokade dagen innan, alltid lika poppis. Fick för den delen en ”order” beställning av stickade lösa tummar i färger. Ungarna är dåliga på färgerna, så jag ska sticka tummar som de kan undervisa med.

Nu måste jag äta lite säger klockan, min mage vill helst inget ha men jag äter för att försöka hålla det hela lite vettigt tidsmässigt.